banal

Det är hög tid att strunta i de samhällsförstörande bitterfittorna avslutar Elise Claeson sin kulturkolumn i Svenskan med. Hon är så innerligt trött på avantgardistisk pessimism och fulhet (och kollektivism verkar det som). När några elever på konstfack inte vältrar sig i postmodernt äckel gissar hon att det är ett resultat av att tillräckligt många har läst en obskyr dansk bok om negativitet.

En snabb googling ger intrycket att hon mestadels har skrivit inlagor i både dagstidningar och svenskt näringslivs Smedjan tidigare, där hon hyllar familjen (dvs hemmafruar) eller fyar feminismen. Prusseluskan Claesons kulturintresse framstår som nyvaket, för att inte säga yrvaket.

Och där ligger punkten jag stör mig på. Vilken jävla sten växer dessa kulturointresserade lågpannor fram under? De går in i ett ett främmande hus med en ideologisk penna i handen och säger "nu gör ni såhär" och går sen därifrån för att aldrig återkomma.

Ja, det är definitivt hög tid att strunta i de samhällsförstörande bitterfittorna - speciellt de som inte vet vad de pratar om. I ett väldigt konkret exempel Elise, om du mot förmodan skulle råka läsa det här, så är positivism inte motsatsen till negativism här i den verkliga världen som pågår utanför ditt ideologiska huvud.




Dagens låt är Bob Dylan - Ballad of a thin man

Mina föresatser handlar oftast om saker jag inte skall göra. Att inte läsa Expressens krönikörer är en allmänt hållen föresats jag har. Att undvika Marie Söderqvists tankevåldtäkter är en mer specifik sådan. Men ibland spelar det ingen roll vad man har för ambitioner, för det skiter sig ändå. Förhoppningsvis lär man sig något då och tar med sig en insikt från sitt misslyckande.

Man är inte konservativ på riktigt förrän 1860 års bomullsodlare i Virginia hade tittat snett på en och skakat på huvudet i vantro åt ens åsikter. Det är förresten utsökt hur Expressen med konsekvent precision har lyckats skrapa upp möglet från botten av skribentlatrinen under så lång tid när de har rekryterat sina krönikörer. De hade garanterat givit Hitler en egen kolumn idag för att han "rör upp känslor med sitt engagemang".

När signaturen Hanna från sexualpolitikbloggen kommenterade mitt inlägg om pedofiltroll märkte jag ett lustigt sammanträffande: blog.sexualpolitik.se har också stängts ner av surftown, utan att Hanna verkade ha varit medveten om det. Kan det vara så att sexualpolitik.se låg bakom pedofili.se? Det går väl knappast att fastslå något bara sådär, eftersom surftown lika gärna kan ha använt nyckelord för att rensa bort innehåll från en massa olika håll ikväll, men misstanken finns ju där på grund av tematiska likheter.

Men så var det ju det här med att namnet som anges ha registrerat sexualpolitik.se återfinns även som registrant för pedofili.se ... och båda siterna registrerades dessutom samtidigt i januari i år. Det går alltså med hyfsad säkerhet att fastslå att det är samma person/er som ligger bakom båda siterna. (Tack till Joel)

Vad jag kan sluta mig till från google cache så ville bloggen krossa alla sexualnormer och bygga social acceptans för vem som helst att knulla vad som helst för vilken anledning som helst.

Gulligt.

Jag vågar fortfarande inte bestämma mig för om jag tror att pedofili.se var en fringeliberal diskurs, ett sofistikerat troll eller självförhärligande pedofiler. Det var i varje fall planerat sen länge.

Blogge skriver bra om bloggaren Motherwitchs besynnerligt superlativa raserikampanj (häxjakt?) mot att upphovspersonerna bakom pedo-pr-siten pedofil.se skall få uttrycka sig ens inom lagens riktmärken. Mejlbomba? Hacka? Hur osmaklig, absurd och försåtlig sidan än är har de (såvitt jag kan utläsa) varit noga med att inte publicera något som strider mot lagen. Om man bortser från de riktigt tokvidrigt utplacerade barnbilderna i anslutning till texten då, även om just det har handlat om upphovsrätt.

Fast jag måste säga att jag hajade till när blogge med flera konstaterar att pedofili är en sexuell läggning. Det är inte alls en självklarhet. Det är till exempel fortfarande klassat som en sexuell avvikelse i betydelsen mental störning av psykiatrin.

