ÄNTLIGEN
The anger dollar is huge in times of recession.
Hade han inte dött av cancer -94 hade han dött av stroke när dubya blev president.
Dags att byta strategi?
Jag har fått en och annan gliring om min tilltagande avsky inför reklam genom åren... och även om intensiteten i mitt reklammotstånd kanske är extrem idag så är jag tydligen inte ensam om att tycka illa om den :)
reklam ftl
Råkade lägga märke till att E24s illustratör till artikeln om världens mäktigaste bloggar använder noscript (och gissningsvis adblocker) för att slippa se på reklam.
Efter reklamavbrottet s19e11
BART
Mom, why did you stop talking for two and a half minutes?
LISA
It seemed like twenty.
MARGE
Whatever
Ett varumärke
Paul Potts skiva har landat. Ni vet, han som skulle föreställa en mobiltelefonförsäljare som sjöng lite opera i duschen innan han ställde upp i Britain's Got Talent och skapade ett makalöst buzz ... bland folk som aldrig har hört opera förut. Nu har alltså One Chance, där han bland annat sjunger en italiensk version av REMs Everybody Hurts, kommit. Jag antar att han sjunger den på italienska eftersom hans modersmål är för svårbemästrat. Varför de har lagt det överdrivna ekot på hans röst har jag mina teorier om, men där drar jag gränsen för min frispråkighet.
Skivan gjorde hur som helst ungefär samma intryck på mig som hans framträdande i tävlingen: Knappt något alls. Men jag stör mig seriöst på nyblivna operasnobbar som slänger ur sig fraser som "bättre än Pavarotti" eller "bästa operan nånsin liksom".
Jag vill inte försöka framstå som en operakännare, för det är jag inte. Jag har bara gått på en handfull föreställningar och har några gamla favoritskivor någonstans. Men man måste vara döv eller ett marknadsföringsoffer vid gränsen till dum i huvudet om man tror att Paul Potts är av samma kaliber som Pavarotti, Björling, Lanza eller någon av de andra stora namnen. Potts deltog för övrigt i en masterclass för nämnda Pavarotti. Det var under hans utbildning till tenor, innan han började sälja mobiltelefoner och innan folk började tro att han kunde lära sig själv att sjunga sådär i duschen
I filmen här nedan har någon klippt ihop Potts och Pavarotti på ett jobbigt sätt, men det illustrerar ändå nivåskillnaden ganska påtagligt: Jag får gåshud av en av dem. Den andre är ett bra varumärke, och det är väl det enda som räknas idag.
Ljudet är inte hemskt bra, men klasskillnaden är ändå tydlig.
Fuck you
Jag avskyr mac os passionerat och tycker att linux fortfarande är oanvändbart utan svårtillgänglig specialkunskap. Men om Microsoft implementerar den här idén kör jag hellre linux i console mode än använder Windows i en sekund till. Det spelar ingen roll om de slutar sälja sina operativsystem till privatanvändare och istället ger bort dem och drar intäkter från reklamplatsen. Jag ger hellre upp datorer helt och hållet än låter mig bli utsatt för reklam i operativsystemet. Så mycket hatar jag reklam.
cause i am tangible
Seth Green tycker att vi skall låta Chris Crocker vara ifred
Ibland avskyr jag inte reklam :D
Jag avskyr reklam
Se den här till slutet. Det är så läckert! Undrar hur många reklamare de gick
igenom innan de hittade två som nappade på stimuli.
Det illustrerar också en av anledningarna till varför jag avskyr marknadsföring.
När vi interagerar med andra människor har vi ett sorts integritetsmässigt
skyddsområde. Med några få undantag tycker vi inte om att främmande människor
kommer för nära om det finns utrymme nog för att hålla avstånd. Tar du ett extra
steg framåt när du skall hälsa på någon för första gången är sannolikheten hög
att personen tar ett steg bakåt.
På ett liknande sätt tycker jag att marknadsföring är som en främmande person
som inte bara trycker upp sitt ansikte mot mitt, utan till och med tar sig in i huvudet.
Det var en känsla som kom till mig med en lite mer analytisk syn på information
i början av 90-talet. Då hade man kanske kunnat beskriva det som advertising fatigue.
Jag tog det mentala steget bakåt när jag fick reklamen i ansiktet. Sen dess har det
utvecklats till något som man kanske kan kalla advertising hostility. Jag blir förbannad
över att inte få vara i fred någonstans, och i förlängningen blir jag fientligt inställd mot
all reklam som inte är ren prisinformation. Och jag lovar, det översätts inte till
omedvetna märkesval när jag handlar. Men det påverkar hur jag tänker och jag
hatar det intensivt.
