banal

Lever du i vanföreställningen att Alexander Bard är queer? Eller att After Dark är riktmärket för hur gay melodifestivalen kan bli? Eller kanske till och med att The Ark kommer att vinna i Helsingfors? Ta då en titt på det här tävlingsbidraget (wikipedia).


Jag kan fan inte sluta titta o_O

Ekonominyheterna.se listar vilka de tycker är Sveriges elva tyngsta bloggare.
Man kan väl inte säga att listan innehåller några direkta överraskningar.

Kommentarerna däremot ...





Det var inte ens jag själv som postade kommentaren!
Jag fick inte någon annan att göra det heller - inte ens under hot, eller med löfte om betalning!


Så nu är jag lite generad. Tack för de vänliga orden Jonte, vem du än är.

Om ni inte gräver lika djupt i era hjärtan som i era plånböcker och
sätter in pengar på mitt konto hämtar Jesus hem mig till pingst.
Och då sitter ni på bloggpottkanten.

Och jag som trodde att det var mitt åldersförfall som hade börjat sätta in... föga anade jag att det var en multinationell, företags- militär- och UFO-konspiration mot mig (och mina kläder ibland).

Hurra.

Något jävla übervåp på TV4 har köpt in The Great Global Warming Swindle, en fantasiprodukt producerad av miljöfarliga industriers lobbyorganisationer för att misskreditera seriös forskning kring orsakerna till den globala uppvärmningen. TV4 presenterar den kommande sändningen på sin site med frågan "vem i hela världen kan man lita på". Svaret på den frågan är kanske inte så enkel. Men det är lätt att svara på frågan vem man inte kan lita på: The Great Global Warming Swindle.

Channel 4, som produktionen kommer ifrån har sen den visades valt att ta handen från den och vägrar att stå för den för att den ljuger och fifflar med data.

Behöver man se fler sidor av frågan med global uppvärmning? Inte om de är medvetna desinformationsförsök som produceras av lögnfabriker på beställning. Så tack för ingenting TV4. Lögnerna kommer att fortplanta sig ännu mer och tränga bort relevant information från dagordningen på grund av det här. Kukhuvuden.

Sverigedemokraternas Thord Lindgren hoppas att Jan Björklund blir folkpartiets näste partiledare. Han menar att Björklund ligger ideologiskt närmare Sd än flumliberala snällister, och att det kan bädda för fruktbara samarbeten i framtiden. Jag gissar att majoren inte delar Lindgrens syn på saken i ett svar i morgondagens tidning. Men det var i alla fall lite roligt att se att Lindgren ansåg att de skånska sverigedemokraternas gamla förslag på språktest i svenska (som ju plockades upp av fp i valrörelsen) var en del av deras vision av det goda samhället. Ja grina otte näur ja hotta cykelen vi triangelen föur å köba hossor, huor o pantoffler.

Nu har det hänt igen, den här gången i P3 Populär. Det räcker nu. Sluta kalla Roy Anderssons En Kärlekshistoria (1970) för en film om ungas kärlek. Jo, de ungas kärlek finns där, men huvudkaraktärerna i filmen är deras föräldrar. Det centrala temat är hur de sitter fast i bitterhet över att ha förlorat sina liv till pliktkänsla i efterkrigsvärlden istället för att förverkliga sina drömmar. Narrationens främsta konflikt uppstår både inom föräldragenerationen och mellan den och ungdomarna. De äts upp av avund inför ungdomarnas möjligheter och deras jakt på lycka, och det är därför filmen slutar med att de staplar omkring i morgondimman och letar efter någon som har gått vilse.

Nog för att man har anat att bloggande kan ha negativt inflytande på ens karriär, men det här är ju löjligt. Om hans flickväns anonymt uttryckta missnöje med att flytta väger in i en blivande arbetsgivares beslut är det kanske dags att radera den här bloggen, hoppas att ingen minns den om en månad och tacka Gud för att jag är den ende i min familj som bloggar.

Många kommer att dra stora växlar på att det svenska EU-motståndet är det lägsta nu sen undersökningarna började. Det är inte för att jag dissar EU som jag säger så. Jag har bara lagt märke till att det inte har pratats särskilt mycket om EU bland folk vanligt det senaste året. Femtioårsfirandet syntes visserligen i tv och tidningar, men ignorerades på stan. Samtalsdefinierande kvällstidningsrubriker har varit ägnade åt andra saker, och alla parter har väl varit nöjda med det. Det går inte att hålla hur många saker som helst färskt i minnet, och jag är inte mer optimist än att jag antar att när vi så småningom börjar märka av EU i samtalen igen så kommer även motviljan att öka.

The Riches är Maverick's och FX Networks något senkomna svar på The Sopranos, fast med zigenare istället för mafiosos. Den har allt som krävs för att bli en klassisk tv-serie: En bra premiss. Välskrivet manus med goda portioner våld och sex. Bra skådespelare som Eddie Izzard och Minnie Driver och ja, den saknar överhuvudtaget svaga länkar i rollistan. Serien har övertygande regi och foto. Den bjuder på träffsäkra sociala speglingar och kulturkrockar på flera nivåer. Mörk humor är det gott om och de är inte främmande för subtiliteter heller. Men sina höga ambitioner till trots har det saknats något och serien har varit nästan plågsamt seg fram tills slutet av det sjätte avsnittet. Men den avslutningen är å andra sidan nästan outhärdligt svart, samtidigt som den bäddar för intensiteten i det sjunde avsnittet, som i sin tur för tankarna till Sommarnattens leende... med de skillnaderna att intrigerna handlar om girighet istället för kärlek, även om det gör alla till lika stora dårar, och att nattens tre leenden har förvridits till en sammanbiten grimas.

Om The Riches fortsätter att utvecklas såhär kommer de i alla fall att kunna försöka plocka upp manteln efter The Sopranos, som till min stora sorg är inne på sista varvet nu.

-Jag hade tänkt flyga till London, men det här planets pilot har små barn så jag väljer att flyga till Belgrad istället.

Hyckleribullshiten fortsätter. Marit Paulsen fortsätter att låtsas som att det är Malmströms och Ullenhags barn som får henne att förorda Björklund (som också är småbarnsförälder). Jämställdhetsfråga tjugohundrasju? I röven heller ... med en hård batong i den. Stå för dina plikt-och-disciplinpreferenser istället för att skylla på barnen... speciellt som dina egna tio barn tydligen gick att kombinera med en karriär.

Och massmedier, cut the crap ni med.

När jag svängde in på knuff för en stund sen lade jag märke till en ny stjärna på blogghimlen. Henrik Sjöholms blogg har verkligen exploderat ... sen igår.




