banal

Oavsett hur vilseledda Thomas Eriksson och de som skrev inslaget i tidningen Moore anser att de har blivit går den här sången ut till dem för att de är så fula inuti att de tyckte att det var okej att skriva som de gjorde.

Jag ser verkligen fram emot förförelsescenen!!

Det kommer helt säkert att gnällas högt och lågt om regeringens utredning om att låta allmännyttan ta ut marknadshyror, med upp till 35% högre boendekostnad i hyresrätter som följd. Men det är så typiskt för gnälloppositionen att inte se den större bilden. Man kan förstås inte förvänta sig att de skall känna de utopiska vibrationerna som emanerar från enskilt ägande och friheten att göra som man vill med det man äger. Och man kan förstås klandra regeringen för att de inte har läckt den komplementerande bostadspolicyn som skall säkra boendet för de som väljer att inte ha råd att bo kvar där de bor nu. Vi talar om ett initiativ med dynamiskt boende för geografiskt transient arbetskraft som ger människor möjligheter att flytta dit jobben finns utan att oroa sig för att få tag på bostäder som kostar mer än 65% av inkomsten. Det är bra mot utanförskapet. Det är bra för ekonomin. Det är bra för Sverige. Visst, vi talar om att uppgradera statarlängorna till 2000-talet, men vilken uppgradering sen! Ett extrarum, ibland två, elektrisk ström, bredband, lidl och kabel-tv! Visst, statarlängor och baracker låter kanske illa i vissa pk-öron, men den förrförra generationen kunde aldrig drömma om att leva så bra som framtidens arbetstagare kommer att göra. Om inte det är ett mått på framsteg vet jag inte vad som är det.

Korruption.

Plötsligt hördes en kvinnas röst över bakgrundsljuden. Hon ropade efter sin dotter. Hon ropade igen och igen och igen och här och var började folk se sig omkring efter ensamma små flickor. Efter ytterligare någon minuts ropande kom dottern äntligen till rätta. Tjejen som hasade sig fram till sin mamma var i femtonårsåldern och fullt normal. Helt klart veckans märkligaste upplevelse.

Jag vet inte om det beror på att jag inte är så överdrivet imponerad av Pol Pots i relation till all uppståndelse han har fått från horder av människor som aldrig hört eller sett en opera. Eller om det beror på att jag hatar programmet intensivt och förväntar mig att de som har satt ihop konceptet med den koprofagunket dramatiska redigeringen kommer att brinna i helvetet för det. Eller om det till och med beror på en komisk friktion mellan högt och lågt. Det här fick mig i alla fall att gråta av skratt.

Om en sida på internet förleder dig, stäng då ner browsern och spela hjärter en stund. Det är bättre för dig att ta spader dam och åtta hjärter fem gånger i rad än att hamna i helvetet.

Jag har som sagt föresatsen att undvika Expressens krönikörer av apoplektiska skäl. Men det stannar inte där. I mesta möjliga mån försöker jag att undvika att ta in läsarkommentarerna också. De erbjuder om möjligt ännu fler öppningar ut för garderobsboende misantroper. Det är dessutom något konstigt som händer när det kan finnas en rasistisk eller främlingsfientlig vinkel på historien. Som den här med biståndsministerns hottentottgroda.

Nog för att man kan få blodstörtning av de som tassar kring gröten med banjon i hand och trivialiserar frågan genom att säga att vissa tillmälen får man tåla att politiker använder om de är gullinulliga nog. Eller av tankeprocesserna hos de som relativiserar det genom att mena någonting i stil med att det är okej för en moderat biståndsminister att säga hottentottland för att sossar är elaka och Mona köpte Toblerone på tjänstekortet. Men förutom att det känns obehagligt att tänka sig att personer med så utsökt selektiv perception kanske sitter bakom ratten när man rör sig i trafiken är det inte riktigt dem det handlar om nu.

Det verkar finnas ett uppdämt behov hos (för mig) överaskande många att få komma ut med stegvist intensifierade åsikter som går ut på att man bör tillämpa en godtycklig differentiering av människors värde - och följdaktligen rättigheter. Moderatorn på Expressen verkar försöka rensa bland de inläggen så det är inte säkert att man kan hitta dem nu. Det gör dem inte heller glada, för samtidigt kräver de social acceptans för dessa åsikter för att de är lika mycket värda som alla andra åsikter. Men tills de får den acceptansen vägrar de för de mesta att kalla åsikterna vid dess rätta namn. Istället får de som inte delar dem diverse tillmälen av varierat indignerad och intolerant natur.

Personligen har jag varit ganska antagonistiskt inställd till dessa idéer så länge jag kan minnas, men nu har jag faktiskt vänt i frågan. Jag håller fortfarande inte med de som idisslar dem, men det är inte mer än rätt att vi ger dem en chans att visa att det kan fungera.

