Detta är inte heller en bokrecension
När René Magritte målade en bild av en pipa med texten Detta är inte en pipa undertill menade han det bokstavligen. Det är faktiskt inte en pipa. Även om man kallar den det, så är det bara en bild av en pipa. Ibland finns det en poäng med att understryka att vissa saker bara är en mer eller mindre platt faksimil av det den sägs föreställa.
Hågade läsare kanske undrar om jag har inlett förmiddagen med draja eller braja, eller kanske till och med en kombination därav. Ack nej, så är inte fallet. Jag kom bara att tänka på René Magrittes lilla spetsfundighet när jag läste Aftonbladets recension av den egna medarbetaren Sigge Eklunds nya roman Varulvsvalsen. Visserligen är texten inköpt från en skribent på GP och visserligen lämnar Sigge Aftonbladet snart, men Magritte-känslan hänger i luften, som en representation av en pipa: Detta är inte en recension. Vad är det då? Innehållsdeklaration ligger närmare till hands, även om den faktiskt har sju rader av omdöme som är till förväxling lik en säljtext till bibliotekens bokinköpare.
en både spännande och utomordentligt välkomponerad och språkligt hårt tuktad roman, rensad på författarens tidiga verks påhängda metakonstruktioner liksom på elegiska stämningar eller inåtblickande resonemang. Varulvsvalsen är en närmast rå (men inte i betydelsen obearbetad) text, framburen av sin dialog och en sorts precisa, nästan telegramliknande redogörelser
Det måste verkligen vara besvärligt att recensera medarbetares verk när inte ens inhyrda skribenter från andra sidan landet vågar göra det åt en.
Tala tydligt i telefonen
Idag tycker vi mycket om Isobel Hadley-Kamptz, som skrev dagens ledare i Expressen om övervakningssamhället som Mikael Odenberg agerar totalitär omslagspojke för sen valet. Vi gillar särskilt tanken på att angelägenheter om rikets säkerhet mycket väl kan komma att delprivatiseras:
Det är heller inte bara myndigheterna som ska kunna göra avlyssningar. Privata intressen ska också kunna ansöka om att få vissa ord och begrepp uppsnappade och sparade. Ska vi gissa att filmindustrin gärna vill ha totalregistrering av alla som talar om fildelning?
Imorgon skall vi för övrigt försöka integrera disassocierade fragment av vår personlighet till en enhetlig identitet och börja kalla oss jag.
Det är heller inte bara myndigheterna som ska kunna göra avlyssningar. Privata intressen ska också kunna ansöka om att få vissa ord och begrepp uppsnappade och sparade. Ska vi gissa att filmindustrin gärna vill ha totalregistrering av alla som talar om fildelning?
Imorgon skall vi för övrigt försöka integrera disassocierade fragment av vår personlighet till en enhetlig identitet och börja kalla oss jag.
idiotbruset
Annica Dahlströms könsbiologi, som får kristdemokraterna att framstå som grupp8, sågas med emfas på DN debatt. Mot bakgrund av påståenden som att pappor är skadliga för sina barn för att de saknar fingertoppskänsla är det inte helt oväntat att kejsarinnan spritt språngande toknaken.
Det som fortfarande fascinerar mig med Dahlström är det faktum att hon blev så uppmärksammad. Och det gäller inte bara henne. Det händer hela tiden med alla möjliga olika temata, som ändå har det gemensamt att de är korkade och egentligen inte förtjänar en andra tanke.
Jag förstår inte varför nonsens, trams och absurda ställningstaganden ständigt lyfts fram i offentligt fokus och skapar debatt. Kanske är vi så uttråkade av verkligheten att vi inte kan låta bli att förföras av sagor. Varför kan vi inte bara ignorera skiten och fokusera på relevanta saker? Sålla hårdare. Våga vägra idiotbruset.
Det som fortfarande fascinerar mig med Dahlström är det faktum att hon blev så uppmärksammad. Och det gäller inte bara henne. Det händer hela tiden med alla möjliga olika temata, som ändå har det gemensamt att de är korkade och egentligen inte förtjänar en andra tanke.