Man blir ju nyfiken och klickar för att kolla vad alla bloggare som placerat honom på portalens framsida säger om honom. Kanske hittar man ett uppslag för ett nytt inlägg till och med.

Birgitta Ohlsson efterlyser en liberal Kennedy till partiledarposten i en debattartikel i Expressen idag. Dum som jag är kan jag inte låta bli att undra vilken Kennedy hon föreställer sig som idealet att sträva efter...

Joe - blev förmögen på organiserad brottslighet

John - knullade sig igenom halva USA samtidigt som han jobbade för medborgarrättigheter, ett utökande av kriget i Vietnam, att CIA skulle mörda Castro efter att USA kom nära globalt kärnvapenkrig pga Kuba ... innan han slutligen själv blev mördad vid en tidpunkt då hans approval ratings mycket lägre än man vill minnas om en mördad president.

Robert - jobbade idogt nära John och blev senare själv mördad under sin kandidatur

Ted - fyllekörde ner i ett vattendrag och lämnade sin dejt att drunkna innan han blev en inflytelserik senator

John Jr - en playboy som gav sig ut att flyga i dåligt väder utan att kunna instrumentflyga och dog i kraschen det resulterade i


Well clam chowder, det var inget enkelt val!

Jag har en ständigt växande lista med filmer jag vill se nån gång. När lusten faller på och så. Det här har varit en sån där dag då alla händelser plötsligt får mig att vilja rota fram ett par gamla filmer som har legat på listan hur länge som helst.

Ingmar Bergmans Das Schlangenei (Ormens ägg), som spelades in under hans exil i Västtyskland (efter att skatteverket under uppmärksammade former gjorde honom till en personlig måltavla).

och Bo Widerbergs Ormens väg på hälleberget, om en ond man och hans fall.


Men jag har dem inte tillgängliga så det blir säkert Röda Draken igen sen.

Visst, det går snabbare att få ut det än att vänta på att hon producerar en egen text, men är det inte lite journalistisk incestvarning över att intervjua sin egen politiska krönikör?



Dagens låt är: Bob Dylan - Don't think twice, it's all right.

Det är ingen tillfällighet att det här programmet heter Talang 2007.
-Pepe Eng


Jag tror inte heller det är en tillfällighet. Det verkar vara en namnkonvention på reklamfinansierade kanaler i Sverige att ta ett ord från ursprungslandets programtitel och lägga till årtalet det sänds. Och när den amerikanska producenten till America's Got Talent (som köptes in och TV4:ierades, komplett med blåa ljusridåer och prissummor som finansieras med giriga telefonomröstningar) snodde konceptet från The Gong Show fick de nog i sin tur namnförslaget från sina jurister.

Det är oftast ganska meningslöst att kommentera recensioner eftersom hantverket alltid landar i mer eller mindre kvalificerat tyckande, och inte mycket mer än så. Men jag reagerade ändå tillräckligt negativt på Helena von Zweigbergks medverkan i Filmkrönikan recension av Death of a President (en film jag tidigare parasitbloggat om på kulturbloggen) att jag hasplar ur mig några rader om det här.

Ett tag undrade jag om hon hade sett filmen, vilket inte är en orimlig (eller elak) frågeställning eftersom hon mestadels presenterade den innan Göran Everdahl gav sitt omdöme. Det intryck jag fick av hennes introduktion var att hon gjorde sitt bästa för att uttrycka en ickeverbal, överväldigande moralisk indignation över det faktum att president Bush mördas i filmen. Hennes röstläge och mimik kan beskådas här.

Men har man sett filmen är det överväldigande uppenbart för någon som har den minsta hum om hur film fungerar att mordet är en macguffin. Death of a President handlar om hur USA har förvandlats till ett repressivt samhälle, så fullständigt styrt av politisk spin att inte ens sanningen om ett presidentmord förmår tränga igenom det. Mordet är inte ens centralt i filmen. Det är inte så att filmen saknar kritik mot presidenten innan skotten, men den kommunicerar definitivt sorg och ömhet inför honom när han har dött i berättelsen.

Filmen är, som jag skriver på kulturbloggen, kuslig för att i princip allt som händer i filmen har hänt någon gång i verkligheten. Och lyfter man blicken från narrationen så är de digitala manipuleringarna i intervjusituationerna så övertygande att man inte vet vad det är man tittar på ibland: äkta arkivmaterial eller digitalt nyskapade presentationer för filmen. Tar man det i kombination med en del av filmens budskap om hur en användbar verklighet är viktigare för maktstrukturen i Washington än den verkliga verkligheten blir det ännu mer obehagligt.

Zweigbergks reaktion, som jag uppfattade den i början av inslaget, är alltså typisk för någon som inte har sett filmen men har åsikter om den ändå. Det är minst sagt väldigt oprofessionellt för någon som jobbar med Filmkrönikan. Har hon däremot sett filmen, vilket man kan tro om de uppföljande frågorna till Göran Everdahl inte skrevs av honom själv, är det ännu värre. Det skulle antyda att Filmkrönikans programledare inte förstår vad hon ser på film.

Vad gäller Everdahls anmälan kan man kanske invända att han missar några dimensioner av filmen när han fokuserar så mycket på filmens form istället för på vad den försöker säga. Inte för att han missar målet i det han säger om formen alltså. Filmiskt sett är Death of a President tämligen torftig. Men formen är inte poängen med den, även om den påverkar hur man tar emot filmen. Att Everdahl inte var så förtjust i Death of a President finns det, för att förtydliga, inte så mycket att säga om. Fast man kan ju avrunda med att lyfta fram Jan Agheds korta recension som ett tredje omdöme och mellanväg.

Apropå kulturen som propagandaverktyg upptäckte jag att Katok i Skripka (Ångvälten och fiolen), Tarkovskijs examensfilm från Moskvas filmskola finns på The Pirate Bay. The Steamroller and the Violin är den sökbara engelska titeln. Så vitt jag vet finns den inte att köpa i Sverige. Det är hans första och mest lättillgängliga (och korta) långfilm. Det regnar inte ens inomhus i den.

Det är en politiskt tillrättalagd liten berättelse om en pojke som hellre vill köra ångvält när han blir stor än spela på den förbannade fiolen som hans mamma tvingar honom till. Han blir vän med en ångvältsförare, en heroisk arbetare, och de kompletterar varandra på ett sätt så att tittaren lär sig att violinister är minst lika viktiga för det sovjetiska projektet som ångvältsförare.