Så nu vill jag starta ett upprop för ett svenskt apartheidsamhälle, ett samhälle byggt på rasismens principer om godtycklig repression. Ett samhälle med två nivåer av medborgarskap; ett fullvärdigt som det vi är vana vid, och ett som har anpassats för att reflektera ett betydligt lägre människovärde. Jag vet inte riktigt hur man skall bära sig åt rent tekniskt för att identifiera alla rasister för att juridiskt nullifiera deras värde, men eftersom vi börjar att bygga deras drömstat kan vi ju alltid hoppas att de anmäler sig själva för godtycklig marginalisering på skatteverket.

I den mån det är möjligt bör man försöka ge folk vad de vill ha.

Ingen midsommar utan en gitarrgud. Enjoy.

Jag har allvarligt övervägt att flytta banalbloggen till metros magnifika bloggsatsning. Inte för att det skulle skapa något sorts communitymervärde för läsarna - eller ens för att dra in en krona i veckan på sidträffar. Nej det som frestade mig att flytta dit var möjligheten till fler uppslag. Och med det menar jag den oemotståndliga sporren få vara där på metro och skriva ännu mer skit om Karolina Lassbo och Boris Benulic.

Om jag stoppar in en chokladpralin med en bild på en stor pepparfrukt och ordet CAYENNE skrivet med ilande röd färg på omslaget i munnen så förväntar jag mig att jag kommer att springa omkring med armarna flaxandes över huvudet och vråla OH MY GOD, THE PAIN! THE PAIN! PLEASE MAKE IT STOP! på engelska för att jag har glömt bort mitt modersmål. Men inte då. Det smakar mest choklad och nougat.

Någon gång efter att dubya installerats som president den första gången satt jag en kväll i sydöstra Europa och pratade med en gammal man som påstod sig vara en pensionerad diplomat. Hans kläder, hållning och språkbruk sänkte min sedvanliga nivå av skepticism och jag lyssnade oreserverat på honom i halvannan timme. När jag frågade honom vad han tyckte om presidenten skrynklades hans ansikte ihop lite till. Tydligen hade dubya det inofficiella smeknamnet 'idioten' i den diplomatiska kåren. Om nu något han sa var sant.

Hårdrocken tar så stor plats i en hässleholmares liv att den klassats som
arbetshandikapp. SKA MUSIKSMAK FÅ RÄKNAS SOM ARBETSHANDIKAPP?


-Metro framstår som smått koleriska när de lanserar dagens läsarfråga
(Mamma: Stora bokstäver och fetstil läses som att man skriker på nätet)

Jag har inget emot Justin Timberlake, men det är inte utan att man hajar till när Nunstedt säger att Justin är större än Stones! Detta trots att det handlar om en publikation som värderar uppmärksamhet högre än allt annat. Så vad har Anders Nunstedt egentligen dragit i sig för kemikalier för att revertera från medelålders musikskribent till hysteriskt skränande fjortistjej? Dämpar de även känslan av ovärdighet och smuts när man agerar reklamare på en nyhetsredaktion? Intet ont om reklamare (eller jo, men bara lite), men öst är öst och väst är väst.

Det är hög tid att strunta i de samhällsförstörande bitterfittorna avslutar Elise Claeson sin kulturkolumn i Svenskan med. Hon är så innerligt trött på avantgardistisk pessimism och fulhet (och kollektivism verkar det som). När några elever på konstfack inte vältrar sig i postmodernt äckel gissar hon att det är ett resultat av att tillräckligt många har läst en obskyr dansk bok om negativitet.

En snabb googling ger intrycket att hon mestadels har skrivit inlagor i både dagstidningar och svenskt näringslivs Smedjan tidigare, där hon hyllar familjen (dvs hemmafruar) eller fyar feminismen. Prusseluskan Claesons kulturintresse framstår som nyvaket, för att inte säga yrvaket.

Och där ligger punkten jag stör mig på. Vilken jävla sten växer dessa kulturointresserade lågpannor fram under? De går in i ett ett främmande hus med en ideologisk penna i handen och säger "nu gör ni såhär" och går sen därifrån för att aldrig återkomma.

Ja, det är definitivt hög tid att strunta i de samhällsförstörande bitterfittorna - speciellt de som inte vet vad de pratar om. I ett väldigt konkret exempel Elise, om du mot förmodan skulle råka läsa det här, så är positivism inte motsatsen till negativism här i den verkliga världen som pågår utanför ditt ideologiska huvud.




Dagens låt är Bob Dylan - Ballad of a thin man

Mina föresatser handlar oftast om saker jag inte skall göra. Att inte läsa Expressens krönikörer är en allmänt hållen föresats jag har. Att undvika Marie Söderqvists tankevåldtäkter är en mer specifik sådan. Men ibland spelar det ingen roll vad man har för ambitioner, för det skiter sig ändå. Förhoppningsvis lär man sig något då och tar med sig en insikt från sitt misslyckande.