Jag förstår inte varför nonsens, trams och absurda ställningstaganden ständigt lyfts fram i offentligt fokus och skapar debatt. Kanske är vi så uttråkade av verkligheten att vi inte kan låta bli att förföras av sagor. Varför kan vi inte bara ignorera skiten och fokusera på relevanta saker? Sålla hårdare. Våga vägra idiotbruset.
Andra bloggar om: tankevirus
Paxman
BBC Newsnights Jeremy Paxman är en småsur skeptiker till allt (verkar det som)
...och vi borde klona honom
Global Warming, Special Interest Groups, Propaganda
Tittarmedverkan, TV
Ann Coulter
Ja eller nej
Andra bloggar om: Newsnight, Jeremy Paxman
...och vi borde klona honom
Global Warming, Special Interest Groups, Propaganda
Tittarmedverkan, TV
Ann Coulter
Ja eller nej
Andra bloggar om: Newsnight, Jeremy Paxman
Dexter
Det är förresten knappast en slump att Michael C. Hall spelar styckmördaren Dexter.
Det finns nästan yrselframkallande många lager av beskhet och ironier i Dexter. En sak som är både intressant och djupt störande är att protagonisten i serien inte bara är en (välanpassad) psykopatisk mördarmaskin, utan även en representant för samhället. Hans adoptivfar (som var polis) såg vem han var när han var liten och valde att ge pojken en etik som endast tillåter honom att mörda mördare.
En vinkel på det är att den etiken är resonant med det nuvarande presidentskapets raison d'être att t.ex. invadera Irak när alla andra motiv har förfäktats som förfalskade. "Är det rätt eller fel att ta saken i egna händer, att överträda vanliga föreställningar om justis och döda en massmördare?" Det är nog inte heller en slump.
Dexter kan delvis läsas som en projektion av konflikter i amerikanska självbilder. I alla fall under den nuvarande regimen. För det är absolut inte en slump att Cody kommer in i bild, bärandes en Bushmask under Dexters inre monolog om att vara ett monster i det fjärde avsnittet.
Ta nu inte detta på fel sätt. Dexter är först och främst underhållning avsedd att locka tittare att prenumerera på Showtime. (I Sverige går serien på Canal+). Vi älskar att bli underhållna av poliser och mördare på tv och det är viktigt för producenterna att hitta nya vinklar på uttjatade koncept. Det är huvudorsaken till att Dexter produceras. Det jag pratar om ligger och skvalpar som flaskpost i den insjö som är tv-business. Det är en mycket liten del av helheten, samtidigt som den säger en hel del, mestadels obehagliga saker.
En vinkel på det är att den etiken är resonant med det nuvarande presidentskapets raison d'être att t.ex. invadera Irak när alla andra motiv har förfäktats som förfalskade. "Är det rätt eller fel att ta saken i egna händer, att överträda vanliga föreställningar om justis och döda en massmördare?" Det är nog inte heller en slump.
Dexter kan delvis läsas som en projektion av konflikter i amerikanska självbilder. I alla fall under den nuvarande regimen. För det är absolut inte en slump att Cody kommer in i bild, bärandes en Bushmask under Dexters inre monolog om att vara ett monster i det fjärde avsnittet.
Ta nu inte detta på fel sätt. Dexter är först och främst underhållning avsedd att locka tittare att prenumerera på Showtime. (I Sverige går serien på Canal+). Vi älskar att bli underhållna av poliser och mördare på tv och det är viktigt för producenterna att hitta nya vinklar på uttjatade koncept. Det är huvudorsaken till att Dexter produceras. Det jag pratar om ligger och skvalpar som flaskpost i den insjö som är tv-business. Det är en mycket liten del av helheten, samtidigt som den säger en hel del, mestadels obehagliga saker.
Skreeeech!
Ni vet ljudet av nya kritor på en blackboard? Eller att dra naglarna över den? Så beskriver en av kommentarerna på youtube försöket till att producera en konservativ The Daily Show. Jag kommer inte på någon bättre liknelse. Det här är så dåligt att det gör ont i själen.
(Tips från Joel)
Dekorum
Aftonbladet har nu skrivit i klartext vad Sydsvenskan antydde: Johanna Sällström tog sitt liv.
En del har reagerat kraftigt på att rapporteringen har varit för finkänslig när den har uteslutit orsaken till hennes bortgång. Det har bloggats om att ingen blir lyckligare av att undanhålla informationen och att dottern inte får sin mamma tillbaka om man gör det, och så vidare. Det reagerar jag på.