Finns det förresten någon reklambyrå i malmötrakten som behöver en copywriterlärling?
pwnd
Aftonbladet refererar TT som refererar en engelsk forskningsrapport som visar att små barn påverkas starkt av matreklam. Tre-till-femåringar tyckte att identisk mat smakade godare om den serverades med McDonald's logotyp.
Den som har läst listan över kategorier kan säkert lista ut vad jag anser om reklam som riktas mot barn, så det vore en öppen dörr att sparka in. No offence till de reklamare som hittar hit ibland :)
En annan infallsvinkel är att jag skulle vilja delta i ett sånt experiment jag med. Det skulle vara intressant att se om det vaga illamåendet jag brukar känna efter att ha ätit en traditionell donkenmeny är psykosomatisk eller om jag har blivit så gammal att jag inte tål skitmatsbelastningar längre.
Hmm. Den tankegången gjorde mig deppig.
banal marknadsföring
Här är min nya annonskampanj som jag fick 3000000 euro av EU för att genomföra som ett projekt för ökad förståelse i samhället. Bilden kommer att sättas upp på bussar och tunnelbanor i 11 städer och vi hoppas få minst 3-4 nya läsare till bloggen ... i åtminstone två veckor. Eller tills vi stäms av Viacom för upphovsrättsintrång.
Ursprungligen hade vi ett koncept som gick ut på att man skulle skänka små summor till banalbloggen för att uppmuntra till fortsatt skrivande. "Har du en postning om budgetpropositionen mellan soffkuddarna" eller byråns val, "har du 1/500000-dels reklamkampanj i kavajfickan" eller redaktionens egna favorit "har du en femma att skänka så att vi inte går back på reklamkampanjen när vi egentligen borde använda pengarna till bloggforskning". Men så kom ju cancerfonden före oss med det konceptet så vi fick vispa ihop det här med vänsterhanden.
Ursprungligen hade vi ett koncept som gick ut på att man skulle skänka små summor till banalbloggen för att uppmuntra till fortsatt skrivande. "Har du en postning om budgetpropositionen mellan soffkuddarna" eller byråns val, "har du 1/500000-dels reklamkampanj i kavajfickan" eller redaktionens egna favorit "har du en femma att skänka så att vi inte går back på reklamkampanjen när vi egentligen borde använda pengarna till bloggforskning". Men så kom ju cancerfonden före oss med det konceptet så vi fick vispa ihop det här med vänsterhanden.
Telemarketing
Genialiskt
Uppdatering
Klädmärkeslanseringen går framåt och här är ett första utkast till en kampanj för brand awareness, till en början i de nordöstra staterna i USA. Den svenska lanseringen är planerad att ske två år efter den amerikanska.
rhymes with love
Who defines you and why do you listen?
Syntetbuzz
Buzz är när en produkt eller tjänst får uppmärksamhet för att folk börjar prata om den. Buzzador är ett företag som jobbar med att producera buzz kan man läsa i DiEGO. Jag drar bara fram det för att få länka till Bill Hicks igen. If anyone in here is in advertising or marketing, kill yourself. Bill Hicks kan liksom aldrig vara fel... till skillnad från marknadsföring och reklam.
Vad var det jag sa
Någon som tror att JC ändrar åsikt om sin reklamkampanj när till och med målgruppen tycker att den är pornografisk? Det gör inte jag.
Gnaaah!
Normalt avskyr jag reklam som förmedlar eller förstärker negativa attityder, eller som begår etiska övertramp. Den här annonsen är fel på så många olika sätt, men jag kan inte låta bli att skratta åt den. Det stör mig att jag betraktar den som satir, eftersom satiren förlorar sin trovärdighet när den försöker sälja in något annat än ett mer eller mindre sofistikerat hånskratt mot de som sitter i maktens fåtöljer. Egentligen borde Persson och Freivalds borde få ut skadestånd för det här, men ... men ... men ... gnaaah!
Jag är trög
Jag är så vansinnigt trög. Det var inte förrän efter den tredje visningen som jag insåg att det här var reklam för JC och inte en motivationsfilm, gemensamt sponsrad av Durex och ACO handkräm. För tillfället är min hypotes att budskapet lyder JC - Det finns inga kläder du hellre tar av dig än våra.
Negativt gästspel
Jag skall egentligen vara positiv och glad ett tag till, men det finns vissa reklamsnuttar som ger mig ischias i själen (i den mån jag har någon). De som har gjort Familjejuristens radioreklam borde föras bort till varsin fransk fängelseö för att spendera resten av livet i mörker med en järnmask för ansiktet, förbjudna att tala med någon människa igen. Är förresten inte Mannen med järnmasken ungefär som Gitmo, fast med sämre väder?
-Morsan och farsan?
-Ja va e de?
-Har ni skrivit testamente?
-Nej ................ men vi lovar att skriva ett nu
eeeeeeeeeeeek!!
dolmen
...are än det här.