Det är lätt att dra på munnen åt det didaktiska fjäsket, men det kan inte förta att det i det direkta, propagandistiska tilltalet i Katok i Skripka finns fullt avläsbara element som leder fram till hans senare filmers metafysiska världar. Och har man redan sett de senare filmerna tillkommer det kanske även en sorts masochistisk nöjesdimension när man ser den här. Det är ett nästan brutalt steg ner från eteriska drömmar någonstans mellan himmel och jord till ett prosaiskt, asfaltsdoftande samhällsbygge... som i och för sig var minst lika illusoriskt som verkligheten ter sig i hans efterföljande filmer.

Och kom ihåg - den första gången du ser en film av Tarkovskij så har du inte sett den.

Måste erkänna att jag hajade till när jag såg den här meningen i Johan Tralaus debattartikel i Expressen...

Kulturkonservatismen är sunt skeptisk till det moderna samhället, den tror på traditionen som källa till vishet, och den har skäl att misstro den offentliga debatten och samtidskulturen.

...utan att den följdes upp med att förklara varför kulturkonservativa, såsom Johan Tralau beskriver dem, har skäl att misstro offentlig debatt och samtidskultur. Eller om man åsidosätter ordets dystra historiska konnotationer, ens motiverar varför det är speciellt sunt att göra det. I motsats till det förmodat osunda i att ta till sig samtiden alltså. Motsätter sig Tralau ett pluralistiskt samhälle när han beskriver testandet av normer och traditioner som osunt? Är han ens intresserad av kultur för dess egen skull?

Jag menar inte att säga att traditionella kulturella yttringar är oväsentliga eller ointressanta, speciellt inte när man (vanligtvis som ung) tar sig igenom kulturhistorien. De behövs för att få ett sammanhang, även om det lätt blir tjatigt att fastna i det förgångna. Fast jag har full förståelse för de som inte vill ta till sig modernism och postmodernism utifrån personliga preferenser. Heck, jag själv anser till och med att det knappt existerar någon postmodernism utanför arkitekturen.

Men om trådarna inom en råkar vara kopplade på ett sådant vis att ens estetiska sinne är underkastat ens politiska hemvist, vilket inte skall förväxlas med en persons attityd gentemot den politiska laddning ett enskilt verk kan bära, så kan jag inte riktigt förstå hur man kan vara intresserad av kultur som något annat än ideologiskt transportsystem. Ett slags propagandaverktyg för homogenisering av värderingar. Kända historiska exempel på den utilitaristiskta kultursynen finner man bland annat hos Lenin, Stalin, Mao och Hitler. Den sistnämnde framhöll ofta det viktiga i att hysa en sund skepticism gentemot samtidskonsten.

Om man anstränger sig och bortser från dessa allt annat än oväsentliga frågor, varför skall man ens beakta ett påstått kulturellt engagemang hos någon som samtidigt påstår sig förakta all tv-kultur utom 24; en spänningsserie där dialogen verkar återanvänd från avsnittet innan och där narrationen är tafflig och helt ideologiskt motiverad - en agitprop mer eller mindre, där godtycklig, sadistisk tortyr i en apologetisk kontext är så vanligt förekommande att producenterna nyligen beslöt sig för att dra ner på den för att det blev en uttjatad kliché?

Jag är inte den som engagerar sig väldigt mycket i melodifestivalen. Mer än att jag börjar betrakta de ändlösa deltävlingarna med allt vad de medför i mediahysteri som en försmak på skärselden. Eller jag hade gjort det om jag varit katolik. I år lade jag i alla fall märke till att veteranen Magnus Carlsson kom sist med Live Forever, och att Bert Karlsson chockskadades av det eller nåt sånt. Hade han sjungit på svenska hade det gått mycket bättre menade Bert.

Sent omsider har jag nu hört låten. Och jag måste hålla med Bert om att språkvalet är helt avgörande. Hade han sjungit på svenska hade jag helt säkert inte upplevt de här tre minuterna av mitt liv som om att jag hade gnagt pälsen av mig om jag hade varit en chinchilla.

-Do you know who I hate more than anyone else?

-Who?

-People that imitate owls.

Vigilanta korporationsmedborgargarden som avlastar polisens kamp mot dåliga konsumenter är tydligen en garant för upprätthållandet av ett demokratiskt samhälle om man får tro den amerikanska filmbranschens (MPA) företrädare i Sverige. Och när domstolarna översvämmas av kriminella konsumenter får man väl anta att branschen uppträder altruistiskt igen och erbjuder sig att avlasta dem också. För demokratins skull alltså. Och det sätter rimligtvis ett prejudikat där inbrottsoffer, rånoffer, våldtäktsoffer och så vidare får möjlighet att organisera sig för att avlasta polis och domstol - även om de inte har ett okänt antal miljarder att korrumpera EU med. För demokratins skull.

Sen är det förstås skönt att höra att MPA vill ha en hög rättssäkerhet i processen. Minst lika hög som i USA där upphosvsrättsorganisationerna stämmer småbarn och lik, och där ingen däremellan vågar utmana branschens juridiska psykopati. Om man kunde tillämpa branschens norm för rättssäkerhet på andra saker, till exempel korruption av lagstiftare, hade det helt plötsligt uppstått en ny fängelseklass.

Enligt vad banalbloggen erfar så var det inte ekobrott som Fadde Darwich greps och fördes till kronobergshäktet för. Istället säger källor centralt placerade i utredningen att han är misstänkt för omfattande piratverksamhet kring Röda havet på det ökända piratskeppet Farfarfar innan han kom till Sverige av hälsoskäl.

Sjörövarfadde på Farfarfar. Det var en sjusärdeles karl. Men han var sjösjuk alla da'r tjoahaderittan lej. Men då, vad står på? Plötsligt blev Fadde blek och grå. Men då, ojojdå, oj, ojoj, oj, ojoj, oj... oj... oj... oj.

Angående det här och det här,


hur många blottare som kommer att hävda att de jobbar med fältstudier åt Kinsey-institutet nu?

Stackars blåsippor. Stefan Swärd vidhåller i sin replik till Josefin Brink att fridlysta blommor och att vissa delar av kvinnorörelsen hyste rädslor för 40 år sen om att fri abort kanske skulle göra befläckade offer av kvinnor är relevanta för dagens abortregler. Han har alltså haft tid på sig att tänka över vad han skrev och ta in reaktioner ... och väljer att leva kvar i sin frikyrkliga care bear-värld. För det är knappast i sin undertecknade roll av fil dr statsvetenskap han skriver detta. Han har väl inte hoppat av ordförandeskapet i Evangeliska Frikyrkan, som han signerar andra debattartiklar med? Är han kanske rädd att ingen skall lyssna på honom om de ser var hans resonemang kommer ifrån och är tänkt att leda? Jag menar, om de mot alla odds inte genomskådar fluffet ändå.

