Visste du...
Tydligen är det så att störningar och då per konsekvens även sjukdomar som inte svarar på nuvarande behandlingar är att betrakta som normaltillstånd. I alla fall när lekmän debatterar. Visserligen behöver man inte tycka att det är ett bra normaltillstånd, men det är ändå inget sjukt med det.
Personligen hoppas jag att en så långt dragen individualism inte når den medicinska forskningsvärlden. Men jag är ju ändå en bakåtsträvare som frenetiskt klamrar sig fast vid vidskepelser som att man kan upptäcka behandlingar man inte känner till idag. Konsekvensen av att konstatera att pedofili är en läggning med argumentet att alla försök att behandla den har misslyckats, är att många andra sjukdomar måste avklassficeras. Diverse cancerformer till exempel, eller hiv/aids, eller cjs.
Vad säger du? Är det skillnad på somatiska sjukdomar och mentala störningar? Asociala- psykopatiska- sociopatiska- och narcissistiska personlighetsstörningar är bara några exempel på tillstånd som inte går att behandla idag. Schizofreni är för det mesta också ett sånt där normaltillstånd enligt den här nya behandlingsprincipen. Det finns hur många exempel som helst.
Det kan ju vara så att pedofiler och sociopater inte alls har psykiska störningar, men det är knappast för turboliberala lekmän att skriva i sten. Inte ens om det är en högst praktiskt inställning om man till exempel vill putsa hälsostatistiken ... eller föra debatt utifrån fantasipremisser. Det är jävligt synd att det sjunker till den nivån, för man inskränker inte på andra störda människors generella friheter förrän de har gjort något brottsligt. Det är minst sagt görbart att argumentera för att det borde gälla pedofiler också... även om det kanske inte är fullt så självklart eller okomplicerat att hävda det som en del tycks tro.
Du inser säkert att det störda tillstånd du tillskriver pedofiler tidigare i historien tillskrivits även homosexuella, för att inte tala om än mer knäppa läggningar som zoofili, objektofili och transsexualitet.
Så låt oss skilja ut just denna enda läggning, pedofili, från mängden, på någon halvkass premiss (som att det gäller barnen!), så har vi diagnosen klar och färdig!
Fast redan Freud visste förstås att människan är "polyamorft pervers". Det är en evolutionsgrej.
Men visst, du får gärna ge det en diagnos. Om det känns tryggare för dig. Om vi sorterar ut vad som är sjukt och vad som är friskt kan alla pusta ut. Det är det viktiga.
Hej Blogge. Det är jag absolut medveten om, och det är en bedrövlig historia, men det är inte heller en hållbar grund för att ställa eller avfärda en diagnos på, eller hur? Och det handlar inte om vad som känns tryggt för någon utan om att vara adekvat. Om dina argument vilar på den egenkonstruerade grunden väger de inte tyngre än när ID-förespråkare argumenterar utifrån det självklara konstanterandet att bibeln har rätt.
Det enda som har ändrats sedan homosexualitet avskrevs från listan är att ett samtyckeskriterium har tillkommit i diagnostiken. Det tycks vara ett rätt godtyckligt kriterium?
På det hela är diagnostik i det här avseendet godtycklig. Det är en sak att diagnosticera personer som har uppenbara mentala funktionshinder, som hallucinerar eller beter sig udda.
Det pedofila beteendet är udda enbart för att vi själva inte kan tänka oss det, men det följer samma mönster som när vi själva har normalt sex; vi agerar efter en drift.
Därför är diagnosticering av sexuella beteenden inte särskilt vetenskapliga. Att diagnosticera någon är också att stigmatisera vederbörande: "du är sjuk". Det är nog mera det syftet som avses med denna typ av diagnosticering, ty juridiken kräver sådana diagnoser.
Det är inte olagligt att vara pedofil och utan övergrepp finns det inget juridiken kan göra. Det är däremot olagligt att begå övergrepp mot barn även om man inte är pedofil. Det räcker inte heller med övergrepp för att dömas till rättspsykiatrisk vård. Så varför skulle juridiken behöva störningsbegreppet?