För någon som läser psykologlinjen är då det här relativiserande inlägget iögonfallande naivt. Jo, stenkastarna tar i för hårt, och webmastern lyckas med balansgången, men det är knappast produktivt för någon som kanske kommer att jobba med pedofiler eller deras offer att uttrycka sig på ett sätt som de kommer att tolka som acceptans för pedofili som fenomen. Visst är hon fri att uttrycka sig på det viset, men i hennes kontext är det olämpligt. Eller som det står på pedosajten -
Acceptansen för pedofiler har ökat märkbart under de senaste åren, det beror på att människor har ställt sig själva en mycket enkel fråga. Varför accepteras homosexuella men inte pedofiler?

Det var förvisso inte väldigt länge sen homosexualitet klassades som sexuell avvikelse, men den omvärderingen betyder inte implicit att alla sexuella avvikelser egentligen är sexuella läggningar. En gång i tiden betraktades till exempel onani som sexuell avvikelse. Det betyder inte att onani är en sexuell läggning.

Att det pågår en diskussion i psykiatriska kretsar om att sluta betrakta parafilier (dit pedofili räknas) som mental störning handlar inte om en mer förlåtande syn på pedofili. Det handlar om att diagnoskriterier inte bör vara moraliskt betingade (som med onani en gång i tiden), om att personer med harmlösa fetischer inte skall diskrimineras som mentalt störda och om att inte låta pedofila förgripare försöka avsäga sig en del av ansvaret för vad de har gjort genom att säga att de är offer för en okontrollerbar störning.

Så när pedofilsidan försöker skapa acceptans för fenomenet som en normal sexuell läggning är det lite svårt att uttyda om den är på allvar, tänkt att belysa yttrandefrihet ur något perspektiv, publicerad av ett sofistikerat troll eller något annat.

Nu när jag har förstått att triangeln på Twinky Winkys huvud verkligen betyder att han är gay skall jag bannemej stämma Pioneer för att de har sålt en bögcdspelare till mig under falska pretentioner! Här har jag gått och tryckt på bögknapparna i flera år utan att förstå att jag har indoktrinerats av the gay agenda. Fi fan, jag känner mig smutsig.

Riksdagen kan faktiskt komma att slopa FRAs avlyssningsdirektiv tänkte jag idag. Inte på grund av förslagets etiska kvicksandaspekter eller för att riksdagsledamöterna som grupp verkar vara det minsta bekymrade över boffat hippietrams som demokrati och frihet (den typen som människor dör för varje dag, inte den devalverade friheten att slippa betala skatt). Nej, det som har hänt nu är att någon har lagt fram det enda argument som våra kära ledare kan ta in med sin selektiva perception: pengar. Visserligen skramlar det högt i tunnan när representanter för just google jämför Sverige med Kina och Saudiarabien och hotar med färre investeringar, men det är i alla fall en början. Vem vet, kanske blir det så dyrt med uteblivna investeringar från företag som är måna om sina affärshemligheter (eller etik till och med) att kostnaden överstiger de hemliga avtal som de handbromsbefriade spionstollarna förhandlat fram med USA för att dela ut informationen de samlar upp om oss till dem? Det är att tänka positivt.

Om sanningen skall fram så är det inte lätt att känna av vad som är sant längre. Vår tillvaro blir hela tiden mer beroende av specialiserad kunskap och därigenom också allt mer fragmenterad och svårbegriplig. Vilken ofattbar tur då att det finns marknadsliberaler med 20p företagsekonomi eller mer i bagaget som frälser världen från vetenskapens socialistiska ondska. Pris ske dem för deras skarpsynta förhållningssätt till klimatförändringarna.

Absolut rationalism och saklighet är deras kännetecken och de är alltid sunt skeptiska mot verkligheten. Alla vet att marknaden alltid har rätt, i alla fall den producerande delen av den. Det är därför den producerande delen av marknaden är den producerande delen av marknaden. Det säger sig självt.

Det är också därför man alltid hellre lyssnar på information som pr-byråer sammanställer för den producerade marknadens räkning än på den samlade vetenskapliga expertisen som informationen motsäger. Speciellt om det handlar om ett ämne som ingen utom vetenskapsvärldens självutnämnda "experter" har några fördjupade kunskaper om. Fördjupning är för de som föredrar att för minimal ersättning ägna sina liv åt att stirra sig blind på en meningslös detalj. Hur kan man ta såna tomtar på allvar?

