banal

Jag lånade hem Lalehs skiva i helgen och fick äntligen höra vad alla har pratat om, vad grammisen är värd och yada yada yada. Upplevelsen gjorde mig illa till mods för att jag inte orkade lyssna i mer än en dryg halvminut på varje spår. Det är skittaskigt att säga så om någons första skiva, men jag stod inte ut med den. Det bör förstås sägas att det inte var för att jag ogillade texterna och musiken. Absolut inte! Det var hennes artikulation! Den skar i mig. Det kändes som om att det räcker med en Cornelis Vreeswijk. Så jag har lyssnat på Från getinghonung och narrgnistor  hela helgen istället. Det blev som att läsa Fader vår femton gånger för att visa ånger för sina synder, fast lite vackrare och lite roligare.