Är du lika skeptisk till diagnosticering av andra, mycket avvikande beteenden, som psykopati eller schizofreni, eller är det bara de som handlar om sexuella uttryck?
De sexuella mönster som pedofiler uppvisar avviker inte en centimeter från de du och jag uppvisar, med undantag för att de inte respekterar påståendet att barn inte anses kunna samtycka. Det står inte skrivet i pannan vem som är pedofil (faktum är att du förmodligen känner minst en pedofil utan att veta om det). Ser du däremot en schizofren person vet du direkt att något är fel i huvudet på vederbörande.
Juridiken behöver störningsbegreppet av olika skäl. Ett är att motivera olika typer av straff och/eller behandlingar. Nu är jag inte särskilt insatt i praxis i Sverige, men antag att en man döms för incest; det blir förmodligen en ren fängelsehistoria. Är han däremot pedofil och har upprepade förseelser kan han dömas till både fängelse och behandling, liksom övervakning, där man motiverar det senare med det "lömska sinnelaget".
Incest ses alltså som en form av akut övergrepp mot barn, medan pedofiler betraktas som kroniskt sjuka.
Nu får du väl ändå kamma dig, för helvete.
Den stora avvikelsen i deras sexualitet är oförmågan att tolka ett barns respons på sexuella närmanden. Det är inte ovanligt att höra pedofiler säga saker som "hon stötte på mig" etcetera. Din koppling mellan homosexualitet och pedofili är också helt grotesk. Homosexualitet handlar om samtycke med en annan vuxen, medan pedofili i mycket mycket få fall innefattar något samtycke från barnet.
Man kan heller inte koppla samman homosexualitet och pedofilins uttryckssätt som du gör. Homosexuella förekommer i nästan lika stor grad i alla samhällsgrupper, och olika bakgrunder, medan upp emot 70% av alla pedofiler blivit utsatta för övergrepp som barn.
Diskussionen handlar inte om huruvida det är normalt eller inte. Det handlar om huruvida det är en sjukdom, eller en störning. Men alla är tämligen överens om att pedofili är ett avvikande beteende, antingen en direkt sjukdom (och därför möjlig att bota) eller en beteendestörning (och därmed obotlig).
Det handlar inte, som du verkar tycka, om ett socialt ställningstagande. Det handlar snarare om att försöka enas om -HUR- det blev snett i huvudet på en pedofil. Inte -OM- det är snett. För det är det.
Bristen på empati som en överväldigande majoritet av pedofiler känner inför ett barns lidande är det tydligaste tecknet.
För övrigt verkar du tycka att merparten av alla pedofiler håller sig i tyglarna. Det finns inget som påvisar det. Tvärt om är pedofili till skillnad från t.ex homosexualitet, drivande i sin natur. Det vill säga, en pedofil har mycket svårt att låta bli att söka upp och utöva sin sexualitet. Det har den gemensamt med många andra psykiska sjukdomar. Och homosexualitet har inte det beteendet vanligtvis.
Det är också ett av skälen till att man funderar på att betrakta det som en sjukdom, och inte en störning. För sjukdomar har generellt sett en drivande makt, medan en störning är latent och bara uttrycker sig i vissa specifika situationer.
Oavsett, så är Banals poäng helt korrekt.
Att det är obotligt gör inte att det inte är en störning. Sedan kan man ju debattera huruvida pedofiler skall ha rätt att uttrycka (och förstärka) sin störning genom att publicera saker på internet.
Det har dock inte med vad du påstår att göra.
Det bästa vi kan göra är att vänta och se vad de som faktiskt vet vad de talar om (dvs inte jag, och framför allt inte du, Blogge) har att säga om saken.
Har du någon referens för ditt påstående att 70% av pedofiler skulle ha varit utsatta för övergrepp som barn?
Om vi istället studerar fakta har vi att av alla övergrepp på barn är det högst 10% som utförs av pedofiler. 90% av alla övergrepp på barn utförs alltså andra än pedofiler. Detta tycks vara en ganska stark indikation på att pedofiler, vars numerär är ungefär densamma som gruppen av homosexuella, kan hålla sig i tyglarna. Hade pedofiler i gemen inte haft denna typ av självkontroll, att acceptera tabut att leva ut sin sexualitet, hade vi sett oerhört många fler övergrepp på barn än vad vi gör.
