banal

Det enda definitiva fusk vi med hygglig säkerhet kan fastslå är naturligtvis de fall där någon fälls i domstol. Men de är så försvinnande få att de inte rimligen kan fånga omfattningen av fusket, tror myndigheterna. Därför använde sig försäkringskassan, i sin förra stora rapport om fusket för ett par månader sedan, istället av antal polisanmälda fall
[...] Att räkna polisanmälningar skulle [...] innebära, att om kassan satte igång och anmäla av bara tusan - vilket är precis vad man gjort de senaste åren - blir resultatet att fusket ser ut att öka, utan att någon annan förändring av verkligheten ägt rum.

(Aftonbladet kultur)


Äntligen börjar fuskretoriken kring socialförsäkringarna kritiseras av fler än några tokiga bloggare som fixerat sig vid desinformation och falsksinnad propaganda!

För det första kan du inte göra vänstern otjänsten att gnälla på dem för vad jag skriver.

För det andra gnällde jag inte över det politiska innehållet i posten, utan den FORM och METOD ni har valt att försöka föra fram (eller obfuskera) det med. Den är helt och fullt förtjänt av min elaka beskrivning, som man inte heller kan påstå försvagas av oförmågan att göra den distinktionen.

För det tredje är solidaritet, dess uttryck och motiv tre olika saker, även om en del verkar vilja låta påskina något annat. Att organisera det via skattsedeln kan man se som oengagerat och påtvingat, men även som ett långsiktigt rationellt egenintresse hos de sämre bemedlade. För egen del hade jag nog dött som barn i ett system där man bara betalar för sig själv och får lita på vänners och främlingars välvilja/medmänsklighet om man inte kan det. Jag är medveten om att man kan använda det som argument om fördelarna med ett sånt system, men jag är jävig just där. Men det är i alla fall very beside the point.

De mer filosofiskt lagda kan se det som en inskränkning av individens valfrihet. Men filosofiska tvistemål om negativ vs positiv frihet och den extatiska frivillighetens eldorado har ingenting med solidaritet som sådan att göra. Eller livets förutsättningar för den delen heller. Inom rimliga gränser är det oviktigt för en genomsnittlig människa i ett genomsnittligt liv att tvångsmässigt uttagen skatt går till tex sjukvård för alla. Eller arbetslöshetsförsäkring. Eller något annat som är fördelaktigt att veta att man har att tillgå när man inte flyter fram på ett fantastiskt nätverk.

Så... "att hålla ihop, att göra gemensam sak" rimmar illa med kompartementalisering av individen i en dislokerad bubbla av ett marknadsanpassat robotiskt egenintresse för stunden. Därför hävdar jag att ni har definierat om begreppet för att dels passa er politiska agenda, och dels för att usurpera vänsterns språk och ikonografi, på det nedan beskrivna sättet, i en framryckning på det retoriska slagfälet ni verkar tro er leva.


Det sjuka i dagens politiska klimat är att ni säkert kommer att läsa det jag skriver som om att jag vore en hårdnackad socialist. Det är som ett 1968 revisited, där folk tävlar om vem som kan vara mest renlärigt liberal på ett sätt som Lukas Moodyssons barn kommer att driva med i en film om 25 år.

Nämen, ser man på! En artikel i DN som säger att både skatteverkets och försäkringskassans utredare menar att den massmediala bilden av socialförsäkringsfusket är grovt överdriven... och att bortfallet av skatteintäkter på grund av svartjobb (vilket verkar vara moderata politikers paradgren i specialolympiaden) kostar landet mångdubbelt mer.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark har sagt att 20 miljarder kronor fuskas bort inom hennes ansvarsområde. Försäkringskassan menar att det är 1 miljard kronor på grund av fusk: Fem procent av propagandamaskinens "fakta".

Det är i och för sig ingen struntsumma. Det motsvarar ungefär 175kr per person i arbetsför ålder. Men det är jävligt långt ifrån den galna statistik vi ständigt matas med... och det är bara 1,5% av det projicerade skattefusket med svartjobb. Och ändå är det socialförsäkringsfusket som regeringen satsar i särklass mest på att bekämpa, både retoriskt och resursmässigt.

Men det är ju klart. Det senare är ju bara ett misstag man helst lägger bakom sig när man blir påkommen om man tillhör den lagstiftande församlingen och dess tjänstemän. Och ingen är perfekt. Och journalister är elaka människor som hänger upp sig på småsaker och häller grus i maskineriet när de granskar makten.

Okej, okej, nog för att det är roligt att pissa på en sittande regering för att de är lögnaktiga dogmatroll, men den förra regeringen måste också få cred för att ha varit med och underblåsa den här kampanjen mot socialförsäkringarna. Det var till exempel (S) som tillsatte fuskfinnargeneralen Curt Malmborg, vars främsta uppgift verkar ha varit att hamra in fuskmedvetandet i oss. Starkt jobbat!

Hur osannolikt kan det egentligen ha varit att en katastrofbild av trygghetssystemet från en ideologisk plattform som vill skrota det skulle vara falsk?  Och hur kan man vara så naiv att man tar sån propaganda på allvar? För att vara ett folk som reagerar starkt på fusk och andra ekonomiska oegentligheter svalde vi bilden av oss själva som stora vanefuskare väldigt lätt. Kanske är det sant att man har de politiker man förtjänar.

Jag tittade lite på vilka ämnen som var populära att skriva om enligt bloggportalen knuff...


Halloween (wiki) - 17 blogginlägg

Björklund utesluter inte klädregler (SvD) - 23 blogginlägg

Ulrica Schenström avgår (SvD) - 25 blogginlägg and counting

Politiska bloggar en flopp (DN) - 95 blogginlägg

I den sistnämnda artikeln hade Elin-Anna Labba mage att antyda att bloggar, även de politiskt orienterade, mestadels är en affär för andra bloggare.