banal

Folk siger vel i Herredet, at Jeppe dricker; men de siger icke, hvorfor Jeppe dricker

...säger den gamle olycksfågeln i Ludvig Holbergs ständigt närvarande pjäs Jeppe paa bierget (1723). Det är ett förhållningssätt jag brukar efterfråga i relation till gamla sanningar med jämna mellanrum, men ännu mer så till nya sanningar.

En av mina käpphästar sen några år tillbaka har varit den klick av oftast självutnämnda dignitärer som ständigt hamrar in att det svenska folket fuskar med sociala försäkringar. Det har skett så ofta, och med så chockerande djärva och obemötta siffror om vad det kostar vanliga hederliga människor att det har blivit en del av det allmänna medvetandet.

I alla fram tills den senaste undersökningen som "bevisade" att precis alla utom en elitkader av hedersknyfflar på 5% fuskar. Då blev siffrorna förhoppningsvis så tramsiga och snävt dragna att alla äntligen förstod att de själva var utpekade som förövare. Åtminstone alla som inte är lika intellektuellt snöpta som de som skrapade ihop rapporten.

Alla vet att svenskarna fuskar med de sociala försäkringarna; men de säger inte varför svenskarna fuskar. Jag har famlat intuitivt efter förklaringar till beteendet. Inte till själva fusket, som förvisso existerar i viss mån inom alla system där pengar transfereras vare sig det handlar om skatteinsamling eller vab-ersättning, utan till den ohederliga retoriken bakom det överdrivna fuskmedvetandet.

Min gissning har hittills varit att det har sitt ursprung hos starka krafter som av ideologiska skäl hatar välfärdssamhället ... så länge det är skattefinansierat i alla fall. Att de vill underminera förtroendet för den skattefinansierade välfärden för att få mandat att montera ner den. Det var därför det sågs fusk överallt; för att styra oss i en riktning som det tydligen inte går att få oss att gå utan att föra oss bakom ljuset. Det är den uppfattade ohederligheten som har varit min stora käpphäst.


Kultursidorna har börjat anmäla Naomi Kleins bok "Chockdoktrinen", som är en bredsida mot Friedmanomics och nyliberalism (som inte lär bli nådigt bemött i de flesta politiska bloggar) och hur hon menar att de arbetar.

Såhär skriver Stefan Jonsson på AB Kultur:

Nästan ingenstans har dock nyliberalismen fått makten i fria val.

Det är inget gott facit för ett idégods som påstått sig gå hand i hand med demokratin. Klein visar dessutom att Chicagoskolans förespråkare var på det klara med att deras ekonomiska åtgärder förutsatte ett mått av tvång. Den brasilianska sanningskommissionen om juntans brott skrev det i klartext: "Den ekonomiska politiken var extremt impopulär hos de allra flesta invånare. Därför måste den drivas igenom med våld." Friedman själv formulerade samma sanning: "Endast en kris - verklig eller inbillad - kan åstadkomma verklig förändring".

Utifrån Kleins analys av de senaste decenniernas historia känner jag att jag får fog för min misstanke. Jeppe super för att hans fru slår honom och bedrar honom med klockaren. Svenskarna fuskar i alla rapporter för att det tjänar till att skapa en inbillad kris inom socialförsäkringssystemet. Det är i sin tur ett verktyg för att få en licens för att montera ner det nuvarande systemet innan någon förstår vad som händer ... för att i vissa fall glömmas bort för evigt och i andra fall privatiseras.


Ulrika Kärnborg skriver i sin anmälan i DN
...man måste utradera det förflutna för att kunna skapa något nytt. Den neoliberala utopin bär starka likheter med marxismens, och är lika hänsynslös som den.


I det här landet är vi lyckligt förskonade från reella kriser som bortspolade städer och inbördeskrig. Då måste man fabricera kriser för att driva igenom förändringar som det uppenbarligen inte finns något förtroende om att det skall finnas en majoritet för. Det är det som gör mig så jävla förbannad.