Vi ser en ny vår som sveper över världen med friska vindar. Den globala marknaden är större än någonsin och har följdaktligen mer rätt än någonsin. När marknadens rationellt vårrusiga, strålande gyllene grönbeteskalvar deklarerar sanning ur mycket påkostade pamfletter så borde alla lyssna. För det är den producerande delen av marknaden som talar till oss genom dem. Den som alltid har rätt. Hur kan pamfletterna dessutom vara så dyra om de inte är sanna? Tänk på det en stund.

Så när DNs vetenskapsredaktion gör en sammanställning av växthusgasskeptiska teorier och bemöter dem finns det bara en sak att göra. Bränn ner DN och jaga ut Karin Bojs i östersjön. Verkligheten är ett kollektivistiskt koncept som belönar de svaga på bekostnad av de rakryggade individer som faktiskt har något att bidra med. Det är kommunism och kommunismen mördade 110 miljoner människor och förstörde miljön. Vad skall man göra när verklighetskramarna är för dumma för att förstå det?

Intrång som intrång.


Det är nästan som om att man får ett nytt argument varje vecka för att lobbyism har blivit synonymt med politisk pervertering.

Jag har genomfört en bred undersökning om attityder bland skolungdomar och har kommit fram till det fasansfulla resultatet att 99% av sveriges skolungdom vill avrätta kungen! Här är urvalet av frågor från enkäten som bevisar det.


#3. Det var presidentval i frankrike nyligen. Är det bra eller dåligt?
[] Bra
[] Dåligt

Hela 99% svarade 'Bra'.



#42. Hur dog Ludvig XVI?
[] Han slaktades offentligt av terrorister
[] Han dog av hög ålder
[] Han satte ett fiskben i halsen
[] Jag vet inte / Annat

Hela 32% svarade 'Jag vet inte / Annat'


#73. Hur mycket har franska revolutionen betytt för världen av idag?
[] Inget alls
[] Lite
[] Mycket
[] Väldigt mycket

82% Svarade 'Mycket' eller 'Väldigt Mycket'



Sammantaget betyder detta att 99% av svenska skolungdomar vill avrätta kungen och införa republik med våld! De tycker att konsekvenserna av den franska revolutionen är både positiva och viktiga utan att veta något om den barbarism som omgärdade den franska republikens födelse.

Nu skall jag bara skriva en indignerad artikel mot bakgrund av rapporten, och kräva krafttag mot den våldsförhärligande revolutionskulturen och historielösheten bland ungdomar för DN debatt. Jag företräder visserligen ingen penningstark organisation med mer eller mindre dold agenda, religiös fringegrupp eller arbetarrörelse. Jag är inte en spektakelglad konsultkändis heller och jag är definitivt inte tjenis med några redaktörer på DN, SvD eller andra tidningsdrakar, så fan vet om den tas in oavsett hur magstark den är. Redaktionerna tillämpar nog kritiskt tänkande om avsändaren faller utanför de kategorierna.

Jag blev faktiskt lite förvånad över att det tog så lång tid att följa upp timbroutskottet UOKs inledande praktiskt taget fabricerade propagandabredsida om den stackars ungdomens bristande kunskaper om brott mot mänskligheten i en kommunistisk kontext. Men nu har Mauricio Rojas följt upp sina kollegors siffertrolleri. Det finns inga dörrar öppna nog som inte kan sparkas in lite till i en lite falskare gest av historiskt patos.

Det var så länge sen jag höll i en historiebok från grundskolan att jag inte direkt kan säga något om hur ideologiserade de faktiskt är. Men jag måste härmed anta att det var nyliberalismens överlägsenhet som fick Mauricio Rojas att fly komma till Sverige för att sprida dess evangelie efter att Pinochet tagit över makten i Chile.



Dagens låt är Leonard Cohen - You know who I am
(Någon måste ju föra Virtanens bloggande vidare)

"Själv tackar jag bloggandet för att jag återfått den negativa människosyn jag hade under tonåren. Det är skönt att slippa tro att människor är goda. Allt blir så mycket enklare när man utgår ifrån att alla människor är elaka tokar - man blir ständigt glad av att möta alla som inte är som man trodde."

Ur Christopher Aqurettes (första) kommentar till Blogge Bloggelitos inlägg om näthatsdebatten.


Eftersom han är nämndeman vid Malmö tingsrätt hoppas jag att det bara var något sarkastiskt han slängde ur sig i en raljant anda. Annars tycker jag verkligen synd om de som hamnar framför skranket hos honom.

