Pedofiltroll
Fast jag måste säga att jag hajade till när blogge med flera konstaterar att pedofili är en sexuell läggning. Det är inte alls en självklarhet. Det är till exempel fortfarande klassat som en sexuell avvikelse i betydelsen mental störning av psykiatrin.
För någon som läser psykologlinjen är då det här relativiserande inlägget iögonfallande naivt. Jo, stenkastarna tar i för hårt, och webmastern lyckas med balansgången, men det är knappast produktivt för någon som kanske kommer att jobba med pedofiler eller deras offer att uttrycka sig på ett sätt som de kommer att tolka som acceptans för pedofili som fenomen. Visst är hon fri att uttrycka sig på det viset, men i hennes kontext är det olämpligt. Eller som det står på pedosajten -
Acceptansen för pedofiler har ökat märkbart under de senaste åren, det beror på att människor har ställt sig själva en mycket enkel fråga. Varför accepteras homosexuella men inte pedofiler?
Det var förvisso inte väldigt länge sen homosexualitet klassades som sexuell avvikelse, men den omvärderingen betyder inte implicit att alla sexuella avvikelser egentligen är sexuella läggningar. En gång i tiden betraktades till exempel onani som sexuell avvikelse. Det betyder inte att onani är en sexuell läggning.
Att det pågår en diskussion i psykiatriska kretsar om att sluta betrakta parafilier (dit pedofili räknas) som mental störning handlar inte om en mer förlåtande syn på pedofili. Det handlar om att diagnoskriterier inte bör vara moraliskt betingade (som med onani en gång i tiden), om att personer med harmlösa fetischer inte skall diskrimineras som mentalt störda och om att inte låta pedofila förgripare försöka avsäga sig en del av ansvaret för vad de har gjort genom att säga att de är offer för en okontrollerbar störning.
Så när pedofilsidan försöker skapa acceptans för fenomenet som en normal sexuell läggning är det lite svårt att uttyda om den är på allvar, tänkt att belysa yttrandefrihet ur något perspektiv, publicerad av ett sofistikerat troll eller något annat.
Frågan om huruvida det är en sexuell läggning eller inte är lite lustigt.
Till att börja med råder det inget motsattsförhållande mellan läggning och störning, annat än juridiskt i just Sverige. Här har vi lagmässigt definierat "läggning" som att enbart gälla hetero, homo och bisexuella teliofiler (attraheras av vuxna individer).
Men det råder ingen tvekan om att pedofili, zoofili och andra parafilier på alla sätt fyller kriterier för att kunna kallas läggningar (och motsvarande), vilket de också gör
inom psykiatrin och i forskning på ett oändligt antal ställen.
Att kalla dem störningar och inte läggningar, är helt enkelt bara en fråga om att förminska dem, precis som man förr ansåg att homosexuella inte hade en attraktion till varann lika genuin och verklig som den heterosexuella hade. Det är ett sätt att avlägsna det som tycks främmande och därför hotande. Det är inte en fråga om vetenskapliga premisser. Därom råder inga tvivel. Pedofili är på alla sätt en läggning.
Därom råder visst tvivel. Allt annat är oärligt att påstå.
Och eftersom din site också är nedtagen av surftown, var det du som skapade pedofili.se?
För en psykologstudent skulle det snarare vara olämpligt att fördöma människor för tankar de inte har valt att tänka och attraktion de inte har valt att känna. Att jag skiljer på tanke och handling framgår med all önskvärd tydlighet.
Hej Tanja, jag uttryckte kanske det där lite väl hårt. Sorry. Men i alla fall. Man måste inte fördöma personen bara för att man inte uttrycker förståelse och därmed acceptans för hans/hennes subjektiva situation.
Som sagt, jag skiljer på tanke och handling och har svårt att se hur det skulle vara oacceptabelt att någon tänder på människor som denne inte kan/bör/kommer att ha sex med. Fast det är förstås möjligt att du och jag pratar om samma sak, fast med olika ord. Jag förstår till exempel inte vad du menar med "pedofili som fenomen".
Pedofili som fenomen är just att det finns de som tänder på barn. Det låter kanske stockkonservativt och repressivt men jag anser att man aldrig får ge de som tänder på barn en antydan om att det kan betraktas som naturligt och acceptabelt eftersom gränserna för vad de måste hantera flyttas då och resultatet kan i många fall bli förödande.
