banal

Det är lite lustigt hur katter beter sig onomatopoetiskt när de säger mjau, utan att de egentligen vet att de gör det. Det är nästan förvånande smart för en fluffig liten dagdrivare. Ännu mer oväntat intelligent är det nog att en stav dynamit lyckas göra detsamma när den låter pang. Själv har jag i ett anfall av något mindre utvecklad intelligens försökt klura ut hur ordet onomatopoetisk är konstruerat, för att på så vis komma på vad det heter när något heter som det smakar. Nu skall jag gå och ta en slurk mollipect till.

Jag är uppriktigt förfärad över att en tidning och vissa bloggare har publicerat namn och bild på den misstänkte hagamannen innan han har blivit dömd. Även om gärningsmannen är ett odjur och även om jag också tror att han är skyldig utifrån den knapphändiga information som har sipprat ut om varför han anhölls, så beter man sig inte på det viset i ett civiliserat land. Skämmes på er, själlösa lösnummerkrängare och avtrubbade internetcyniker!

• 2001: A Space Odyssey
• À bout de souffle (Till sista andetaget)
• Barry Lyndon
• Dr. Strangelove or: How I Learned to ...
• Easy Rider
• Eternal sunshine of the spotless mind
• Exorcist, The
  
• Fanny och Alexander
• Feu Follet, Le (Tag mitt liv)
• Fight Club
• Godfather, The
• Jetée, La (Terassen)
  
• Life of Brian (Ett herrans liv)
  
• Lost in Translation
• Manhattan
• North by Nortwest (En studie i brott)
  
• Nóz w Wodzie (Kniven i vattnet)
  
• Persona
• Psycho
• Shining, The
  
• Stalker
• Trois Couleurs: Blanc (Den vita filmen)
• Young Frankenstein (Det våras för...)
• Zelig
  
• Zerkalo (Spegeln)

Varför projicerar nästan alla bisexuella sin läggning på alla andra? I alla fall när de har kommit ut. Så fort någon har upptäckt att han eller hon är bisexuell, ja då är heeeela vääärlden mer eller mindre likadan. Hela klassificeringsgrejen när man säger 'jag är 28% homosexuell' är lika härligt adekvat som när den sydafrikanska apartheidregimen klassificerade hur svarta folk var. Fast betydligt mer neurotisk. De som klänger sig fast vid det motsatta könet är i bästa fall offer för heteronormativ hjärntvätt, och i värsta fall könsförrädare. Hur ofta hör man egentligen bögar som på allvar säger att alla män är homo? Och dito heterosexuella män och kvinnor --- med undantag för statistiska avvikelser i form av jesusfreaks. De tror i och för sig på fullt allvar att allt liv omkring oss uppstod den femte dagen, och ibland att solen går i en bana runt jorden. De räknas liksom inte, ungefär som man inte tar fyraåringars politiska åsikter på allvar.  Så när de nyfrälsta humlorna, tillsammans med alla sköna queerimperialister tycker att alla män och kvinnor skall vara fria att göra vad de vill med sina snoppar eller snippor, så tycker jag att det är liite komiskt att de i frihetens namn inte tycker att det är okej om man säger sig föredra en och samma betesmark.

Skall möjligheten till politiskt engagemang vara en klassfråga, och måste de som är fattiga i så fall förlita sig på att en upplyst medel/överklass förbarmar sig över dem och för deras talan?

Jag har inga betänkligheter inför att halvpassionerat hata Flipsydes sataniska radiohit Happy Birthday. Hur många av de som gillar den har egentligen lyssnat på vad fanskapet säger? Man kan kaskadkräkas à la Linda Blair för betydligt mindre än den kletreligiöst dogmatiska inställning i låten.  Så djupt och ärligt han står där med sitt bling bling och ångrar att han statistiskt sett inte blev en utblottad tonårsförälder utan några större karriärmöjligheter eller prospekt på framtiden! När han jämställer abort med mord - I've got a millon excuses to why you died / bet the people got their own reasons for homicide - så är det en rejäl politisk bredsida mot kvinnors rättigheter, hälsa och hundraåriga strävan efter jämlikhet. I förlängningen handlar det även om mäns rättigheter och livsöden. Även om Flipsyde inte säger det rakt ut speglar han attityden att aborter används frivolt som preventivmedel, vilket är lika kriminellt dumt som retoriskt ondskefullt. Man kan med lite god vilja läsa det som en del av en större kamp för att återinföra kyrkans makt över människors liv, som när man kunde brännas levande om man vågade gå emot bibeln och påstå att jorden snurrade runt solen. Vad tänker musikläggarna när de spelar möget en gång i timmen? Jag förespråkar inte censur i sig självt, men sen när är det fritt fram att sprida antidemokratisk propaganda i tuggummiform? Lägg ett catchy beat på Horst Wessel Lied och se om Tracks tar upp den.

