Monolitik
Kulturkonservatismen är sunt skeptisk till det moderna samhället, den tror på traditionen som källa till vishet, och den har skäl att misstro den offentliga debatten och samtidskulturen.
...utan att den följdes upp med att förklara varför kulturkonservativa, såsom Johan Tralau beskriver dem, har skäl att misstro offentlig debatt och samtidskultur. Eller om man åsidosätter ordets dystra historiska konnotationer, ens motiverar varför det är speciellt sunt att göra det. I motsats till det förmodat osunda i att ta till sig samtiden alltså. Motsätter sig Tralau ett pluralistiskt samhälle när han beskriver testandet av normer och traditioner som osunt? Är han ens intresserad av kultur för dess egen skull?
Jag menar inte att säga att traditionella kulturella yttringar är oväsentliga eller ointressanta, speciellt inte när man (vanligtvis som ung) tar sig igenom kulturhistorien. De behövs för att få ett sammanhang, även om det lätt blir tjatigt att fastna i det förgångna. Fast jag har full förståelse för de som inte vill ta till sig modernism och postmodernism utifrån personliga preferenser. Heck, jag själv anser till och med att det knappt existerar någon postmodernism utanför arkitekturen.
Men om trådarna inom en råkar vara kopplade på ett sådant vis att ens estetiska sinne är underkastat ens politiska hemvist, vilket inte skall förväxlas med en persons attityd gentemot den politiska laddning ett enskilt verk kan bära, så kan jag inte riktigt förstå hur man kan vara intresserad av kultur som något annat än ideologiskt transportsystem. Ett slags propagandaverktyg för homogenisering av värderingar. Kända historiska exempel på den utilitaristiskta kultursynen finner man bland annat hos Lenin, Stalin, Mao och Hitler. Den sistnämnde framhöll ofta det viktiga i att hysa en sund skepticism gentemot samtidskonsten.
Om man anstränger sig och bortser från dessa allt annat än oväsentliga frågor, varför skall man ens beakta ett påstått kulturellt engagemang hos någon som samtidigt påstår sig förakta all tv-kultur utom 24; en spänningsserie där dialogen verkar återanvänd från avsnittet innan och där narrationen är tafflig och helt ideologiskt motiverad - en agitprop mer eller mindre, där godtycklig, sadistisk tortyr i en apologetisk kontext är så vanligt förekommande att producenterna nyligen beslöt sig för att dra ner på den för att det blev en uttjatad kliché?
Kulturkonservativ innebär väl att man bara tycker om det som hänt, och förklarats. Tro f-n man är rädd för något nytt.
Hur är man kulturkonservativ i ett land där man hävdar att det aldrig funnits någon högre kultur, i ett land som "aldrig riktigt har inbegripit högre civilisation"?
Jag tycker mig ana att han vill att vi skall importera yttre kultur för att bygga en svensk tradition av civiliserad kultur. Tyvärr är ju detta kulturradikalt och inte kulturkonservativt. Vem vet, Tralaus kanske exploderar i en puff av motsägelsefull logik, och då kanske han inte kan vara programledare i TV8. Vilken tragedi det vore.
Yttre, men gammal kultur. Det är det viktigaste. Tralaus vurm för Goethe och Platon är så typiskt rotlöst svenskt. Vi måste slänga ut alla nymodiga kulturella bottennapp ur medvetandet och införa det sumeriska tankegodset som norm för konst och samtal. Och när vi har lärt oss vad grottmålningarna egentligen säger anammar vi det istället.