Jag anser att man också mer kraftfullt måste motarbeta de samhällsförhållanden som ligger bakom. Inte minst det sexuella utnyttjandet av kvinnor, och männens bristande ansvar för de barn man är med och skapar.

Vilket sexuellt utnyttjande syftar han på? Trafficking? Prostitution i allmänhet? Våldtäkt? Sex innan äktenskapet? Det är inte en fånig fråga när frånvarande fäders bristande ansvar (vilket är det jag måste anta att han menar med den minst sagt svepande generaliseringen "männens bristande ansvar") kommer som bisats till meningen. För han kan väl ändå inte mena "männens bristande beslutanderätt"? Eller?


Varför gäller inte pappans ansvar också under graviditeten?

Vem har sagt att fäder inte har ansvar under graviditet? Men åh, vänta lite nu. Du talar ju inte om ansvar. Du talar om inflytande och bestämmande över en annan människa. Visst vore världen bättre om vi kunde hålla oss med barnfödarslavar! Sarkasm åsido så är det ett inflytande och bestämmande som du faktiskt kan förtjäna att få ... den dag du själv blir gravid.



Vi som tycker att aborter är ett moraliskt problem...

På den implicita anklagelsen om kallsinnighet och trivialisering av ett moraliskt dilemma kan jag bara svara: Dra åt ditt endimensionella helvete, Stefan Swärd. Det skulle vara småfyndigt, men mnjä...




Och jag måste verkligen fråga SvD Brännpunkt igen, varför får en så marginell extremist som Stefan Swärd så ofta så mycket plats i svenskan (denna replik åsido såklart)?

Jag stör mig verkligen på vapendyrkare som inte ser något problem med att samhällen satureras av skjutvapen. De som till och med förespråkar en situation där alla har dem. De kan använda argument som att det ändå finns olagliga vapen att få tag på, så de kan lika gärna säljas fritt. Eller att man lika gärna kan använda kniv eller järnrör eller grillspett om man verkligen vill döda någon, så att förbud mot skjutvapen bara slår mot de laglydiga. Vissa drar till och med till med att det skulle vara något sorts vänsterorienterat USA-hat som motiverar motstånd mot vapen, vilket demonstrerar en oroväckande låg kognitiv förmåga.

Så vad är felet i provapentänket? Förutom olycksrisken med skjutvapen som kostar så många nyfikna barn livet i USA varje år alltså. För det första hade tillgången på illegala vapen varit strikt begränsad om den vapenliberala lagstiftningen inte hade gjort vapentillverkningen för privatpersonmarknaden till en mångmiljardindustri. Och hade det inte varit en så stor industrisektor hade de inte haft möjligheten att köpa så många kandiderande politiker. Ja, för tro inte att Washington tar så stort intryck av NRAs 4,3 miljoner medlemmar för deras rösters skull, hur välorganiserade de än är. Det andra tillägget i konstitutionen, rätten att äga vapen för att kunna bilda en milis utifall att rödrockarna kommer tillbaka, har stor ideologisk tyngd. Vapenindustrins pengar har större tyngd.

Om alla ägde vapen skulle samhället vara säkrare? Se dig omkring där du bor. Och nu antar jag att de flesta som läser det här inte bor i en inhägnad villa med 300 meter till närmsta hus. Om vi förutsätter att just du kan hantera vapen, skulle du känna dig trygg om alla dina grannar hade dem? För de är stabila? Lugna fester och så? Ingen har dåligt ölsinne? Ingen festar med roppar? Inga steroider? Ingen flippar ut när han eller hon blir dumpad? Rara familjeidyller överallt? Folk du litar på är omdömesgilla nog att hantera skjutvapen även om de inte flippar? Och alla rara små väluppfostrade barn som aldrig ens skulle röra ett vapen om de hittade det i garderoben?

Och du vet med dig att du aldrig skulle låta dig påverkas av adrenalin och känslor och dödsskräck och göra misstag om du hamnade i den statistiskt sett, extremt ovanliga situationen då du skulle vilja plocka fram vapnet för att försvara dig mot någon som du tror har ett vapen? Om du ens hinner alltså. Och sett i ett lite större perspektiv, skulle din relation till polisen förändras om de måste förutsätta att du kan döda dem när de interagerar med dig?

Till sist tramset med att allt kan användas som vapen. Att jämställa potentiella vapen är en logisk återvändsgränd. Ju mindre interaktivitet man har med den man dödar, desto lättare är det. Fysiskt, psykiskt och socialt. Det är lättare att trycka på en knapp högt ovanför marken i ett flygplan än att stå öga mot öga med någon som man skjuter med pistol. Och det är lättare att skjuta någon än att döda med kniv. Fysiskt, psykiskt och socialt. Det var därför skjutvapen ersatte stickvapen i krig, och det är därför man försöker hålla så långt avstånd till fienden som möjligt. Hade galningen i Virginia haft en kniv eller något annat vanligt förekommande hushållsobjekt hade listan med offer varit mycket kortare.

Delat torkrum...


...när förra veckans tvätt äntligen kommer in i garderoben och jag hittar ett par trosor jag inte känner igen bland kalsongerna. Jag vill inte slänga någon annans kläder, men att hitta sina underkläder i torkrummet efter att de har varit borta i en vecka är rätt så creepy.

Vissa av anklagelserna jag hävde ur mig i brevet till Christer Sturmark och Föreningen Humanisterna var som sagt lite förhastade och dåligt kollade. Men det grundläggande sentimentet står jag fast vid. Ge fan i att usurpera och fläcka ner humanistbegreppet! Byt namn på föreningen så att det stämmer bättre med vad ni egentligen är. Och redovisa gärna vilka som finansierar er.

Och angående er rustaversion av The James Randi Educational Foundation Million Dollar Challenge, där ni erbjuder 100000kr till den som kan bevisa att han eller hon har paranormala förmågor (när man kan få 70ggr mer från originalet), så har jag ett litet förslag till de religiösa organisationer (eller personer) som finner er plojmaskerade intolerans anstötlig.

Lägg upp 1450 kalla kronor på bordet - vilket motsvarar 1/70 av FHs belöning, som i sin tur är 1/70 av James Randis belöning - och erbjud dem till Föreningen Humanisterna (och alla andra som känner sig manade att anta utmaningen) om de kan bevisa att Gud inte existerar.