Ur ett musikaliskt perspektiv har hip hop alltid stått i motsatsförhållande till etablissemanget, trots att den kommersiella exploateringen har usurperat det mesta av den artistiska integriteten. När den kristna högern kittlas av den kan genrens död därför vara nära förestående. Så borra ett hål i Gobiöknen och tryck ner det här möget, och alla de halvexistenser vars talan den för, innan det dyker upp en hit om intelligent design! 

...tillsätt den hackade vitlöken, socker, timjan och fortsätt att steka på medelvärme i 30-35 minuter tills löken är brynt.

-ur Tastelines recept på vitlökssoppa

Jag lånade hem Lalehs skiva i helgen och fick äntligen höra vad alla har pratat om, vad grammisen är värd och yada yada yada. Upplevelsen gjorde mig illa till mods för att jag inte orkade lyssna i mer än en dryg halvminut på varje spår. Det är skittaskigt att säga så om någons första skiva, men jag stod inte ut med den. Det bör förstås sägas att det inte var för att jag ogillade texterna och musiken. Absolut inte! Det var hennes artikulation! Den skar i mig. Det kändes som om att det räcker med en Cornelis Vreeswijk. Så jag har lyssnat på Från getinghonung och narrgnistor  hela helgen istället. Det blev som att läsa Fader vår femton gånger för att visa ånger för sina synder, fast lite vackrare och lite roligare.

1. Robert Mitchum, The Night of the Hunter (1955)
2. Louise Fletcher, One Flew Over the Cuckoo's Nest (1975)
3. Ernest Borgnine, Emperor of the North Pole (1973)
4. Angela Lansbury, The Manchurian Candidate (1962)
5. Jan Malmsjö, Fanny och Alexander (1982)
6. Jack Nicholson, The Shining (1980)
7. Anthony Hopkins, The Silence of the Lambs (1991)
8. Vincent Price, Witchfinder General (1968)
9. Hans Alfredsson, Den Enfaldige Mördaren (1982)
10. John Wayne, The Searchers (1956)
    

Dessutom, ett särskilt omnämnande av
Douglas Rain (HAL9000), 2001: A Space Odyssey.

"...vi blir ledsna över hur vi blir framställda. Jag kanske klarar det bra själv, men jag är inte ensam och familjen uppfattar det kanske på ett litet annat sätt, att det verkligen inte stämmer överens med verkligheten."

-Kungen om satirens natur

Blir Kungen sur om man säger du?
– Nej, inte sur, men jag funderar på det och kommer ihåg det.

-sydsvenskan                 

Rolling Stone Magazine skall tydligen vaska fram en ny stjärnreporter i en dokusåpa. Hugade musikintresserade skribenter får för ovanlighetens skull finna sig i att ständigt övervakas av kameror (vilket kanske är en realistisk version av det samhälle de kommer att verka i om några år). Jag ser fram emot produktionen, den kan bli hur spännande som helst.

Två svenska KFOR-soldater heilade från scenen under fältunderhållning i Kosovo. "En tragedi, vi är oerhört besvikna", kommenterar kontingentchefen på plats. Jag kan inte göra annat än att hålla med honom. Det kommer som en fullständig chock att högerextremister skulle söka sig till militäryrket. Nu måste jag lägga mig och meditera för att bevara min strukturella integritet och hantera den kris som denna konceptuella chock orsakade i mig. Tack och lov för att detta är det enda yrket med tillgång till fysiska tvångsmedel som har attraherat den typen av människor. Ja jäklar, det som hände nu var säkert ett undantagsfall det med. Eller två undantagsfall, om man skall vara riktigt petig. Det var säkert bara ett skämt. Eller två.

Varje gång Heja Björn går i repris blir jag påmind jag om att jag är diskret kär i Helena af Sandeberg. Det är lite pinsamt, så tala inte om det för någon.

Ett ryskt företag erbjöd mig en deal där de plockar ut halva min hjärna i utbyte mot ett no limit-kreditkort från Pappa inc., en fet våning i city med tillhörande parkering, tre styrelseplatser med option på femton till, en lägenhet i St Tropez och minst 135 vackra vänner i ett nätverk som har gjort samma deal. Jag kan inte tacka nej till denna möjlighet att göra något kreativt av min gråsossejävla svenska avundsjuka. Dessutom vet jag vad min hjärna går för, så jag kommer inte att sakna den för en sekund. Fram med magnumpavorna för satan!

