banal

Om en sida på internet förleder dig, stäng då ner browsern och spela hjärter en stund. Det är bättre för dig att ta spader dam och åtta hjärter fem gånger i rad än att hamna i helvetet.

Jag har som sagt föresatsen att undvika Expressens krönikörer av apoplektiska skäl. Men det stannar inte där. I mesta möjliga mån försöker jag att undvika att ta in läsarkommentarerna också. De erbjuder om möjligt ännu fler öppningar ut för garderobsboende misantroper. Det är dessutom något konstigt som händer när det kan finnas en rasistisk eller främlingsfientlig vinkel på historien. Som den här med biståndsministerns hottentottgroda.

Nog för att man kan få blodstörtning av de som tassar kring gröten med banjon i hand och trivialiserar frågan genom att säga att vissa tillmälen får man tåla att politiker använder om de är gullinulliga nog. Eller av tankeprocesserna hos de som relativiserar det genom att mena någonting i stil med att det är okej för en moderat biståndsminister att säga hottentottland för att sossar är elaka och Mona köpte Toblerone på tjänstekortet. Men förutom att det känns obehagligt att tänka sig att personer med så utsökt selektiv perception kanske sitter bakom ratten när man rör sig i trafiken är det inte riktigt dem det handlar om nu.

Det verkar finnas ett uppdämt behov hos (för mig) överaskande många att få komma ut med stegvist intensifierade åsikter som går ut på att man bör tillämpa en godtycklig differentiering av människors värde - och följdaktligen rättigheter. Moderatorn på Expressen verkar försöka rensa bland de inläggen så det är inte säkert att man kan hitta dem nu. Det gör dem inte heller glada, för samtidigt kräver de social acceptans för dessa åsikter för att de är lika mycket värda som alla andra åsikter. Men tills de får den acceptansen vägrar de för de mesta att kalla åsikterna vid dess rätta namn. Istället får de som inte delar dem diverse tillmälen av varierat indignerad och intolerant natur.

Personligen har jag varit ganska antagonistiskt inställd till dessa idéer så länge jag kan minnas, men nu har jag faktiskt vänt i frågan. Jag håller fortfarande inte med de som idisslar dem, men det är inte mer än rätt att vi ger dem en chans att visa att det kan fungera.

Så nu vill jag starta ett upprop för ett svenskt apartheidsamhälle, ett samhälle byggt på rasismens principer om godtycklig repression. Ett samhälle med två nivåer av medborgarskap; ett fullvärdigt som det vi är vana vid, och ett som har anpassats för att reflektera ett betydligt lägre människovärde. Jag vet inte riktigt hur man skall bära sig åt rent tekniskt för att identifiera alla rasister för att juridiskt nullifiera deras värde, men eftersom vi börjar att bygga deras drömstat kan vi ju alltid hoppas att de anmäler sig själva för godtycklig marginalisering på skatteverket.

I den mån det är möjligt bör man försöka ge folk vad de vill ha.