banal

Ah men fy fan då. Vad är det för fel på ... de som får mig att omvärdera vissa principer jag har om rättsskipning? Via Sloganizer kommer följande blygsamma förslag till påföljd dödsstraff - today and tomorrow


Dagens film är Gianni Amielos Il Ladro di bambini från 1992 :(

För att tillfredsställa den blåsippekommenterade personens önskan att slippa ett pluralistiskt samhälle tänker jag inte släppa igenom hans eller hans åsiktsfränders kommentarer. Man skall alltid, i den mån det är möjligt, ge folk vad de vill ha.

Dagens buketter går till bland andra Lars Leijonborg, Johan Jakobsson och Mauricio Rojas som var några av de som lät Folkpartiet legitimera xenofobiska diskurser genom att presentera sig som ett etablerat alternativ för intolerans. Man kan väl säga att de försökte ta debatten på något sätt. I betydelsen usurpera. Men de glömde att fråga sig varför målgruppen skulle rösta på en dålig kopia när originalet finns tillgängligt.

Sverigedemokraternas marsch mot riksdagen började på allvar i förra valet, när Folkpartiet började visa vilket ömhjärtat parti de var genom att dra batong mot bidragstagande invandrare med bristande kunskaper i Svenska. Sen dess har trenden varit tydlig. SD ökar i varje opinionsundersökning och gjorde sitt bästa val någonsin i höstas. Folkpartiet gjorde visserligen ett riktigt dåligt val, trots en rejält uppskruvad ton mot alla tänkbara röstsvaga grupper i samhället. Men så länge man hamnar i regeringsposition gör det ju inget om äkta kryptonazister istället för batongliberaler tar över gamla smygbigotta sossars röster och hamnar i riksdagen. Eller hur?

Man skall förstås inte ta något från Sverigedemokraternas sluga odling av outsiderimage och martyrskap i sin ständigt pågående lågbudgetkampanj, där bland annat Expressens slappa moderering av läsarkommentarer har gjort astroturfing till ett etablerat grepp i Sverige. De har jobbat hårt, målmedvetet och länge.

Jag försökte komma på en komisk vinkling för allt det här, men det verkar vara en sån där grej man kan skratta åt i efterhand. Långt i efterhand. Så grattis Sverigdemokraterna, ni har verkligen lyckats med lottningen av motståndarlagen. Än är det långt kvar till riksdagsvalet, men trenden verkar hålla i sig över en längre tid. Det minsta ni kan göra är att skicka buketter till några av de som har hjälpt er så mycket.

Expressen, back off. Svenskt Näringsliv har rätt. Handels medlemmar har för bra betalt. Redan nu är det svårt att se hur de skall motiveras till att bli ivriga bävrar. Istället sitter de liknöjda och gör ingenting. Utan en dynamisk arbetsmarknad stannar Sverige. Vi klarar oss inte utan det!

Och Expressens snyftledare till trots har Michael Treschow faktiskt också rätt. Svenska direktörer har för dåliga ersättningar. Hur skall man kunna sporra dem till framsynt ledarskap som leder till högkonjunktur och fler jobb för varje bäver om de inte får en ordentlig ersättning för det? Utan ett väloljat ledarskapsmaskineri stannar Sverige. Vi klarar oss inte utan det. Men framförallt behöver Sverige fler banalbloggande direktörer. Med arvoden som inte skäms för sig internationellt. Det är så jävla typiskt sossepresspacket att hålla tillbaka de som har något att ge världen.

En gång hade jag en lärare som periodvis led av paranoida skov, som även förstärkte underliggande asociala tendenser. När han inte mådde så bra kunde han ägna sig åt att sammanställa listor på vilka som motarbetade honom bakom hans rygg, och varför de gjorde det. De angivna skälen för folks svek kunde vara mycket fantasifulla kommer jag ihåg, även om jag inte minns det i tillräcklig detalj för att ge några exempel. Det var förstås sant att han inte var särskilt omtyckt, fast det berodde huvudsakligen på hans aggressiva beteende och oförmåga att samarbeta.

Jag kom att tänka på honom när jag läste om Andrei Markovits bok om antiamerikanism på svenskans site. Det Europa som en gång var rent ut sagt tacksamt för amerikansk militär närvaro under kalla kriget har stuckit kniven i ryggen på sin gamla allierade. I sin analys av europeiska protester mot amerikansk utrikes- och handelspolitik blottlägger han att den har sina rötter i den europeiska vänsterns fördomar, snobbism och antisemitism. Vi européer är även oförmögna att skilja mellan kritik mot staten Israels politik och primitiv antisemitism. Så den som inte stöder USA hatar kommersiell kultur, vräkighet, blonderade kvinnor ... och judar. Framförallt judar. Så kom ihåg Auschwitz era eurojävlar, och invadera mera.

Egentligen borde jag ha haft med kategorin Saker som stör mig redan från början eftersom jag stör mig på så många saker. Men nej, så framsynt är man inte. Bara det stör mig lite, men inte tillräckligt mycket för att ägna en postning åt det. För det mesta är det som stör mig förstås en väldigt snabbt övergående irritation, men livet vore liksom tommare utan mer eller mindre motiverat gnäll; en tillfälligt knuten näve, djupt nerkörd i fickan.

Jag kan inte komma på en bättre startpunkt än dagens hjärtlösa kvasicykliskt återkommande irritationsmoment, sommartiden. Det är för fan inte ens sommar någonstans på klotet i slutet av mars! Men petitesser åsido, varför ända in i glödheta helvete skall man behöva ställa om varenda jävla klocka och utsätta sin dygnsrytm för påfrestningar två gånger om året? TT-artikeln i DN övertygar mig inte. Kan vi inte bara ena oss om en tid och hålla oss till den året om? Hur många ljustimmar räddar vi egentligen genom att flytta tillbaka alla klockor på vintern? Behöver man ett bevis på att människan inte är rationell av naturen är det bara att titta på hur vi har fångat oss själva i en lika onödig som meningslös och opraktisk konstruktion vi tappade kontrollen över för länge sen. För om vi nu måste öppna kommersen en timme tidigare när tjälen har släppt i större delen av landet, och korrigera misstaget när vi närmar oss jul, vad vore mer rationellt - att ställa om alla jävla klockor som finns i ett återkommande internationellt minitrauma, eller att ändra arbetstiderna och ställa om larmtiden på en väckarklocka?