Jag såg Jean-Luc Godards À bout de souffle [Till sista andetaget] i min gröna ungdom, och kom att hata den intensivt. Regi, manus, klippning - jag hade aldrig sett en så überpretentiöst formrunkande film tidigare. Får man förresten säga überpretentiös om fransk film? Inte ens Wim Wenders hade något att sätta emot Godard där. Några månader senare slogs dock prettorekordet med råge av en annan Godardfilm, som var mer en essä än en film; Deux ou trois choses que je sais d'elle [Två eller tre saker jag vet om henne]. Men det är en annan ointressant historia. Jag började misstänka att det var publiken som drog det sista andetaget i titeln. Jean Sebergs tillgjorda intervju med författaren på flygplatsen kändes lika poänglös som hela filmen, och när den extremt talanglöse Jean-Paul Belmondo tog en evighet på sig för att dö i slutet började jag nästan skära i mig själv av otålighet. Kort sagt var À bout de souffle länge min referenspunkt för usel prettofilm.

^{Jean Seberg}

För inte så länge sen kom jag mig för att se om den. Döm om min förvåning när mitt intryck blev det diametralt motsatta. Idag tycker jag att det är en av de tio bästa (och vackraste) filmer som någonsin har gjorts. Den tillgjorda flygplatsscenen är en viktig resonanspunkt, och den talanglöse Belmondos dödsscen är patetiskt vacker. Vad hände? Man kan känna sig velig för mindre. Det ligger uppskattningsvis 2200 filmer mellan mina båda visningar. Lite bredare referensram kan man väl säga. Livet kastade mig hit och dit, och jag växte förhoppningsvis upp under tiden. Filmen är fortfarande pretentiös, men på ett bra sätt. Den har fog för det. Men det skrämmer mig. Har jag blivit lika pretentiös som filmen? De som känner mig får gärna låta bli att svara.

Att Freivalds avgår är verkligen en överraskning. Jag hade trott att det skulle krävas att hon orsakade ett mindre kärnvapenkrig, räntehöjning på bostadslån samt böldpest på östermalm tre veckor innan valet för att belastningen hon utgör skulle bli för mycket för El Jefe.

Den här artikeln gjorde mig glad på något sätt. Den fick mig att känna som om att Allah (eller vem som än har domän över den delen av världen) är funtad lite grann som Ettore Scola, Jim Jarmusch eller Aki Kaurismäki.

1. James Blunt
2. Coldplay
3. Bachs orgelverk
4. Hfzrl
5. Zzz
6. zZzzz
7. Zzzzzz
8. zzZzzZz
9. zzz
10. Zzzzz
    

Staden Calabas i Kalifornien har förbjudit rökning på alla allmänna platser.  Både ute och inne. På balkonger och uteplatser i anslutning till boende också. Man kan tycka att det är radikalt, även om man kanske välkomnar initiativet. Det finns de som i en polemisk anda menar att det finns en historisk tendens till att bannlysa tidigare accepterade droger/rusmedel (ofta på grund av hälsoaspekter) om medel- och överklassen inte använder dem. Är man då rökt om man är fattig i USA? Tendensen har länge varit att tobaksbruk blir mer och mer en ovana bland de sämst ställda. Om man kastar ett getöga på invånarstatistiken i Calabas, så får man eventuellt en antydan till hur ett så radikalt förslag kunde klubbas igenom...


Invånare: 25,625

Medelinkomst per år och hushåll: $108,568     
Genomsnittligt Bostadspris: $946,427      

Luftföroreningar: 58% av nationens medeltal
Egendomsbrott: 21% av nationens medeltal



Om klassteorin stämmer kan man förutspå att det dyker upp fler generella rökförbud i små välbeställda städer framöver innan de forceras på fattigare urbana områden. Kommer vi att få se liknande initiativ i Danderyd snart? Får vi se snusande ghettokungar på bio om några år? Kommer bolivianska bönder att börja odla smuggeltobak istället för koka? Den som lever får se. Den som röker får se mindre... vilket i och för sig kan vara ett nog så övertygande argument för att börja röka.

Det borde inte komma som en överraskning att jag gillade det första avsnittet av 100% med Magnus Betnér och Kristoffer Appelquist i panelen. Bill Hicks och Richard Pryors andar svävade tillsammans med George Carlin en (bra) bit ovanför programmet en stund där... den sistnämnde med hjälp av receptbelagda tabletter.

