Hurra för idag
Kom ihåg onsdagen den femtonde mars tjugohundrasex, ety detta är en historisk dag. Den tekniskt vanskliga och religiöst/politiskt känsliga frågan när blir ett foster en människa fick idag sitt definitiva svar. Expressens Marie Söderqvist spikade upp svaret i den sista meningen av sin könika: För abort är att döda ett barn. Jag blir alldeles varm inombords av detta. Inte bara för att vi nu har fått det fastslaget att abort är mord, utan även för att psykiatrireform -90 blev en sådan framgång att även de mest vrickade religionspsykotiska dumletrollen i vår tid kan få jobb på en av Sveriges största dagstidningar istället för att ruttna bort på ett fruset trottoarhörn någonstans. Det var annars något som man fruktade skulle hända när de instiutionaliserade släpptes ut i samhället för att klara sig själva. Tror ni förresten Marie Söderqvist är såpass gammal att hon föddes med galgmärken i huvudet?
Är detta inlägg ett slag under bältet? Inte i jämförelse med att låta någon som framstår som en kristen fundamentalist med amerikansk touch (och kanske avlöning) använda Expressen som plattform för sitt korståg för att driva tillbaka oss till medeltiden.
läser krönikan, och igen. det jag söker är mening, på två nivåer. jag slås av att detta är en märklig sak att skriva och publicera. texten fegar. jag avskyr sådant. visste du att det i 1600-talets sverige var olagligt att vara fattig av fel skäl, och att vissa felskälsfattiga utvisades?
har nu läst igenom läsarinläggen som gjordes i anslutning till krönikan. jag vet inte vad jag blir. urlakad, kanske.
På vilket sätt fegar den? För att hon försöker hymla med vilken herre hon tjänar?
Läsarinläggen såg (igår kväll) ut som om de var skrivna av organiserade abortmotståndare som ville få det att se ut som om det fanns ett brett stöd för en indragen aborträtt. Lite skrämmande, men ganska komiskt.
ja.
ja.
att parallellisera övergivandet av en nyfödd flicka med abort...för att bara nämna en sak i krönikan som gör att den underkvalificerar sig för att ens få torka min, i jämförelse med hålrummet där hennes själ suttit, liljevita röv...pardon my french...tur att jag är så sjukligt lat
och fruktansvärt pessimistisk...eller tur och tur...det har krävts hårt arbete för att nå dit där jag är idag
jag har liknande laster och nöjde mig med att skriva något oförtjänat snällt om henne här ovan.
