Märk hur vår Skugge
Det är inte så konstigt att väldigt många avskyr Linda Skugges offentliga persona. Det finns många anledningar att göra det. Man kan däremot tycka att det sätt det tar sitt uttryck på är märkvärdigt ondsint när det handlar om hot, förolämpningar och uppmaningar vars innehåll jag inte ens vill försöka föreställa mig. Men det är tydligen ett ganska normalt beteende hos människor, som beror på två ord som inte finns närvarande: Social kontroll.
Ju mer anonym man upplever sig, ju friare man är från auktoriteter och sociala normer, desto värre kan man bete sig mot andra. Och de flesta verkar inte ha något inre motstånd mot det, åtminstone inte om de kan luta sitt beteende mot en annan auktoritet, oavsett hur trovärdig den auktoriteten är.
En del upplever uppenbarligen detta normvakuumösa tillstånd som ett uttryck för negativ frihet. Man kan opponera sig mot det resonemanget, men om man köper begreppet som sådant är resultatet av en gränslös negativ frihet av den här sorten historiskt sett alltid detsamma: Elakheter, ondsinthet, hat, hot, våld, tortyr, död och pina, beroende på kontext. Män(niskor) är betydligt värre än djur.
På den andra kanten finns de som vill förbjuda anonymitet på nätet, vilket jag tycker är en så sanslöst dålig idé att jag har svårt att ta dem på allvar ... om de inte sitter i riksdagen eller på en hemlig ö någonstans och konspirerar mot den egna befolkningens frihet (i orwelliansk betydelse) och integritet. Fast de har såklart helt andra motivationer än att bekämpa nätmobbingen.
Jag började skriva på det här trista inlägget (i tron att det skulle bli 3-4 rader långt) efter att ha läst Marcus Birros inlägg om anonyma apkonster. Hans hastiga recept var att förbjuda anonymitet på bloggar. Jag vet inte om han vill hindra personer som inte antar ett alias från att posta kommentarer eller avkräva elektroniska id-handlingar från potentiella kommentatorer eller något annat. Det första alternativet är visserligen lättimplementerat, men har förmodligen en strikt begränsad effektivitet i sammanhanget.
Nog för att social kontroll är något mycket positivt för en konstruktiv gruppdynamik, men hur man integrerar den med nätanvändandet är ingen lätt nöt att knäcka. I alla fall inte om man vill undvika att kasta ut barnet med badvattnet. Och jag är rädd för att badvattenscenariot inte är helt osannolikt om rummeljönsarna inte kan fås att iaktta dekorum på något sätt.
För övrigt undrar jag hur mycket Linda Skugge tjänade på att blogga för Expressen. Något säger mig att det gav betydligt mindre än krönikorna och att det förmodligen spelade in i hennes beslut att sluta blogga. Hon kan inte vara direkt ovan med att få skit för det hon skriver efter alla år i branschen, och stänger man bara av kommentarfunktionen (som hon har låtit göra i anslutning till sina krönikor) så höjer man engagemangströskeln för näthatarna så att de måste bemöda sig med att skriva epost för att sprida sitt huvuds värdefulla innehåll. Det är ett större engagemang än de flesta av dem är beredda att visa.
Ju mer anonym man upplever sig, ju friare man är från auktoriteter och sociala normer, desto värre kan man bete sig mot andra. Och de flesta verkar inte ha något inre motstånd mot det, åtminstone inte om de kan luta sitt beteende mot en annan auktoritet, oavsett hur trovärdig den auktoriteten är.
En del upplever uppenbarligen detta normvakuumösa tillstånd som ett uttryck för negativ frihet. Man kan opponera sig mot det resonemanget, men om man köper begreppet som sådant är resultatet av en gränslös negativ frihet av den här sorten historiskt sett alltid detsamma: Elakheter, ondsinthet, hat, hot, våld, tortyr, död och pina, beroende på kontext. Män(niskor) är betydligt värre än djur.
På den andra kanten finns de som vill förbjuda anonymitet på nätet, vilket jag tycker är en så sanslöst dålig idé att jag har svårt att ta dem på allvar ... om de inte sitter i riksdagen eller på en hemlig ö någonstans och konspirerar mot den egna befolkningens frihet (i orwelliansk betydelse) och integritet. Fast de har såklart helt andra motivationer än att bekämpa nätmobbingen.
Jag började skriva på det här trista inlägget (i tron att det skulle bli 3-4 rader långt) efter att ha läst Marcus Birros inlägg om anonyma apkonster. Hans hastiga recept var att förbjuda anonymitet på bloggar. Jag vet inte om han vill hindra personer som inte antar ett alias från att posta kommentarer eller avkräva elektroniska id-handlingar från potentiella kommentatorer eller något annat. Det första alternativet är visserligen lättimplementerat, men har förmodligen en strikt begränsad effektivitet i sammanhanget.
Nog för att social kontroll är något mycket positivt för en konstruktiv gruppdynamik, men hur man integrerar den med nätanvändandet är ingen lätt nöt att knäcka. I alla fall inte om man vill undvika att kasta ut barnet med badvattnet. Och jag är rädd för att badvattenscenariot inte är helt osannolikt om rummeljönsarna inte kan fås att iaktta dekorum på något sätt.
För övrigt undrar jag hur mycket Linda Skugge tjänade på att blogga för Expressen. Något säger mig att det gav betydligt mindre än krönikorna och att det förmodligen spelade in i hennes beslut att sluta blogga. Hon kan inte vara direkt ovan med att få skit för det hon skriver efter alla år i branschen, och stänger man bara av kommentarfunktionen (som hon har låtit göra i anslutning till sina krönikor) så höjer man engagemangströskeln för näthatarna så att de måste bemöda sig med att skriva epost för att sprida sitt huvuds värdefulla innehåll. Det är ett större engagemang än de flesta av dem är beredda att visa.
Kommentarer
Trackback