Detta är en anledning till att jag kanske skulle välkomna en aggressiv zoonos med 1347-effekt, även om jag med all säkerhet skulle förblöda inombords innan jag fick chansen att uppleva drivor av döda homo sapiens parasitus (stureplansfästingar), med ofräscht vax i håret, längs de skitiga trottoarerna i de barrikaderade tillflyktsorterna kring medelhavets glamorösa smultronställen, där de med sina sista rörelser, bedjande knäppt händerna runt kreditkorten för att försöka köpa sig ur situationen, och där man lätt ser hur den sista frusna blicken speglar deras första och enda genuina känsla i livet, då förvåning blandats med besvikelse över att deras exklusiva gud har övergivit dem, trots att de föddes till att leva som stekare. Och även om det fanns någon kvar som bemödade sig om att begrava de döda fästingarna, eller ens brydde sig om att de någonsin existerat, så skulle alla kistor från Louis Vuittons nya framgångsrika produktlinje ändå vara slut.

När du ändå håller på att demontera rättsstaten, kan du inte införa öga-för-öga-lagstiftning för happy slapping? De dömda blir misshandlade och kränkta inför en kamera av speciella skarprättare, och filmen läggs ut på rotten.com för alla pervon att runka till under de kommande trettio åren. Tvångsempatisk konsekvens är något fint. Sa jag förresten att kaffemaskinen är trasig och att det är alldeles för långt kvar till lunchen?

Kom ihåg onsdagen den femtonde mars tjugohundrasex, ety detta är en historisk dag. Den tekniskt vanskliga och religiöst/politiskt känsliga frågan när blir ett foster en människa fick idag sitt definitiva svar. Expressens Marie Söderqvist spikade upp svaret i den sista meningen av sin könika: För abort är att döda ett barn. Jag blir alldeles varm inombords av detta. Inte bara för att vi nu har fått det fastslaget att abort är mord, utan även för att psykiatrireform -90 blev en sådan framgång att även de mest vrickade religionspsykotiska dumletrollen i vår tid kan få jobb på en av Sveriges största dagstidningar istället för att ruttna bort på ett fruset trottoarhörn någonstans. Det var annars något som man fruktade skulle hända när de instiutionaliserade släpptes ut i samhället för att klara sig själva. Tror ni förresten Marie Söderqvist är såpass gammal att hon föddes med galgmärken i huvudet?

Är detta inlägg ett slag under bältet? Inte i jämförelse med att låta någon som framstår som en kristen fundamentalist  med amerikansk touch (och kanske avlöning) använda Expressen som plattform för sitt korståg för att driva tillbaka oss till medeltiden.

Jag skall egentligen vara positiv och glad ett tag till, men det finns vissa reklamsnuttar som ger mig ischias i själen (i den mån jag har någon). De som har gjort Familjejuristens radioreklam borde föras bort till varsin fransk fängelseö för att spendera resten av livet i mörker med en järnmask för ansiktet, förbjudna att tala med någon människa igen. Är förresten inte Mannen med järnmasken ungefär som Gitmo, fast med sämre väder?

-Morsan och farsan?
-Ja va e de?
-Har ni skrivit testamente?
-Nej ................ men vi lovar att skriva ett nu

På DN debatt kan man idag läsa att 5% av sveriges befolkning har en systematiskt negativ inställning till judar. Är det verkligen en chocksiffra om man samtidigt noterar att 4% av sveriges befolkning är muslimer? Om man inte vill att 26% av svenskarna skall tycka att judarna "har stort inflytande på världsekonomin" så är det väl bara att gräva fram fakta och rita diagram och lyfta fram de som egentligen håller i trådarna för alla att se. Det är något som måste göras nu, för det är mycket mer synd om alla stackars diskriminerade judar än zigenare, negrer, muslimer och dansbandsorkestrar. Nåja. De sistnämnda förtjänar i alla fall att förtryckas.

 

Och apropå ee cummings häromdagen,
liknar han inte med en smula välvilja en äldre Thom Yorke? 
Eller med ett  helt jäkla lastbilslass välvilja då?

 

 

En stelfrusen måndagmorgon i motvind blir fullt uthärdlig när man hittar några spår med Thelonius Monk och John Coltrane på mp3-spelaren. Jää! Solen skiner bakom molnen!