Råkade snubbla över en sida med en massa Elliott Smith-bootlegs i mp3. Den som inte har något emot överbegåvade trubadurer som sjunger så inlindat vackert att man knappt märker att texterna har motiv som skeva relationer, sexuella övergrepp i barndomen, hans heroinmissbruk, emotionell överbelastning och stumhet, kan stanna till och en stund lyssna på några av hans spelningar här.

De sista spelningarna innan han dog var riktigt dåliga. Hans missbruk blev mer intensivt då och han tappade greppet om det mesta. Så de lite tidigare spelningarna är nog ett bättre val.

Den enda jag har lyssnat på hittills är en lyckad spelning från Towson, Maryland i oktober 2000. Ljudet är taget via mixerbordet, och därför väldigt bra. Länk till den spelningen.

Angående det öppna brevet till Christer Sturmark.

När jag tryckte ut det insåg jag att det var förhastat och dåligt kollat, och valde att radera det tills vidare. Men pga en bugg i mjukvaran hos blogg.se ligger det fortfarande kvar ute. Det kan bara nås för läsning via direktadressen och kan inte redigeras på något vis. Detta är (såklart) även anledningen till att det inte går att kommentera inlägget.

1. louise (flickan som fick bo med sin psykiskt sjuka far som våldtog henne)
2. gruppsex
3. johanna sällström
4. sex
5. stringtrosor
6. otrohet
7. sverigedemokraterna
8. erik moore (åtalas för sexuellt utnyttjande av minderåriga)

Jag rekommenderar inte någon att skriva sökmotoroptimerade inlägg den här veckan. Det kan inte vara bra för själen. Urk.

blogg.se har störningar på kommentarsfunktionen, så jag får ta det såhär



Roland skrev:
Jag tror att Stefan Swärds åsikter delas av majoriteten av sveriges folk. I alla
fall är det en större minoritet än du vill påskina.

Stefan skriver att
det är männen som bagatelliserar aborten - inte kvinnan. Du bekräftar detta.




Svar:
Hej Roland. Jag vill mena att du är fel ute i din tro. Du har i varje fall absolut fel om att jag bagatelliserar aborter. Jag har vägt två dåliga alternativ mot varandra och funnit att det ena är fullständigt oacceptabelt.

Men eftersom jag inte är den som vill hindra folk från att bli saliga på sin tro .... och eftersom det är din tro att en människa inte skall råda över sitt eget liv, tar jag dig nu i besittning. Du är nu min underlydande, och får hädanefter bara följa dina livsdrömmar i den mån att de går att kombinera de krav jag kommer att ställa på dig. Det kommer dock tyvärr inte att bli mycket tid över. Men om det är någon tröst så blir en människa salig av att tjäna sin herre. Har du en solid privatekonomi måste du tyvärr frånsäga dig den. Det tog bara någon minut för dig att skriva din kommentar, men det var allt som krävdes för att du måste överge ditt nuvarande liv och de planer du må haft, och underkasta dig en främmande människas till synes godtyckliga vilja. Att du möjligtvis inte erkänner den moraliska giltigheten i beslutet jag tog om dig spelar naturligtvis ingen roll. Det förstärker bara analogin.

För en dryg månad sen fick jag spel över en larmrapport som hävdade att internet höll på att ta slut. Jag menade att det var trams och hittepou, att de som förmedlade "nyheten" borde veta bättre och att det förmodligen var ett köpt utspel från internetoperatörerna ... som vill tjäna mer pengar genom att tvinga över konsumenterna i abonnemang med rörlig kostnad.

Well guess what.

IDG-tidningen Säkerhetscenter kör en artikel från baseline magazine som på ett övertygande sätt säger att larmrapporten var trams och hittepou.

Henk Steenman, teknikchef på AMS-IX, menar dock att det inte finns någon anledning till panik.

- [Vi kommer] definitivt inte ha några problem med kapaciteten för 2007 och 2008. Vi har sett en hundraprocentig trafikökning varje år sedan 1997, och hanterat det. En hundraprocentig ökning på ett år är inget speciellt, och vi har inte sett några indikationer på att det kommer växa snabbare än så, säger Steenman till Baseline.

Hundar är, liksom människor, sociala varelser. Både vi och hundar blir olyckliga av att vara för ensamma. Det är vår natur, en bieffekt av miljoner år av utveckling till arter som överlever genom samarbete. Framsteg är att kunna gå emot naturen och medicinera bort konsekvenserna av det. Så att vi kan arbeta. Och dra in de inte så obetydliga mängder pengar som hundmedicinen kostar. Så att vi kan lämna hunden ensam när vi tjänar ihop pengarna till medicinerna som krävs för att hunden skall klara av att vara ensam när vi tjänar ihop pengarna till medicinerna som krävs...

I en säck finns två röda mössor och tre blå. Du och två andra leds in i ett rum och får varsin mössa ur säcken. Ingen av er är helt bakom flötet. Ni kan se varandras mössor, men inte era egna. Uppgiften är att utan att titta på den eller kommunicera med varandra klura ut vilken färg er mössa har. Den som först går ut ur rummet och ger rätt svar utan att chansa vinner en nedgrävd skatt eller en kopp varm choklad eller nåt.


När du kommer in i rummet ser du att de två andra har blå mössor och efter 45 sekunder går du ut ur rummet och avger rätt svar och vinner en apelsin.


Hur kom du fram till rätt svar?






Det tog mig fan trekvart att reda ut trådarna i den där.

Den kristna fringehögern försöker flytta fram positionerna i abortfrågan igen via en debattartikel i svenskan. Det är bra timing. Den viktigaste frågan just nu i det offentliga samtalet är näbbar-och-klor-försvaret av rätten att få köpa handväskor för femtio papp utan att folk som hellre läser böcker ser ner på en.

Stefan Swärd beskriver sig i slutet av debattartikeln som fil dr i statskunskap Swärds doktorsavhandling har titeln "Varför Sverige fick fri abort"?.

I en annan debattartikel beskriver han sig som fil dr. i stadskunskap (sic). Ordförande i Evangeliska Frikyrkan, EF, en församlings-rörelse med 30000 medlemmar och 325 församlingar i Sverige. Den artikeln fick titeln "Spärra in oss allihop" och tar Åke Greens rätt att hata bögar offentligt i försvar. Det finns fler debattartiklar som han har skrivit i egenskap av ordförande i EF.

Stefan Swärd är därför lätt att ta för någon som representerar en hyfsat marginell minoritet som drivs av hyfsat extrema åsikter i vissa hjärtefrågor, som i den mån man kan tala om ett samhälles värderingar inte sammanfaller med dem. Poängen med detta är inte att försöka minska Swärds trovärdighet eller sätta honom i dålig dager. Jag tycker däremot inte att utrymmet han får i SvD står i proportion till antalet åsiktsfränder han representerar.