Jag vill vända på frågan. Vem blir lyckligare av att få veta att hon begick självmord, hur hon bar sig åt och vad hon hade för diagnoser? Har inte kända personer rätt till någon privatsfär alls innan de anhöriga själva väljer att prata om det? Måste man tvinga på dem en skärskådning av olika samhällsaspekter av självspillan? Vad vill ni egentligen? Måste händelsen belysas i detalj på löpet, framsidan och sidorna 18,19,20,21,22,23,24,25,26... innan ni är nöjda? Respekt är inte censur.
Hittills har det här dödsfallet behandlats med förvånansvärd värdighet, och jag hoppas verkligen att det fortsätter på det viset. De som har problem med att massmedier beter sig värdigt när människor har sorg har jag en särskilt brännande uppmaning till.
En del har reagerat kraftigt på att rapporteringen har varit för finkänslig när den har uteslutit orsaken till hennes bortgång. Det har bloggats om att ingen blir lyckligare av att undanhålla informationen och att dottern inte får sin mamma tillbaka om man gör det, och så vidare. Det reagerar jag på.
Jag vill vända på frågan. Vem blir lyckligare av att få veta att hon begick självmord, hur hon bar sig åt och vad hon hade för diagnoser? Har inte kända personer rätt till någon privatsfär alls innan de anhöriga själva väljer att prata om det? Måste man tvinga på dem en skärskådning av olika samhällsaspekter av självspillan? Vad vill ni egentligen? Måste händelsen belysas i detalj på löpet, framsidan och sidorna 18,19,20,21,22,23,24,25,26... innan ni är nöjda? Respekt är inte censur.
Hittills har det här dödsfallet behandlats med förvånansvärd värdighet, och jag hoppas verkligen att det fortsätter på det viset. De som har problem med att massmedier beter sig värdigt när människor har sorg har jag en särskilt brännande uppmaning till.
Sällström
Johanna Sällströms bortgång. Jag hade inte tänkt skriva något om det för att det vore så futtigt. Det är så fruktansvärt, outsägligt sorgligt, speciellt för hennes lilla dotter som förlorade sin mamma. Men Sydsvenskan antyder att hon begick självmord. När man ser hennes ögon på alla pressbilder som har snurrat runt i media nu är det kanske inte så överraskande ... som att kvällstidningarna inte har vältrat sig i hennes olycka som de brukar göra under dylika omständigheter. Men det är väl bara en tidsfråga. Jag minns särskilt hur en av dem skrev om hur ovärdigt Micke Dubois slut var, samtidigt som de benämnde honom Svullo på löpet. Jag ser inte fram emot den närmaste tidens skriverier.
Andra bloggar om: Johanna Sällström, Tabloider
Politiken idag
Tyckte det kunde vara roligt att se vad man skriver om utanför världens bästaste land för en gångs skull, så här kommer några intryck från sydväst via politiken.dk
Ett signerat handkolorerat fotografi av den danska nazimedlöparen Søren Kam skapade uppståndelse i grannlandet när det gick ut på försäljning på ebay. Den idag 85-årige Kam såg 1943 till att 500 danska judar skickades till koncentrationsläger i Tjeckoslovakien, och många tog illa vid sig när han försökte slå mynt på det. Ebay drog sedermera in auktionen eftersom man inte får sälja artefakt som främjar hat och rasism.
Ett signerat handkolorerat fotografi av den danska nazimedlöparen Søren Kam skapade uppståndelse i grannlandet när det gick ut på försäljning på ebay. Den idag 85-årige Kam såg 1943 till att 500 danska judar skickades till koncentrationsläger i Tjeckoslovakien, och många tog illa vid sig när han försökte slå mynt på det. Ebay drog sedermera in auktionen eftersom man inte får sälja artefakt som främjar hat och rasism.
Nu vänder vi blicken västerut. Stoppa den illegala invandringen. Förbjud homoäktenskap. Inför nolltolerans mot kriminalitet. Har de evangeliska republikanerna symöte? Nej, det är Ku Klux Klan som är på frammarsch igen efter några års stagnation. Republikanernas cyniska politiska manipulation av människors rädslor och fördomar (ni vet, sånt som Folkpartiet också har sysslat med de senaste åren) har lett fram till denna utveckling.
