banal

Någonstans efter 300 cd-skivor började mitt intresse för att köpa fler avta i takt med att jag inte tyckte att det gjordes så många roliga nya skivor som jag inte hade hört förr i någon bättre form. Det är väl ett tecken på att man börjar bli gammal. Istället har jag fyllt upp hål i samlingen med gamla skivor en gång i kvartalet. Men idag smet jag in i en skivaffär, glad i hågen och med siktet inställt på Year Zero. När jag hittade NiN-facket bland hyllorna blev jag lite förvånad över hur många som fanns kvar.  Med ett gott mått av pueril egocentricitet tyckte jag att en så rolig ny skiva borde gå som smör i solen. Sen såg jag att skivan kostade 202kr. Fuck me. Fuck you! Det är inte konstigt att det inte går att driva skivaffärer längre,  och det är definitivt inte fildelningens fel. Så hur många ägg Beatrice Ask än hinner knäcka under resten av mandatperioden kommer det aldrig att bli någon omelett med en prisriggad marknad som stekhärd.