Detta är märkligt när andra marginella minoriteter med extrema åsikter inte får samma plats och uppmärksamhet. Varför får inte radikala muslimer plats att propagera för en motsvarande patriarkal underkastelse för kvinnor? Så jag måste fråga Svenska Dagbladets Brännpunkt om det är finare att vilja underkasta kvinnor via kyrkor än moskéer? Jag ställer frågan rakt ut.

Sen till själva texten. När ens bärande argument för en inskränkning av aborträtten är att blåsippor är fridlysta och att en del fruktade att kvinnor skulle sexutnyttjas innan aborter blev fria för 40 år sen, så är det i alla fall i mitt tycke knappt värt att släppas igenom på en lokal gratistidning med problem att fylla nästa nummer.

Med en sportmetafor tar han även upp oss stackars förfördelade mäns position i abortfrågan. Vi har ingenting att säga till om i frågan. Och även om det kan vara nog så smärtsamt för en blivande far att kvinnan väljer abort är det kanske på plats med en reality check här: Vem sjutton tror du att du är egentligen?

Om jag vore kvinna skulle jag inte finna mig i att tvingas föda ett barn för att fadern eller staten vill det. Jag skulle uppfatta det som att jag reducerades till en barnproducent, en avkommefabrik vars egna liv, drömmar och förhoppningar var betydelselösa. Om jag hade en dotter skulle jag hellre se att hon lät sterilisera sig och att jag gick miste om barnbarn än att hon underkastades ett sådant system mot sin vilja.

Det beror inte på att jag tycker att aborter är coolt eller har trivialiserat ingreppet så att jag likställer det med en blindtarmsoperation (som Swärd lite fördolt anklagar de som genomgår aborter för). Det beror på att jag skulle vara mer bekymrad över min dotters välfärd och lycka än att mina extremistiska ideal skall få detaljstyra andra människors liv. Hennes liv skulle vara viktigare för mig än mina skygglappar.

Apropå regeringens förslag om att arbetsgivare skall få kräva sjukintyg från första dagen så vill jag ta ett steg åt sidan och framhäva det positiva i att kostnaden för hushållsnära tjänster kommer att sänkas. På så vis kan man anställa någon som kan ta med en nedskriven lista på ens symptom till vårdcentralen. Nu finns det såklart en massa Tomas tvivlare som muttrar något om att man inte kan göra en medicinsk bedömning från ett papperslapp som någon annan tar med sig. Men jag säger att det går precis lika bra. Eftersom det inte finns ett spår kvar av triviala krämpor när man väl får träffa en läkare efter fyra veckors kö till vårdcentralen är en lista som levereras av någon annan än patienten ett fullgott alternativ. Så jiddra inte om att detta är ett meningslöst förslag som redan täcks i befintlig lagstiftning men som signalerar att alla är fuskare och dessutom lägger onödig extrabelastning på vården och inför godtycklighet i företagens hantering av potentiella missbrukarproblem. Nej, tänk utanför ramarna! Det är ett förslag som skapar mervärden! Det är ett förslag för en expanderad arbetsmarknad!

Vita husets senaste strategi för sina pågående krig är att utnämna en tsar för att styra upp dem. Den andra tanken som kom till mig var (som även Jon Stewart säger i klippet nedan) att det är bra att de efter fem år av globalt krig mot terrorismen har kommit på att någon kanske borde styra det.


Den första tanken var dock en reaktion på tsartiteln, och var betydligt mindre välformulerad än den replik som John Oliver levererade:

This is a critical time in the conflict, one that calls for a strong leader. And what better title for that leader than one evoking an ineffectual, tyrannical dynasty, ultimately slaughtered by communists in a filthy basement, deep in the Ural mountains? It's a morale booster.

Se resten av klippet (åtminstone fram till elfte maj) här.

Ibland reagerar en läsare inte riktigt som den som har skrivit texten har tänkt. Som hur jag reagerade på det här.

Girls. Boys. Om ni någonsin har haft jeans som heter acne, drömt om en väska som heter bayswater, en 800kr-top från guess, något från fcuk eller vägrat canada goose-jackor för att de var så ute, men bar en exakt likadan jacka av ett annat märke för minst 6000kr i en stad söder om polcirkeln... och så vidare... då har ni blivit blåsta. Man kan omfamna eller förkasta en kontinuerlig konsumtionsorgie, men några gränser får det väl ändå finnas på vad man accepterar att svälja som om man var med i en tysk porrfilm av det skummare slaget?

Om du inte håller med om det har jag några andra lyxiga logotypförsedda varor att erbjuda till överpris som garanterat ger dig status i flocken. En mössa som heter heirpes. Underkläder av märket eiunal sepage. Glasögonen scatbeam. T-shirten re:tard. Parfymen dolt undiscerning. Dunjackan NSDAP (Nova Scotia Down And Pleasure) ... de kan sina grejor i Nova Scotia .... samt jeansen gloryhole. Kom och köp, du gör dig inte till åtlöje.

Inatt flyttar blogg.se till operatören port80 och det blir ett planerat driftstopp i upp till tolv timmar. Men eftersom såna här saker har en tendens att kuka ur så vet man inte riktigt hur länge det dröjer innan det går att publicera något nytt. Eller ja ... något man skriver i eget namn, men som 143 andra bloggare redan har tänkt och skrivit innan man kommer åt att logga in på förmiddagen. Så jag tänkte att man kunde lägga ut något som hågade besökare kan läsa tills siten kommer upp igen. Något personligt, något eget, något jag har samlat ihop via google image search som ett uttryck för mina känslor och tankar. En aftonbladetblogg, som bull kallar det, där man inte är riktigt säker på om man ser på nya konstellationer av gullighet eller om det är samma inlägg som förra veckan. Därför är det ett perfekt inlägg för ett tillfälligt avbrott. Och för att irritera de som stör sig på sånt här :)





Vänner för livet. I love you too.

Satanigatandå
6cl Apelsin+ananasjuice
2cl Mollipect
1cl Spolarvätska

Skaka med krossad is, servera med limeskiva i martiniglas

En gång hade jag en granne som livnärde sig på att reparera cyklar. Han använde hela stan som reservdelsförråd. Det var en rationell lagerhållningsteknik. Det var förresten inte ovanligt att han stal hela cyklar och sålde heller. Jag hade samtidigt en annan granne som hos ordningsmakten ansökte om tillstånd för att få stjäla cyklar och reservdelar. Han förde i argument att eftersom den andra grannen levde på verksamheten så var det inte mer än rimligt att han också skulle kunna göra det. Det kan man ju inte argumentera emot, eller hur? Tyvärr höll inte ordningsmakten med om det, utan avslog hans begäran. Det kom som en chock för honom, för han levde lite i en egen värld. Idag är han institutionaliserad sen länge. Vad som hände med cykelhandlargrannen är det ingen som vet. Han försvann plötsligt och spekulationerna gick åt alla möjliga håll ... under de dagar som någon orkade bry sig om det. Om det finns en lärdom i denna historia står den kanske att finna här.