Utrikesminister Per Stig Møller (konservative folkeparti) öppnar för danskt bistånd till Palestina nu när Hamas och Fatah har kommit överens om att bilda regering. Møller hoppas att fredsprocessen kan få nytt liv och vill medverka till att den går vidare.
Irans president Ahmadinejad förväntas i ett tal på söndag tillkännage att Iran har tagit fram ett botemedel mot Aids. De har tydligen lyckats utveckla ett örtpreparat med nanoteknik (sic) som inte har några biverkningar. Starkt jobbat med tanke på att den officiella linjen var att Aids inte existerade i Iran för några år sedan. Sen blir det naturligtvis även en uppdatering av hur långt Iran har nått i sitt uteslutande civila urananrikningsprogram.
Fågelinfluensasmittat kalkonkött (eller kött från influensasmittade kalkoner skall man kanske säga) kan ha kommit ut i brittiska mataffärer. Det är landets största kalkonproducent, Bernard Matthews som myndigheterna undersöker efter att utbrotten av influensan i besättningarna visat sig vara mer omfattande än man först trott.
En av Donald Rumsfelds rådgivare, Douglas Feith, är under utredning för förfalskning av de underrättelsedata som ledde fram till invasionen av Irak. Min gissning är att han gjorde det på eget bevåg, och att varken Rumsfeld eller president Bush hade en aaaning om vad han sysslade med. Nyheten väcker naturligtvis uppmärksamhet i Danmark, eftersom de har trupper i Irak. Här i Sverige är vi inte av någon anledning inte lika intresserade ... än i alla fall.
Aldrig förut har dansk ligafotboll haft så många utländska spelare. Antalet har gått från 39 till 98 sen år 2000. Samtidigt rapporterar DR att Danmark aldrig tidigare har tagit emot färre flyktingar. 2006 tog Danmark emot 1095 asylsökande, vilket är 5% av antalet som togs emot under rekordåret 1995 (när inbördeskriget i Jugoslavien rasade).
Utrikesminister Per Stig Møller (konservative folkeparti) öppnar för danskt bistånd till Palestina nu när Hamas och Fatah har kommit överens om att bilda regering. Møller hoppas att fredsprocessen kan få nytt liv och vill medverka till att den går vidare.
Irans president Ahmadinejad förväntas i ett tal på söndag tillkännage att Iran har tagit fram ett botemedel mot Aids. De har tydligen lyckats utveckla ett örtpreparat med nanoteknik (sic) som inte har några biverkningar. Starkt jobbat med tanke på att den officiella linjen var att Aids inte existerade i Iran för några år sedan. Sen blir det naturligtvis även en uppdatering av hur långt Iran har nått i sitt uteslutande civila urananrikningsprogram.
Fågelinfluensasmittat kalkonkött (eller kött från influensasmittade kalkoner skall man kanske säga) kan ha kommit ut i brittiska mataffärer. Det är landets största kalkonproducent, Bernard Matthews som myndigheterna undersöker efter att utbrotten av influensan i besättningarna visat sig vara mer omfattande än man först trott.
En av Donald Rumsfelds rådgivare, Douglas Feith, är under utredning för förfalskning av de underrättelsedata som ledde fram till invasionen av Irak. Min gissning är att han gjorde det på eget bevåg, och att varken Rumsfeld eller president Bush hade en aaaning om vad han sysslade med. Nyheten väcker naturligtvis uppmärksamhet i Danmark, eftersom de har trupper i Irak. Här i Sverige är vi inte av någon anledning inte lika intresserade ... än i alla fall.
Aldrig förut har dansk ligafotboll haft så många utländska spelare. Antalet har gått från 39 till 98 sen år 2000. Samtidigt rapporterar DR att Danmark aldrig tidigare har tagit emot färre flyktingar. 2006 tog Danmark emot 1095 asylsökande, vilket är 5% av antalet som togs emot under rekordåret 1995 (när inbördeskriget i Jugoslavien rasade).
Bloggpessimism
SvD och DN länkar bloggar i anslutning till deras artiklar för att fördjupa förståelsen kring vad som skrivs och ge både tidningar och bloggar ett lyft i Sverige. Och det är väl fint ... om det nu fungerar så.