Man kan faktiskt känna en viss beundran inför hur de nykonservativa i USA lyckades sätta ribban för hyckleri så väldigt mycket högre än någon har lyckats med tidigare. Den hårda, ja obändiga moralistiska kärnan i neoconrörelsen bevekelsegrund visade sig snabbt vara något som gällde alla utom den nykonservativa eliten själv. Exemplen på amoraliska övertramp och rena lagbrott har varit så många sen Bush tillträdde som president att det skulle gå att skriva en mindre encyklopedi bara på det temat.

Att neoconideologen Paul Wolfowitz befordrade sin älskarinna sen han tillträtt som ledare för världsbanken, trots att han gick in med den uttalade ambitionen att reducera korruptionen i organisationen, är inte särskilt förvånande. Det ligger tvärtom helt i linje med vad de har "uträttat" i övrigt, både konkret och symboliskt. Rent konkret var handlingen inte så mycket att orda om. En skitsak i sammanhanget. På ett symboliskt plan var det precis vad de som aldrig ville ha honom på posten behövde för att fälla honom. Wolfowitz cv, som även inkluderar en central roll i USAs invasion av Irak, gjorde honom impopulär bland de flesta av de europeiska stater som är med om att finansiera världsbanken. Minst sagt.

Nu kommer säkert Bush att försöka ersätta Wolfowitz med någon annan moraliskt genomkorrumperad elitneocon för att fortsätta att staka ut färdriktningen mot en bättre värld. Vad det nu innebär i deras huvuden. Så även om det inte går att sjunga Ding Dong the Witch is Dead än, så går det i alla fall att börja våga hoppas på att den moraliska korruptionens stålbad som neocon-eran snabbt utvecklade sig till snart är över - oavsett om det blir en demokrat eller republikan som flyttar in på Pennsylvania Avenue i januari 2009.








Som ps kan man väl tillägga att även om Sverigedemokraterna inte direkt är klockrena neocons så visar de i alla fall goda ambitioner i den riktningen med sitt hyckleri :)

Argh!

Jag är så jävla less på att köttfärs går att lagra längre än morötter. Morötterna hinner fanemej börja ruttna innan man kommer hem från affären. Potatis och andra rotfrukter håller sig inte heller som förr. Och med lekmannens precision skyller jag den dåliga lagringsförmågan på att de är tvättade. Hållbarheten sjunker definitivt när de inte är mullade, men huruvida det är en rimlig förklaring till att morötterna har börjat ruttna redan innan man kommer hem vågar jag inte sia. Men det spelar definitivt in, och däri ligger knixet. Det går helt enkelt inte att få tag på mullade rotfrukter längre, och jag tror att det är därför jag måste slänga uppåt 80% av de morötter jag köper i butik!

Jag frågade efter mullade rotfrukter på ett par ställen, men det går tydligen inte att köpa in längre! Så det här går ut till de som levererar rotfrukter till livsmedelskedjorna - börja för fan att mulla dem igen så att de går att äta!

Ibsen fick mig att förakta institutionellt hyckleri. Orwell skrämde skiten ur mig. Huxley fick mig att skratta åt eländet. Tennessee Williams fick mig att gråta för de som lever på sin skönhet.  Hemingway fick mig att åka till Spanien. Kerouac fick mig att börja lyssna på knarkjazz. Camus fick mig att vilja åka till Algeriet och nattbada. Strindberg fick mig att vilja sluta läsa. Gissa vem av dem som skolsystemet betraktade som oundgänglig, ja, kanonisk läsning.

Någonstans efter 300 cd-skivor började mitt intresse för att köpa fler avta i takt med att jag inte tyckte att det gjordes så många roliga nya skivor som jag inte hade hört förr i någon bättre form. Det är väl ett tecken på att man börjar bli gammal. Istället har jag fyllt upp hål i samlingen med gamla skivor en gång i kvartalet. Men idag smet jag in i en skivaffär, glad i hågen och med siktet inställt på Year Zero. När jag hittade NiN-facket bland hyllorna blev jag lite förvånad över hur många som fanns kvar.  Med ett gott mått av pueril egocentricitet tyckte jag att en så rolig ny skiva borde gå som smör i solen. Sen såg jag att skivan kostade 202kr. Fuck me. Fuck you! Det är inte konstigt att det inte går att driva skivaffärer längre,  och det är definitivt inte fildelningens fel. Så hur många ägg Beatrice Ask än hinner knäcka under resten av mandatperioden kommer det aldrig att bli någon omelett med en prisriggad marknad som stekhärd.