Att pedofiler sedan använder sig av självbedrägeri ligger i sakens natur; det gör även vi med heterosexuella mönster så fort det handlar om sex. Sex handlar både om bedrägeri och självbedrägeri i någon mening. En pedofil försöker därför på något sätt att sakta utverka ett samtycke från barn (till skillnad från andra som begår övergrepp på barn i ren våldtäktsstil) genom bearbetning, ungefär som andra bearbetar en partner på krogen. Pedofilen försöker därvid bortse från samhällets norm att barn inte anses kunna samtycka ? det är inte konstigt att han gör det, med tanke på hur stark den sexuella drivkraften är. Men detta är alltså de som verkligen försöker leva ut sin läggning.
Eftersom de flesta pedofiler alltså har full kontroll över sin sexualitet, precis som du och jag, finns det starka skäl att inte se pedofili som en sjukdom, utan som en variantläggning. Ty alla djurarter har sådana variantläggningar; det tycks vara en inneboende egenskap som premierats i evolutionen. Det finns för all del en hel del i läkarretsar som ser det just så, och inte som en sjukdom.
"Sedan kan man ju debattera huruvida pedofiler skall ha rätt att uttrycka (och förstärka) sin störning genom att publicera saker på internet."
Man kan väl diskutera det, men det är på det hela taget en meningslös diskussion då den rätten är ovillkorlig, absolut och fundamental.
Yttrandefrihet får man minska, just i fallet lagliga uppgifter kring pedofili, för det kan leda till olagliga handlingar framöver. Då måste vi stänga ned all kommunikation, med de tankegångarna.
Purgatid tycks ha en massa uppgifter kring pedofili som verkar högst suspekta. 70 % av olagliga pedofiler har utsatts för övergrep när de var små! Då verkar pedofili vara en smittsam sjukdom.
Till skillnad från homofila, som inte är aktiva, försöker pedofila tillfredställa sig aktivt. Pedofilier saknar empati mot barn. Vore intressant veta var Purgatid uppgifter kommer från.
Vi vet att övergrepp djupt skadat många människor, både pojkar och flickor. Borde inte många av dessa då få en möjlighet att också skriva på pedofilsiten anonymt?
Det är som Blogge säger också lite märkligt hur lågmälda de homosexuella varit i debatten. Så vitt jag vet tycks andelen av pedofiler som just specialiserad sig på små pojkar inte vara underrepresenterad. Historiskt har homosexuella gått från dödsstraff till att idag det är tillåtet att hävda homosexualitet som ett ideal. Pedofili har gått från ouppmärksamhet till att det idag börjar talas om dödsstraff. Vi hör märkligt lite från de drabbade. De som har mer uppgifter.
Det tycks inte vara någon som funderat över möjligheten att ett forum av typen pedofili.se kan fungera preventivt genom att även offer kan få uttrycka sig där.
Vad som är obotligt idag, enligt läkare, kan mycket väl vara botbart idag, av andra, och även bli botbart av läkare imorgon. Det är mer högaffel än öppen debatt.
Din blogg är bara så skarp och bestbäst att vädra hjärnan med!!!
Varning för att detta (långa) inlägg givetvis endast innehåller sånt som redan sagts:
VARFÖR fortsätter man i debatten att envisas med att kränka homosexuella genom att likställa dem med förtappade själar utan heder som lever för att skaffa sig näring till sitt ångestego genom att utplåna andra, (svagare) individers?
Den som klumpar ihop pedofili med homosexualitet, tyrolerfetischismn eller BDSM har inte fattat kruxet. Som inlägget ovan så förtydligar:
?Den stora avvikelsen i deras sexualitet är oförmågan att tolka ett barns respons på sexuella närmanden. Det är inte ovanligt att höra pedofiler säga saker som "hon stötte på mig" etcetera.?