Själv är jag pessimist och tror att förflackningen av relevant information kommer öka exponentiellt ju fler som hanterar informationsflödet ... dvs ju mer detta fenomen växer. Opinionsindustrier med några miljarder på fickan kommer inte att försitta möjligheten att utnyttja fenomenet för att styra oss. Då handlar det både om att manipulera vad vi tänker, och vad vi tänker på. Det senare kan användas för att störa ut saker som vi borde prata om men blir för distraherade för att märka. Om härdade journalister och redaktörer gör det, så lär det vara en barnlek att få bloggosfären att göra det. Och ju mer den växer, desto större del av befolkningen når man.
Det finns massor av sätt att manipulera oss på, många fler än vad en enkel banalitet som jag själv kan drömma fram. Man kan driva egna bloggar där den som skriver har i uppdrag att föra fram en viss agenda. De skapar buzz och blir i sin tur omskrivna. Det finns det redan nu en hel del exempel på i Sverige.
Man kan lyfta fram speciella frågor, som då blir uppmärksammade på bloggportaler och därigenom ännu mer omskrivna. Det kan vara helt barocka saker, som att, säg, en banktjänsteman undersöker klimatförändringen i några timmar på internet. Sen talar han om för oss hur fel alla vetenskapliga undersökningar i frågan har, kastar bort Ockhams rakblad i extas och berättar hur det egentligen ligger till. Om något så dumt skulle ske garanterar jag att bloggosfären skulle tokbubbla av aktivitet kring det. Och det behöver inte ens vara placerat av intresseorganisationer. Man skall inte underskatta den inneboende kapaciteten hos nyttiga idioter.
Man kan även plantera sanslöst dumma men lättkommunicerade catch phrases i anslutning till komplicerade frågor, som i bästa (?) fall infekterar vokabuläret hos de som utsätts för dem. Därigenom reducerar man en komplex frågeställning till en dum fras. Det får gärna vara något populistiskt trams, typ att de man bedriver lobbyverksamhet mot (i renodlat egenintresse) beter sig som sociopatiska mördare från Sicilien. Det är klatschigt. Det nappar många på, och då når man ännu längre i manipulationen.
Man kan plantera nyheter i tidningarna som inte ens behöver stämma, men som drar igång en lavin av kommentarverksamhet eftersom vanliga bloggare inte kan förväntas utöva källkritik. Det förvärras av att bloggportalerna fungerar så att de lyfter fram vissa ämnen som bloggarna reagerar med att skriva om för att vara en del av det. Om några enstaka påpekar att det inte alls är sant spelar det ingen roll - ens om de uppmärksammas - eftersom fröet är sått och skadan är gjord.
Ali Esbati lyfte fram en intressant artikel av Pierre Gilly om en del av problemet. Läs den, men tänk inte på höger eller vänster när du gör det. Tänk på information, var den kommer ifrån och hur den når dig. Är den objektiv, eller har den ett syfte? Vill den få dig att göra något?
Det scenariot är vardagsmat i USA idag, och ser man det utifrån är medborgarna där rent flagrant förda bakom ljuset. Jag vill mena att vi också är förda bakom ljuset och att nyhetsförmedlare bär ett visst ansvar för att de inte ägnar sig åt mer källkritik. De måste våga ta sig tiden att ifrågasätta det som förs vidare innan det matas ut. Vi vanliga svenssons bär också ett visst ansvar eftersom inte heller vi verkar tänka efter (i den mån vi kan förväntas göra det) innan vi propagerar (för vidare) informationsbrus och desinformation. Och den biten kommer definitivt inte att bli bättre när bloggvärlden blir en allt större del av nyhetsförmedlingen och åsiktsmaskineriet.
Å andra sidan blir det kanske alldeles underbart, som en bal på slottet. Jag är förstås skeptisk, men i det här läget går det egentligen bara att spekulera. En del ser jättestora möjligheter utan att ha några manipulativa baktankar. Andra, som jag, är mer försiktiga. Men båda inställningarna kompletterar varandra.