Justitieminister Ask vill lägga ansvaret för att reglera vad som florerar på internet på internetoperatörerna. Det säger hon i alla fall i en intervju i Computer Sweden. I princip blir de ju då även ansvariga för att barnpornografi och annan olaglig verksamhet (dvs fildelning av upphovsskyddat material) existerar överhuvudtaget på nätet. Den här typen av "självreglering" är kanske det moderna rättsamhällets melodi. Vad vet jag. Så jag ser med spänning fram emot hur justitieministern den kommande tiden vill lägga ansvaret för att stoppa postbedrägerier på brevbärare, hur vägverket får i uppgift att stoppa fyllekörningen, och riksdagens fastighetsförvaltare åläggs att beivra skattefiffel, korruption och knarkandet bland riksdagsledamöterna.



Uppdatering: Enligt Plaza Kvinnas undersökning har 12% av riksdagsledamöterna knarkat. F-Fed (som är en av dem) tror att det är fler. Fan trot.

Hur ser det ut när ideologiskt motiverat önsketänkande kolliderar med verkligheten? Såhär ungefär.

Det är inte så konstigt att väldigt många avskyr Linda Skugges offentliga persona. Det finns många anledningar att göra det. Man kan däremot tycka att det sätt det tar sitt uttryck på är märkvärdigt ondsint när det handlar om hot, förolämpningar och uppmaningar vars innehåll jag inte ens vill försöka föreställa mig. Men det är tydligen ett ganska normalt beteende hos människor, som beror på två ord som inte finns närvarande: Social kontroll.

Ju mer anonym man upplever sig, ju friare man är från auktoriteter och sociala normer, desto värre kan man bete sig mot andra. Och de flesta verkar inte ha något inre motstånd mot det, åtminstone inte om de kan luta sitt beteende mot en annan auktoritet, oavsett hur trovärdig den auktoriteten är.

En del upplever uppenbarligen detta normvakuumösa tillstånd som ett uttryck för negativ frihet. Man kan opponera sig mot det resonemanget, men om man köper begreppet som sådant är resultatet av en gränslös negativ frihet av den här sorten historiskt sett alltid detsamma: Elakheter, ondsinthet, hat, hot, våld, tortyr, död och pina, beroende på kontext. Män(niskor) är betydligt värre än djur.

På den andra kanten finns de som vill förbjuda anonymitet på nätet, vilket jag tycker är en så sanslöst dålig idé att jag har svårt att ta dem på allvar ... om de inte sitter i riksdagen eller på en hemlig ö någonstans och konspirerar mot den egna befolkningens frihet (i orwelliansk betydelse) och integritet. Fast de har såklart helt andra motivationer än att bekämpa nätmobbingen.

Jag började skriva på det här trista inlägget (i tron att det skulle bli 3-4 rader långt) efter att ha läst Marcus Birros inlägg om anonyma apkonster. Hans hastiga recept var att förbjuda anonymitet på bloggar. Jag vet inte om han vill hindra personer som inte antar ett alias från att posta kommentarer eller avkräva elektroniska id-handlingar från potentiella kommentatorer eller något annat. Det första alternativet är visserligen lättimplementerat, men har förmodligen en strikt begränsad effektivitet i sammanhanget.

Nog för att social kontroll är något mycket positivt för en konstruktiv gruppdynamik, men hur man integrerar den med nätanvändandet är ingen lätt nöt att knäcka. I alla fall inte om man vill undvika att kasta ut barnet med badvattnet. Och jag är rädd för att badvattenscenariot inte är helt osannolikt om rummeljönsarna inte kan fås att iaktta dekorum på något sätt.

För övrigt undrar jag hur mycket Linda Skugge tjänade på att blogga för Expressen. Något säger mig att det gav betydligt mindre än krönikorna och att det förmodligen spelade in i hennes beslut att sluta blogga. Hon kan inte vara direkt ovan med att få skit för det hon skriver efter alla år i branschen, och stänger man bara av kommentarfunktionen (som hon har låtit göra i anslutning till sina krönikor) så höjer man engagemangströskeln för näthatarna så att de måste bemöda sig med att skriva epost för att sprida sitt huvuds värdefulla innehåll. Det är ett större engagemang än de flesta av dem är beredda att visa.