banal

När folket.se skrev om valresultatet bland eleverna på svenska för invandrare kunde jag inte släppa känslan av att det kändes som om att kommentarerna handlade om små särskolebarn. Tre personer hade röstat på Sverigedemokraterna, trots att de inte var med i debatterna som föregick valet. En Eva Lindell som kommenterade valet förklarade det såhär:

Vi tror att de har läst fel på valsedlarna. [...] Det är nog lätt att bara se orden demokrater och Sverige och rösta utifrån det.

Det är ett antagande jag reagerar på. Tror hon inte att invandrare kan falla för dumretorik, hålla med om att kriminella blattar ska ut och rösta mot sina egna intressen? Som om att det inte är möjligt att få folk att rösta mot sina egna intressen i det här landet. Är det mer bekvämt att betrakta dem som primitivt förargelselösa



barnliknande varelser än som sverigedemokrater?


Artikelförfattarens avslutning kändes inte heller så fräsch. En kurdisk man ville inte svara på vad han hade röstat på, vilket fick Lisbet Svedlind att avsluta artikeln med ett moderligt

Men vad han röstade på i stadshuset i Eskilstuna i går valde han att behålla för sig själv.
Han visste att ingen har rätt att få reda på det. Han höll på valhemligheten.
 
Totte är redan fem år och snart är han stora karln. Han kan äta med bestick och knyta skorna själv och vet att han får hålla vad han röstar på hemligt. Det är så genant.