Själv är jag pessimist och tror att förflackningen av relevant information kommer öka exponentiellt ju fler som hanterar informationsflödet ... dvs ju mer detta fenomen växer. Opinionsindustrier med några miljarder på fickan kommer inte att försitta möjligheten att utnyttja fenomenet för att styra oss. Då handlar det både om att manipulera vad vi tänker, och vad vi tänker på. Det senare kan användas för att störa ut saker som vi borde prata om men blir för distraherade för att märka. Om härdade journalister och redaktörer gör det, så lär det vara en barnlek att få bloggosfären att göra det. Och ju mer den växer, desto större del av befolkningen når man.
Det finns massor av sätt att manipulera oss på, många fler än vad en enkel banalitet som jag själv kan drömma fram. Man kan driva egna bloggar där den som skriver har i uppdrag att föra fram en viss agenda. De skapar buzz och blir i sin tur omskrivna. Det finns det redan nu en hel del exempel på i Sverige.
Man kan lyfta fram speciella frågor, som då blir uppmärksammade på bloggportaler och därigenom ännu mer omskrivna. Det kan vara helt barocka saker, som att, säg, en banktjänsteman undersöker klimatförändringen i några timmar på internet. Sen talar han om för oss hur fel alla vetenskapliga undersökningar i frågan har, kastar bort Ockhams rakblad i extas och berättar hur det egentligen ligger till. Om något så dumt skulle ske garanterar jag att bloggosfären skulle tokbubbla av aktivitet kring det. Och det behöver inte ens vara placerat av intresseorganisationer. Man skall inte underskatta den inneboende kapaciteten hos nyttiga idioter.
Man kan även plantera sanslöst dumma men lättkommunicerade catch phrases i anslutning till komplicerade frågor, som i bästa (?) fall infekterar vokabuläret hos de som utsätts för dem. Därigenom reducerar man en komplex frågeställning till en dum fras. Det får gärna vara något populistiskt trams, typ att de man bedriver lobbyverksamhet mot (i renodlat egenintresse) beter sig som sociopatiska mördare från Sicilien. Det är klatschigt. Det nappar många på, och då når man ännu längre i manipulationen.
Man kan plantera nyheter i tidningarna som inte ens behöver stämma, men som drar igång en lavin av kommentarverksamhet eftersom vanliga bloggare inte kan förväntas utöva källkritik. Det förvärras av att bloggportalerna fungerar så att de lyfter fram vissa ämnen som bloggarna reagerar med att skriva om för att vara en del av det. Om några enstaka påpekar att det inte alls är sant spelar det ingen roll - ens om de uppmärksammas - eftersom fröet är sått och skadan är gjord.
Ali Esbati lyfte fram en intressant artikel av Pierre Gilly om en del av problemet. Läs den, men tänk inte på höger eller vänster när du gör det. Tänk på information, var den kommer ifrån och hur den når dig. Är den objektiv, eller har den ett syfte? Vill den få dig att göra något?
Det scenariot är vardagsmat i USA idag, och ser man det utifrån är medborgarna där rent flagrant förda bakom ljuset. Jag vill mena att vi också är förda bakom ljuset och att nyhetsförmedlare bär ett visst ansvar för att de inte ägnar sig åt mer källkritik. De måste våga ta sig tiden att ifrågasätta det som förs vidare innan det matas ut. Vi vanliga svenssons bär också ett visst ansvar eftersom inte heller vi verkar tänka efter (i den mån vi kan förväntas göra det) innan vi propagerar (för vidare) informationsbrus och desinformation. Och den biten kommer definitivt inte att bli bättre när bloggvärlden blir en allt större del av nyhetsförmedlingen och åsiktsmaskineriet.
Å andra sidan blir det kanske alldeles underbart, som en bal på slottet. Jag är förstås skeptisk, men i det här läget går det egentligen bara att spekulera. En del ser jättestora möjligheter utan att ha några manipulativa baktankar. Andra, som jag, är mer försiktiga. Men båda inställningarna kompletterar varandra.