Jag hade bara tid att kolla (eller granska som alla nyliberaler älskar att säga) fem av de osande påståenden som Boris Benulic serverar i sitt karaktärsmord på Al Gore i sin metrokolumn. Märkligt nog kunde jag inte verifiera något av dem i den form och betydelse Benulic skrev om dem.




Al Gore gick som senator och vicepresident i spetsen för många allvarliga attacker mot lagar som skyddade miljö, klimat och djurliv. På 1970-talet stod det stora slaget om dammbygget i Tellico. Flera djurarter hotades av fördämningen som inte skulle generera någon elkraft, men som passade bra in i exploateringsplanerna för nya bostadsområden. USA:s högsta domstol stoppade bygget med hänvisning till lagskyddet för hotade djurarter.
Al Gore var i ledningen för dem som drev igenom att ett undantag i lagstiftningen gjordes
(Benulic)


I verkligheten handlade det om en i princip redan färdigbyggd damm (vars bygge förvisso var mest inspirerat av att skapa jobb i en fattig region) och en enda hotad fiskart som flyttades till två andra platser och klarade sig bra där:

The Tellico Dam was a classic TVA pork-barrel project, justified less by flood control and hydropower needs than by the number of construction jobs it would bring to Tennessee. Tellico became a national issue after biologists discovered that it would cause the extinction of the snail darter, a tiny fish that lived in the Little Tennessee River, making the dam a test case for the Endangered Species Act. Then-Representative Gore was among those voting successfully to exempt the dam from the ESA. "It was unfortunate that the controversy over the snail darter was used to delay completion of the dam after it was virtually finished," he wrote a constituent. "I am glad the Congress has now ended this controversy once and for all." (The snail darter was relocated to the Hiwassee and Holston rivers, where it apparently flourished.)
(Miljöorganisationen Sierra Club)




Och varför tjatar han om hur du och jag ska bli koldioxidneutrala ? Enbart ett av hans tre hus förbrukar 20 (20!) gånger mer energi årligen än medelamerikanen.
(Benulic)

På temat urban legends påpekas det att Gores hus inte direkt är ett hus av samma storlek som medelamerikanens. Det är fyra gånger större och huserar både Als och hans musikhatande hustru Tippers kontor. Själva siffran 20 är otillförlitlig och de betalar extra för att i den mån det är möjligt köpa förnyelsebar energi, bland annat solenergi.
(Snopes.com)




Al Gore i största allmänhet; mot fri abort för våldtäktsoffer, för liberala vapenlagar och så tror han på utomjordingar.
(Benulic)


Om fri abort för våldtäktsoffer
Gore said last week that while he voted against federal financing for abortions in late 1970's and early 1980's he had abandoned that position as he came to realize that it carries 'an inequitable result'; says he has always supported Roe v. Wade
(NY TIMES, februari 2000)

För det första är det skillnad mellan fri och gratis. Även om det är illa att han röstade mot förslaget om offentlig finansiering av aborter för behövande några år efter att aborter grundlagsskyddades är poängen att Benulic blandar ihop begreppen och dessutom får det att framstå som om det är något Gore fortfarande står för.


Om liberala vapenlagar
I was a co-sponsor of the Brady Law. I cast the tie-breaking vote to close the so-called gun show loophole. The NRA has targeted me as a result. We have got to take them on strongly and pass new gun control legislation-not aimed at hunters and sportsmen, but at these handguns that are causing so much distress in our country.
(Al Gore, mars 2000)

All my proposals are focused on that problem: gun safety. None of my proposals would have any effect on hunters or sportsmen or people who use rifles. They?re aimed at the real problem. Let?s have a three-day waiting period, A cooling off, so we can have a background check to make sure that criminals and people who really shouldn?t have guns don?t get them.
(Al Gore, oktober 2000)


I will not do anything to affect the rights of hunters or sportsmen. I think that homeowners have to be respected in their right to have a gun if they wish to. The problem I see is that there are too many guns getting into the hands of children and criminals and people who for whatever reason, really should not be able to get guns.
(Al Gore, oktober 2000)


I?m not for registration [of gund]. I am for licensing by states of new handgun purchases: A photo license I.D. like a driver?s license for new handguns.
(Al Gore, oktober 2000)

I?ll fight to make every school in this nation drug-free and gun-free. I believe in the right of sportsmen and hunters and law-abiding citizens to own firearms. But I want mandatory background checks to keep guns away from criminals, and mandatory child safety locks to protect our children.
(Al Gore, oktober 2000)


Även om det kan te sig absurt att införandet av vapenlicens och tre dagars vänteperiod på handeldvapen skulle betraktas som aggressiv antivapenpolitik, så gör man faktiskt det i USA.


Om hans tro på utomjordingar
Där räcker inte min google mojo till. Jag hittar inga artiklar eller citat om det, bara ett par påståenden från ett par nätforum. Man hade kunnat tro att även de stora tidningarna hade tagit upp en sån sak. Men i alla fall. Om någon lyckas bättre är kommentarsfältet öppet.




Med tonen som Benulic skrev krönikan i var det enda som fattades en sammankoppling mellan Al Gore och Al Qaida för att de har samma förnamn. Med ett sådant förhållande till den tunga industrilobbyns grepp om sanningen är det lätt att förstå varför Boris Benulic är Frederick Federleys favoritmarxist.

Nog för att klimatet har hårdnat betänkligt för socialbidragstagare sen Cornelis skrev Polaren Pär på socialen, men det har faktiskt inte gått så långt att man får polisen bussad på sig av socialsekreterarna om man inte har pengar. Men Aftonbladets lilla konsekvensanalys framställer det föreslagna tiggeriförbudet på det viset. Det är inte särskilt trovärdigt, så försöker de egentligen hjälpa eller stjälpa?

Visste du att man kan vänja sig vid smaken av Mollipect?

Samhällsklass handlar inte om hur mycket pengar man har. Det visste man förstås redan, men det blir oavsiktligt tydliggjort av Sienna Miller i Factory Girl. Hon har inte alls den praktiskt taget aristokratiska utstrålning som Edie Sedgwick fick med modersmjölken. Det var en av de två saker jag fick med mig ut från filmen. Det andra var en känsla av bortkastad tid.