Man är inte konservativ på riktigt förrän 1860 års bomullsodlare i Virginia hade tittat snett på en och skakat på huvudet i vantro åt ens åsikter. Det är förresten utsökt hur Expressen med konsekvent precision har lyckats skrapa upp möglet från botten av skribentlatrinen under så lång tid när de har rekryterat sina krönikörer. De hade garanterat givit Hitler en egen kolumn idag för att han "rör upp känslor med sitt engagemang".

Purgatid har börjat experimentskriva en bloggbok, där läsarna inbjuds att delta i skapandet. Processen är inspirerad av rollspelsmetodik och bokens genre glider mellan skräck och fantasy... i alla fall så länge ingen tvingar iväg berättelsen åt ett annat håll. Resultatet står att läsa på (ny adress) erabok.blogspot.com:

• "Det här är en ännu inte skriven bok. Men den skall skrivas. Av mig (naturligtvis) men också av de som läser den, det vill säga ni. Det är ett pågående arbete där slutet avgörs av läsarnas tankar om huvudpersonen."

Det här är så ... bra ... liksom ....
 fast det är dåligt ... fast det är bra, fast det är ... fruktansvärt och underbart men hemskt.

När jag kom tillbaka från min lilla minibloggsemester möttes jag av frågan Vem sa egentligen vad i Hitlerkrysset. Eftersom det var en tio månader sen quizen publicerades kan det väl vara dags att avslöja svaret... fast jag lägger det i kommentarsfältet utifall att någon vill testa sina citatkunskaper.

Visste du att en diagnos inte längre är en diagnos om tillståndet inte går att bota?

Tydligen är det så att störningar och då per konsekvens även sjukdomar som inte svarar på nuvarande behandlingar är att betrakta som normaltillstånd. I alla fall när lekmän debatterar. Visserligen behöver man inte tycka att det är ett bra normaltillstånd, men det är ändå inget sjukt med det.

Personligen hoppas jag att en så långt dragen individualism inte når den medicinska forskningsvärlden. Men jag är ju ändå en bakåtsträvare som frenetiskt klamrar sig fast vid vidskepelser som att man kan upptäcka behandlingar man inte känner till idag. Konsekvensen av att konstatera att pedofili är en läggning med argumentet att alla försök att behandla den har misslyckats, är att många andra sjukdomar måste avklassficeras. Diverse cancerformer till exempel, eller hiv/aids, eller cjs.

Vad säger du? Är det skillnad på somatiska sjukdomar och mentala störningar? Asociala- psykopatiska- sociopatiska- och narcissistiska personlighetsstörningar är bara några exempel på tillstånd som inte går att behandla idag. Schizofreni är för det mesta också ett sånt där normaltillstånd enligt den här nya behandlingsprincipen. Det finns hur många exempel som helst.

Det kan ju vara så att pedofiler och sociopater inte alls har psykiska störningar, men det är knappast för turboliberala lekmän att skriva i sten. Inte ens om det är en högst praktiskt inställning om man till exempel vill putsa hälsostatistiken ... eller föra debatt utifrån fantasipremisser. Det är jävligt synd att det sjunker till den nivån, för man inskränker inte på andra störda människors generella friheter förrän de har gjort något brottsligt. Det är minst sagt görbart att argumentera för att det borde gälla pedofiler också... även om det kanske inte är fullt så självklart eller okomplicerat att hävda det som en del tycks tro.

Det tog sin modiga tid, men till slut hittade jag ändå någon som kan tävla med Walburga Maria Helene Elisabeth Franziska Habsburg Douglas (född von Habsburg-Lothringen) .......... även om han är fiktiv.

Vi här på banal och carl bildt har fått tag på exklusivt material från en övervakningskamera som visar när den socialdemokratiske utvikningspojken Peter Kennerfalk postar sitt angrepp på den journalistiske transideologipersonen Maciej Zaremba.

S-bloggen laddas med arga okväden, publiceras .... och BAM där kom polisanmälan!










Jag höll på att glömma: Dagens låt är David Bowie - Loving the alien.

Upp med handen alla som är förvånade över att inspelningen av Ballar av stål har stannat av och att SVT överväger att inte sända det tillgängliga materialet. Självfallet har det mest av allt med squirtningen av statsministern att göra, även om jag inte kan säga att den förvånade mig. Det som däremot förvånade mig rejält var att SVT beställt en produktion från STRIX, vars färgstarka produktionshistoria består av format som är intimt förknippade med de lite lägre segmenten av kommersiell tv. Inte den absoluta botten vill jag understryka, men de ligger inte många nivåer ovanför.

De aktuella format som presenteras på STRIX site just nu är Camp Molloy , Solidarity Corporate , A chef in the family VIP , Home Delivery , All For One , My Best Friend , Class of 07 , The Phone Booth , The Farm , The Bar , The Peacemakers , Paradise Lost , 24 Hours , Floor Filler , Ruth 66 , Backtrack , Kerry's Getting Married , Casino och Fame Factory.