banal

En gång hade jag en granne som livnärde sig på att reparera cyklar. Han använde hela stan som reservdelsförråd. Det var en rationell lagerhållningsteknik. Det var förresten inte ovanligt att han stal hela cyklar och sålde heller. Jag hade samtidigt en annan granne som hos ordningsmakten ansökte om tillstånd för att få stjäla cyklar och reservdelar. Han förde i argument att eftersom den andra grannen levde på verksamheten så var det inte mer än rimligt att han också skulle kunna göra det. Det kan man ju inte argumentera emot, eller hur? Tyvärr höll inte ordningsmakten med om det, utan avslog hans begäran. Det kom som en chock för honom, för han levde lite i en egen värld. Idag är han institutionaliserad sen länge. Vad som hände med cykelhandlargrannen är det ingen som vet. Han försvann plötsligt och spekulationerna gick åt alla möjliga håll ... under de dagar som någon orkade bry sig om det. Om det finns en lärdom i denna historia står den kanske att finna här.