Daisy, daisy
Jag ville inte säga något eftersom det skulle spä på eländet. Men här kommer det i alla fall. För oss som var trötta på den orkestrerade nyhetsbevakningen av messias Christer Fuglesang redan innan rymdfärjan lyfte och fåfängt hoppades att det skulle ta slut dagen efter de landade, presenterar den banala bloggen i frustrerat samarbete med ... uhm ... det där företaget som köpte bloggreklam för trisslotter men som jag ändå inte minns vad det heter ... en efterlängtad GOOGLEFIGHT
Andra bloggar om: Från rymden kan de inte höra dig skrika
Aftonbladet hjärta Pfizer
Är det inte kutym även bland kvällstidningarna att markera när man publicerar en annonsbilaga? En annan fråga är kanske om Aftonbladet har erektila störningar när de går till sängs med näringslivet.
Bildnazisten slår till igen
För tendentiöst för mer nogräknade publikationer som Se&Hör? Vissa personer borde vara elektroniskt spärrade från att arbeta med något mer massmedialt än IKEAs hämtlager. Det är inte första gången jag mår illa på grund av bildnazisten på Expressen heller.
Anakronism
Mitt under den nyliberala kulturdebatten passar Aftonbladets Ebba von Essen på att göra sig lustig över en sorts entartete Kunst som hon är för ung för att ha häcklat när den kom till på 50-talet. Okej det var inte så snällt vinklat. Hon kanske är medveten om att hon inte är helt rätt person att ifrågasätta priset på konst. Så istället för att fråga om en tavla kan vara värd 149 miljoner dollar gör hon en grej av att ett litet kinder kannst göra likadan kunst på 20 minuter. Det känns seriöst.
genus
Aldrig kommer det någon dam i labbrock och kartlägger min genusuppsättning.
Jag är ju ingen sjöborre, men de måste ju jämföra på något sätt.
Skall man ge upp hoppet eller skall man fortsätta vänta?
Spara energi sa bill
Häromdagen när jag vadade genom en knädjup flod av kasserade .SE, City och Metro var jag väldigt nära att skriva på Aftonbladets upprop där man lovar att ta personligt ansvar för att inte använda för mycket energi och naturresurser. Men då såg jag att Resumé kallar kvällstidningarna för miljöhycklare för att cheferna har energihungriga bilar, så jag lät bli. Det är bra med grävande journalistik som blottlägger hyckleri.
Sluta skicka kärleksbrev
Sammanfattning
Tony Olsson skrev ett brev till Aftonbladets Kerstin Nilsson om kvinnor som skriver kärleksbrev till grova brottslingar när de uppmärksammas av massmedier. Han tycker att det är dumt och vill inte bli omskriven igen för att slippa det. Så Aftonbladet publicerar hans brev och låter Kerstin Nilsson skriva en artikel som är lite mer än ett referat av det. Att publicera Tony Olssons brev var ju inte särskilt iögonfallande. Men nog lyfte jag på ögonbrynet åt den det medföljande artikeln referatet. Aftonbladets text nämner dock inte att Tonys analys är att fenomenet med kärleksbreven beror på sensationshungriga massmedier, men å andra sidan kan man ju läsa det några centimeter upp. Man får väl gissa hur de ställer sig till hans analys.
Andra om: Tony Olsson, Kärleksbrev
bitching
Kolla in reaktionen på redaktionen. Fem personer på Expressen hamnade på tidningen Bons innelistor. Bon är "Sveriges i särklass mest sofistikerade och intressanta livsstilsmagasin som speglar samtida kultur och trender inom musik, mode, konst, design... och lite till". Det framgår inte vem som citeras. Alla expresseniter på listan är överraskade och glada. Jag med faktiskt. Dels för att "elit" plötsligt blev ett positivt laddat ord i kvällstidningen och dels för att tidningen Bon trots allt har redaktionellt material. Av värde. När jag har bläddrat i något tidigare nummer på pressbyrån har jag bara sett annonser och spretiga layoutövningar. Så det är både överraskande och roligt att tidningen har vuxit så mycket i kvalitet, pondus och inflytande att någon läser deras listor. Grattis alla som hamnade på dem!
mediaelit
Det är bara att konstatera. Antingen har tidningen Att:ention fått en kollektiv metanoltjorv på det traditionella mediahärberget, eller så är "mediasverige" en mindre och grundare ankdamm än det tuffa innegänget på dagens lunchrast på lågstadiet. Det är inte så att jag tycker att alla på listan är oförtjänta av det, men vissa namn får mig att undra om det är den första april i den julianska kalendern idag.
