Det kom ett svar
(Johan Pettersson/Svart på vitt)
För det första kan du inte göra vänstern otjänsten att gnälla på dem för vad jag skriver.
För det andra gnällde jag inte över det politiska innehållet i posten, utan den FORM och METOD ni har valt att försöka föra fram (eller obfuskera) det med. Den är helt och fullt förtjänt av min elaka beskrivning, som man inte heller kan påstå försvagas av oförmågan att göra den distinktionen.
För det tredje är solidaritet, dess uttryck och motiv tre olika saker, även om en del verkar vilja låta påskina något annat. Att organisera det via skattsedeln kan man se som oengagerat och påtvingat, men även som ett långsiktigt rationellt egenintresse hos de sämre bemedlade. För egen del hade jag nog dött som barn i ett system där man bara betalar för sig själv och får lita på vänners och främlingars välvilja/medmänsklighet om man inte kan det. Jag är medveten om att man kan använda det som argument om fördelarna med ett sånt system, men jag är jävig just där. Men det är i alla fall very beside the point.
De mer filosofiskt lagda kan se det som en inskränkning av individens valfrihet. Men filosofiska tvistemål om negativ vs positiv frihet och den extatiska frivillighetens eldorado har ingenting med solidaritet som sådan att göra. Eller livets förutsättningar för den delen heller. Inom rimliga gränser är det oviktigt för en genomsnittlig människa i ett genomsnittligt liv att tvångsmässigt uttagen skatt går till tex sjukvård för alla. Eller arbetslöshetsförsäkring. Eller något annat som är fördelaktigt att veta att man har att tillgå när man inte flyter fram på ett fantastiskt nätverk.
Så... "att hålla ihop, att göra gemensam sak" rimmar illa med kompartementalisering av individen i en dislokerad bubbla av ett marknadsanpassat robotiskt egenintresse för stunden. Därför hävdar jag att ni har definierat om begreppet för att dels passa er politiska agenda, och dels för att usurpera vänsterns språk och ikonografi, på det nedan beskrivna sättet, i en framryckning på det retoriska slagfälet ni verkar tro er leva.
Det sjuka i dagens politiska klimat är att ni säkert kommer att läsa det jag skriver som om att jag vore en hårdnackad socialist. Det är som ett 1968 revisited, där folk tävlar om vem som kan vara mest renlärigt liberal på ett sätt som Lukas Moodyssons barn kommer att driva med i en film om 25 år.
Efter att ha läst först din blogg, sedan deras svar, och till slut ditt gensvar är slutsumman att din retoriska motståndare verkar vara en velpanna utan motstycke. Och jag håller med om deras tricksande med redan vedertagna begrepp och formuleringar.
Därtill börjar jag blir förjädra trött på liberalernas gapande om frihet. Frihet är inte alltid bra. Faktum är att den mesta friheten är skit, och det är också därför den är förbjuden i lag. Du är inte fri att knycka mörda och våldta, och det är en skitbra sak! Men trots det - styrs du av en lag är du per definition inte fri (eftersom frihet är att inte bli styrd). Och det här är samma velpellar som ställer sig bakom de hårdare övervakningsreglerna, för att inte nämna striden mot fildelning, etcetera.
Inkonsekvent är vad det är! Och det värsta, det väääärsta är när man får mothugget att det måste finnas rimliga gränser inom vilken frihet fungerar. Jaså, säger jag då - det tyckte bannemig Stalin också. Det fanns frihet där också - inom en viss gräns.
Problemet med att säga till folket att man är för frihet medan man samtidigt skriver i smyg att det skall bli hårdare tag mot sjuka, arbetslösa, invandrare, eller vem som nu annars kan tänkas vara resurssvag - är att det är inkonsekvent och direkt omoraliskt.
Aja baja! Aja baja säger jag!
jo,en sak bara...solidaritet är en känsla-medkänsla med andra som trägar/traskar dessa dagar-och som sådan svår att anbefalla och var väl vänstermissen rörande detta begrepp.
"man måste visas(känna?)solidaritet" var stående argument och hela begreppet surnade.Plötsligt blev att "fight the power" att förakta svaghet och det är soppa utan like.Som att vara 'klasssolidarisk
genom att strunta i tv-licens och 'vara busiga' liksom mm
suck.
jb
Aktiv solidaritet eller inte är egentligen ett meningslöst hårklyveri i sammanhanget. Och det är ett märkligt hårklyveri för att komma från anhängare av negativ frihet, då det i grund och botten är ett moralistiskt pseudoargument, och det borde punkteras och släpas ut på torget för att ruttna i solen.
Är du hungrig och riskerar att bli hemlös är engagemanget bakom den hjälp du får idag faktiskt oviktig. Du kan till och med se dagens system som rationell egoism om det känns bättre: När du betalar skatt satsar du pengar i ett system som kommer att hjälpa dig om du råkar illa ut. Det är som att ha en hemförsäkring. Strukturellt sett är du dock ekonomiskt solidarisk med människor som har råkat illa ut idag, även om du inte ens vet vilka det är ... eller ens bryr dig. Skatten må vara påtvingad, men folk är som de är. Jag tror inte ens polisen skulle bli finansierad om det skedde helt frivilligt. När den här typen av liberaler talar om solidaritet och det egentligen handlar om att systematiskt lämna människor att klara sig bäst de kan är det inte trovärdigt... även om de själva förmodligen har vänner och familj som har råd att bära upp dem ekonomiskt i dåliga tider. Att anlägga en politik efter den principen är till och med ännu mer verklighetsfrånvänt än när Wibble rekommenderade folk att ha minst en årslön på banken om tiderna blev dåliga.
Hear hear!
Instämmer!
Finns mycket i den båten att ösa för undertecknad!