Empatistörningar som bottnar i kommunikationsproblem och djupt samhällsförankrad dubbelmoral kring känslor i allmänhet och sexualitet i synnerhet gör pedofilfrågan svårargumenterad. De flesta av oss skulle inte låta en fyraåring cykla i stadstrafik på egen hand. Eller låta en tioåring rasta en sextiokilos rottweilerhanne med ?attityd?. Vi har heller inga problem med att förklara varför. De flesta av oss känner antagligen också, rent instinktivt, att det är skarpladdat när yttrandefriheten möjliggör för pedofiler att fila ner impulskontroller och känna sig stärka sig i sin utanförskapsgemskap via IN-grupperingar. Man upplever sig lätt i djup, hård sjö då man behöver argumentera kring varför pedofili i begreppsvärldens löjliga familj hör ihop med ihop med företeelser som zoofili,
Stureplansvåldtäkt med fjärrkontroll i anus och annat utnyttjande med kränkning av levande individer med nedsatt försvarsförmåga.
Ett till glasklart citat:
?Det handlar inte, som du verkar tycka, om ett socialt ställningstagande. Det handlar snarare om att försöka enas om -HUR- det blev snett i huvudet på en pedofil. Inte -OM- det är snett. För det är det. Bristen på empati som en överväldigande majoritet av pedofiler känner inför ett barns lidande är det tydligaste tecknet.?
Det vackra med sexualiteten för en social, civiliserad art som människan är att den fyller mer komplexa behov än att ?agera efter en drift?, beroende på hur långt ner på reptilnivå den (sönderstressade) utövaren befinner sig. Det fyller darwinistiska reproduktionsbehov, visst. Men också kommunikationsbehov, och den ger oss tillgång till vårt eget inre genom social interaktion som får oss att känna oss hemma i delaktighet, trygghet och tröst. (Sorry om det flöt iväg åt Barbara Cartland-hållet där?)
Det är inte det att ett barn ges möjlighet att interagera med en vuxen som gör sex mellan barn och vuxna till våldtäkt/övergrepp. Det är precis tvärtom, att i sexualitet mellan barn och vuxna BERÖVAS barnet möjligheten att interagera med en vuxen, genom att förledas bortom sin mentala mognadsnivå, och på så sätt påtvingas sexuell kommunikationsinlärning med en individ som är mer EMPATISTÖRD än vuxen.
Om det (i en paradisisk värld) vore så att barn föddes med en mogen personlighet, att de kunde ta orsak- och konsekvensställning och förmådde sätta känslomässigt förankrade gränser för vuxnas kränkningar så fort de klarade att med tunga och stämband formulera ?NEJ!? skulle pedofili kunna vara lika oskadligt och normalt, men förmodligen överflödigt, som andra sexuella kommunikationsmönster. Våldtäkter, djursex, prostitution och liknande sexualneurotiska övergreppsavarter skulle inte heller uppstå. Vi skulle kanske spela Canasta/lägga patiens istället för att ägna oss åt sex. Eftersom det inte skulle existera några ofullständiga personligheter som kunde skadas genom utnyttjande och förnedring och växa upp till ångestneurotiska förövare.
Jag sysslar mer med andra sociala rovdjursarter än med människor och jag vet därigenom vad som händer unga, mentalt omogna individer som hamnar i situationer de ännu har ofullständig förmåga att
axla. De blir stressade och nervösa och utvecklar kompensatoriska ångestbeteenden med en inbyggd logik som är fullt förståeliga för den som har tillräcklig kunskap om arten. Djur kan inte behandlas med KBT, eftersom det inte finns ett intellekt att koppla ihop med känslan. Man får ta till andra metoder för att försöka få dem att fungera. Ibland är det också mer etiskt att avliva än att tvinga dem lida vidare i människans värld. Människor KAN behandlas med KBT, förutsatt att terapeuten klarar av att lokalisera vilka sladdar som slitits ur mellan intellekt och (själv-)känsla, vilka uttag de ska sitta i, och sedan förmår vägleda patienten att själv få tag i dem, sticka in dem rätt och klara av att se till att de hålls på plats i fortsättningen. Därför är pedofili en sjukdom/skada, lätt förorsakad men mycket resurskrävande mot patient och behandlare och därför mycket komplicerad att hålla i schack, beroende på individens förutsättningar i den reella livsmiljön.