Premissen är fantastisk. En ung tjej från den översta överklassen lever livet i kretsen kring Andy Warhol i New York på 60-talet. Hon blir en ikon för sin tid, en mediadarling som får Paris Hilton att framstå som white trash i jämförelse. Alla unga kvinnor vill vara som Edie. Det är ett stenhårt tempo med alla fester och modellande och allt vad de gör för att synas när de fördriver tiden.

Trots det mycket rika persongalleri som strömmade igenom verklighetens The Factory (som Warhols studio kallades) är det bara två personer förutom Edie som tar plats i filmen. Andy Warhol (Guy Pearce) porträtteras som en väldigt osäker social vampyr som tyr sig till Edie för att hennes sociala status skall gnugga av sig på honom. Han representerar ytlighet och konstgjordhet i berättelsen. Det är inte särskilt finkornigt, men det inte Pearce's fel. Han gör ett bra jobb som vanligt. Den anonyma musiker som uppenbarligen har sin förlaga i Bob Dylan framställs som Warhols motpol. Han är genuin och äkta och bryr sig inte om värdsliga ting. Hayden Christensen imitation av Dylan är lite mer subtil än hans tolkning av Anakin Skywalker/Darth Vader i Revenge of the Sith. I hans försvar skall dock sägas att han inte heller här har någon större hjälp av manuset.

Det borde vara intressant. Tiden, platsen och människorna som filmen berör är alla legendariska. Men filmen är nästan genomgående tråkig. Den enda gången filmen lyfter lite är i scenen när Edie äter middag med Andy och sin pappa. Den anklagelse om incestuösa övergrepp som kommer längre fram i filmen etableras på ett tekniskt elegant sätt, samtidigt som faderns kompakta missnöje med dotterns liv i offentlighetens ljus går ut över Warhol.

Alla fester, alla droger, alla excesser fungerar i filmen som ett skenande expresståg bort från alla känslor och personliga svagheter. De gör allt de kan för att slippa sina egna djup, eller avgrunder. I filmen alltså. Jag har inte läst boken den bygger på och verklighetens Edie och Andy är så sägenomspunna att minnet av dem är praktiskt taget fiktivt i sig självt. Myterna är i alla fall mer underhållande än filmen. Kanske är problemet med den att den inte mäktar ett fördjupat uttryck om människor som inte har något djup. Människor som hellre dör än stannar upp och känner efter.

Göran Greider skriver lite roligt om Ayn Rand och randroiderna här. Det påminde mig om att jag såg filmatiseringen av The Fountainhead (1949) härförleden. Tack så jävla mycket Göran Greider. Det är inte en film man vill påminnas om att man har sett, trots Gary Cooper i huvudrollen.

Manuset skrevs av Ayn Rand själv, och den regisserades av King Vidor i slutetskedet av hans långa karriär. Det är en påkostad film. De tekniska kvaliteterna - råfilm, kamera och ljudupptagning - är höga för tidsperioden. Soundtracket spelas av en stor orkester, och varje scen innehåller tydligen en världsavgörande händelse. Bombastiskt är bara förnamnet.

Men trots detta framgångsrecept är filmen riktigt, riktigt dålig. Plan 9 From Outer Space-dålig. Fast den är inte lika underhållande. Mest av allt beror det på det katastrofalt dåliga manuset, men regin är också så usel att man undrar om Vidor gjorde filmen platt med vilje. Jag är helt övertygad om att lille Ingmar Bergmans dockteateruppsättningar med klippdockor var betydligt mer tredimensionella än The Fountainhead. Tablå efter tablå. Plakatdialog för att demonstrera varför objektivismen är det enda som kan rädda ett inbilskt samhälle.

I en intervju sa Ayn Rand någonting i stil med att kärlek var en business deal between two virtuous people och att nästan ingen var värd den. Howard Roark i The Fountainhead var dock värd kärlek. Filmen visar upp äkta, heroisk kärlek mellan två övermänniskor. Undermänniskor i en kollektivistiskt helvetesvärld skulle kalla äkta kärlek våldtäkt, men man får väl höja sig över såna petitesser. Men man kommer inte undan att Rand inte kunde skriva ett manus om det så skulle rädda henne från äkta, heroisk kärlek från hela röda armén. Jag har dock inte läst förlagan, så jag kan inte säga om filmen är en rättvis representation av den.

Det enda som är måttligt intressant med (filmatiseringen av) The Fountainhead är att den kan ses som en resa genom narcissistiska personlighetsstörningar. På samma sätt som Bryan Singers The Usual Suspects berättas genom en av huvudpersonernas ögon, frikopplat från berättelsens verklighet, kan man vända på det förment objektiva perspektivet i en traditionell hollywoodnarration i The Fountainhead. I representationen av en störd människas subjektiva upplevelse av sig själv och sin omgivning blir plattheten inte bara begriplig, utan helt logisk. En person som Howard Roark är fullständigt oförmögen att relatera socialt till andra människor, och sett genom hans narcissistiskt manipulativa ögon är han precis den heroiska övermänniska filmen försöker presentera honom som.

Men något säger mig att upphovspersonerna aldrig ens övervägde den tolkningen av filmen.

Ah men fy fan då. Vad är det för fel på ... de som får mig att omvärdera vissa principer jag har om rättsskipning? Via Sloganizer kommer följande blygsamma förslag till påföljd dödsstraff - today and tomorrow


Dagens film är Gianni Amielos Il Ladro di bambini från 1992 :(

Läste i Metro att TT gissar att Hillary Clinton möter Rudy Giuliani i presidentvalet nästa år. Det blir lite speciellt. En kvinna som använder alla manliga attribut hon rent fysiskt kan anamma mot en man som klär sig i kvinnokläder så fort han får en chans. Genderbender 2008: Battle of the bitches! Coming soon to a conservative superpower near you.

I världen idag, om man nu ändå skall hålla sig inne en stund för att man blev kall igår.

7000 evakuerade från ett vulkanutbrott på Lembataöarna i Indonesien
16 döda och 100 sjuka i en epidemi i Tanzania
10 döda och 40 sjuka i en epidemi i Somalia
2 döda och 40 skadade i en trafikolycka i Tamil Nadu i Indien
4 skadade i en tornado i Texas
7 döda och 38000 evakuerade i en översvämning i Argentina
1 död och 20 skadade i en trafikolycka i Montgomery, Alabama.


Från Havaria Information Service AlertMap, som är lite som CNN,
fast utan reklam, börsnoteringar, jinglar och Larry King.