Så Miloševic hade alltså spår av läkemedel mot lepra och tbc i blodet, vilket indirekt kan ha orsakat hans död genom att göra hans ordinerade mediciner ineffektiva. I alla fall enligt den analys han själv lät utföra i januari. Han blev kanske bragt om livet i alla fall. Det fyller mig med sorg. Jag blir uppriktigt ledsen. I och med att tribunalen aldrig kom till ett domslut så krävs det att han blir pöbeldräpt uppskattningsvis tvåhundratusen gånger för att rättvisa skall bli skipad. Det är en utmaning.

Jag är trött på att vara sur och negativ idag. Jag kan dra åt helvete. Neggotöntjävel. Imorgon är det måndag.

Virtanen försvarar indirekt sitt medlemskap i mailinglistan Elit (vilket kan tyckas vara överflödigt) genom att påstå att mailinglistor (och bloggar) är en demokratisk bastion där t.ex. kompiskorruption och diverse kotterier som inte syns i de traditionella massmedierna exponeras och dissekeras. Och visst, samhället mår bra av att få de här frågorna genomlysta. Men Fredrik, hur exponerar man något i ett slutet sällskap? Att snylta på bloggosfärens etos är minst sagt offside. Jämförelsen mellan offentliga bloggar och privata mailinglistor haltar inte bara, den har fått benen bortskjutna.

Carlsberg kommer att introducera en sorts variant på bag-in-box för att möta konkurrensen från lågprisölen. Att ta tillbaka marknadsandelar genom sänka priset på gräsvattnet är ju uteslutet. Idén bygger på en mekanism som skall bevara ölet fräscht och kolsyrat i upp till tre veckor ... och att de tror att det finns horder av konsumenter som är villiga att betala 1600kr för mackapären och sen 28kr/liter för ölen. De verkar inte bara brygga gräset, utan röka det också.

Jag har stor respekt för de människor som säger att det här är principiellt fel. Men det är lite naivt att tro att svensk demokrati kan skydda sig mot de hot som finns utan att ge polisen verktyg.

-Thomas Bodström, om lagen som tillåter hemlig avlyssning av hem

Ske Guds vilja, även om den kastar en mörk skugga över våra liv och vår strävan. Ty din vishet är lika stor som outgrundlig, o Herre. Jag har sett fyra järtecken i skyn. Jordens undergång är nära. Våra liv är som utsäde, förd av vinden att landa på sten: Världens bäste golfare är svart. Världens störste rappare är vit. Pesten står för dörren, och Linda Skugge har skrivit en bra krönika. Fan vet dock när det gäller hennes åsikt om gränsen vid vecka arton, fast det spelar ingen roll eftersom jorden ändå går under vilken dag som helst.

Puttekock har ingen asbestmun, så när jag lagar mat brukar jag krydda på känsla istället för att stå och blåsa på smakprovsskeden i fem minuter. Det brukar inte bli så illa, men det blir inte helt perfekt heller - särskilt inte i de fall då kryddornas smaker utvecklas under tillagningen. Men jag har lärt mig att hantera besvikelsen när det inte blir som jag har tänkt mig. Numer ligger jag sällan och sparkar på golvet i mer än tio minuter i taget. Jag hyste en önskan om att få se Magnus Betnér i partiledarutfrågningarna inför valet i höst, iklädd sin syrligt burdusa Bill Hicks-inspirerade scenpersonlighet. Jag fick David Batra och Elin Ek i programmet Folkvald för SVT Nöje istället. I programmet sägs politiker ställas inför konsekvenserna av sina beslut i en lättsam underhållningsmiljö.  Elin har för övrigt pratat jordgubbsglass i tv med Göran Persson, och Davids fru driver en personvalskampanj för att komma in i riksdagen för Moderaterna, och så har hon givit ut en bok på Timbro. På något sätt känns det som om någon har spillt ättika i pannkakssmeten.

This conjunction of an immense military establishment and a large arms industry is new in the American experience. The total influence -- economic, political, even spiritual -- is felt in every city, every State house, every office of the Federal government. We recognize the imperative need for this development. Yet we must not fail to comprehend its grave implications. Our toil, resources and livelihood are all involved; so is the very structure of our society.

In the councils of government, we must guard against the acquisition of unwarranted influence, whether sought or unsought, by the military-industrial complex. The potential for the disastrous rise of misplaced power exists and will persist.

Apropå reklam, så är den som som kränger Eeze rätt skön. Medlet presenteras med trygg röst och övertygande bildspråk som den första receptfria mirakelmedicinen mot migrän, och som dessutom lugnar magen. Härligt. Jag blir alltid lite misstänksam när det görs reklam för mediciner, särskilt i så positiva ordalag som här. Så en halvminutskoll gav för handen att det verksamma ämnet är diklofenak, som är mest känt under varumärket Voltaren. Det är, kan man säga, inte direkt känt för att lugna magen. Förbehållen för användning tar upp flera sidor i FASS. Sedan är Eeze så dyrt att det är billigare att gå till en läkare och få ut receptbelagda diklofenakmedel. Alla dessa framsteg som berikar våra liv ger mig en varm känsla inombords, litegrann som diklofenak gör när det provocerar fram gastrit och dyspepsi.

Är inte den flera kvadratmeter stora annonsen för ob-tamponger (gör det bekvämt för musen) på stans reklampelare lite väl grov och vidrig att slänga i ansiktet på folk bara sådär? Eller det kanske den inte är? Det är ju något fullständigt naturligt, och inget att skämmas över, så alla måste bli glada över denna unika möjlighet att utsättas för en könsordbaserad kommers, frammanandes inre bilder av  utsöndring av intima kroppsvätskor när man går på stan och äter en falafel med stark sås. Jag skall måla fotspår på ob's flagga och bränna den inför knäppande frilansfotografer. Sen skall jag storma deras ambassad. Eller så biter jag bara ihop och knyter näven i fickan ... vilket kan vara nog så bekvämt för kuken. Sen skriver jag om det på stans väggar, för alla att glädjas över.

1. Inspector Morse
2. The Wire
3. Cracker (UK)
   
4. Prime Suspect
5. Homicide: Life on the streets
6. Columbo
7. Midsomer Murders
8. Trial & Retribution
9. Cracker (US)
10. Shoestring

Jag undrar ibland om inte USAs folkmordsliknande bombningar av Japan i slutskedet av andra världskriget var ett förskott på den karma de senare kom att skapa sig med animé.

Råkade läsa en lunaranvändares tankar om sexbrott på ungt val nyss. Och apropå förlegade tankar, så finns det en skön kollektivistisk fixering hos många som talar om fenomen som våldtäkt, misshandel, sexköp och trafficking. Det är inte bara psykfall och uttråkade borgarbrackor som dyrkar SCUM-manifestet som har det, utan till synes vanliga kvinnor som säger att de är rädda för män som grupp. Det är helt okej. Faktiskt. Men eftersom Y-kromosomen inte länkar samman alla bärare till ett styrande psyke, så måste det resonemanget även innebära att alla kvinnor kollektivt är pedofiler, barnamördare, sexköpare, bordellmammor, misshandlare, seriemördare och Celine Dion. Det gör mig rädd. Ni kvinnor borde fan kastreras och låsas in. Ni är för fan djur!

Och så har det visat sig att President Bush inte bara slussade pengar från förstärkning av skyddsvallarna i New Orleans till det så kallade kriget mot terror, som hans vänner blir miljardärer på. En videokonferens bevisar att han visste att vallarna förmodligen skulle brista redan innan Katrina drabbade staden. Han ljög alltså när han efteråt sa att ingen kunde förutse vad som skulle hända. Många i USA säger att de är chockade över avslöjandet, men jag förstår inte riktigt hur de kan vara det. Men det är klart, somliga skulle säkert bli förvånade om de blev bitna i en säng full av skallerormar. Vad förväntar de sig av antikrist egentligen?

När den femte säsongen av 24 skulle dra igång på TV4 nyss, introducerades den som den säsong som många kritiker  ansåg var den bästa. Jag var inte medveten om att det fanns en grupp hippocampusskadade tv-kritiker. För den enda förklaringen jag kan komma på är att 'många kritiker' lider av anterograd amnesi, oförmögna att skapa minnen.

Jag uppfattade socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog som uppriktig när hon uttalade sig om vad hon vet om förtalskampanjen. Varför gjorde jag det? För att det är den första gången jag har sett kärringen ödmjuk.

Efter att tidningarna döpte platsen där fågelviruset påträffades i Oskarshamn till Zonen, och den dessutom har blivit avspärrad av myndigheterna (till vilken nytta kan man undra, eftersom fåglar har en benägenhet att flyga över avspärrningar), har jag fått en känsla av att leva i Tarkovskijs geniala film Stalker. Så nu skall jag leta upp en guide på ett dårhus (alternativt en artikelkommentator på Expressen) och bege mig in i Zonen, för att få min mest innersta önskan uppfylld. Hänger någon på?