Bloggpessimism
SvD och DN länkar bloggar i anslutning till deras artiklar för att fördjupa förståelsen kring vad som skrivs och ge både tidningar och bloggar ett lyft i Sverige. Och det är väl fint ... om det nu fungerar så.
Själv är jag pessimist och tror att förflackningen av relevant information kommer öka exponentiellt ju fler som hanterar informationsflödet ... dvs ju mer detta fenomen växer. Opinionsindustrier med några miljarder på fickan kommer inte att försitta möjligheten att utnyttja fenomenet för att styra oss. Då handlar det både om att manipulera vad vi tänker, och vad vi tänker på. Det senare kan användas för att störa ut saker som vi borde prata om men blir för distraherade för att märka. Om härdade journalister och redaktörer gör det, så lär det vara en barnlek att få bloggosfären att göra det. Och ju mer den växer, desto större del av befolkningen når man.
Det finns massor av sätt att manipulera oss på, många fler än vad en enkel banalitet som jag själv kan drömma fram. Man kan driva egna bloggar där den som skriver har i uppdrag att föra fram en viss agenda. De skapar buzz och blir i sin tur omskrivna. Det finns det redan nu en hel del exempel på i Sverige.
Man kan lyfta fram speciella frågor, som då blir uppmärksammade på bloggportaler och därigenom ännu mer omskrivna. Det kan vara helt barocka saker, som att, säg, en banktjänsteman undersöker klimatförändringen i några timmar på internet. Sen talar han om för oss hur fel alla vetenskapliga undersökningar i frågan har, kastar bort Ockhams rakblad i extas och berättar hur det egentligen ligger till. Om något så dumt skulle ske garanterar jag att bloggosfären skulle tokbubbla av aktivitet kring det. Och det behöver inte ens vara placerat av intresseorganisationer. Man skall inte underskatta den inneboende kapaciteten hos nyttiga idioter.
Man kan även plantera sanslöst dumma men lättkommunicerade catch phrases i anslutning till komplicerade frågor, som i bästa (?) fall infekterar vokabuläret hos de som utsätts för dem. Därigenom reducerar man en komplex frågeställning till en dum fras. Det får gärna vara något populistiskt trams, typ att de man bedriver lobbyverksamhet mot (i renodlat egenintresse) beter sig som sociopatiska mördare från Sicilien. Det är klatschigt. Det nappar många på, och då når man ännu längre i manipulationen.
Man kan plantera nyheter i tidningarna som inte ens behöver stämma, men som drar igång en lavin av kommentarverksamhet eftersom vanliga bloggare inte kan förväntas utöva källkritik. Det förvärras av att bloggportalerna fungerar så att de lyfter fram vissa ämnen som bloggarna reagerar med att skriva om för att vara en del av det. Om några enstaka påpekar att det inte alls är sant spelar det ingen roll - ens om de uppmärksammas - eftersom fröet är sått och skadan är gjord.
Ali Esbati lyfte fram en intressant artikel av Pierre Gilly om en del av problemet. Läs den, men tänk inte på höger eller vänster när du gör det. Tänk på information, var den kommer ifrån och hur den når dig. Är den objektiv, eller har den ett syfte? Vill den få dig att göra något?
Det scenariot är vardagsmat i USA idag, och ser man det utifrån är medborgarna där rent flagrant förda bakom ljuset. Jag vill mena att vi också är förda bakom ljuset och att nyhetsförmedlare bär ett visst ansvar för att de inte ägnar sig åt mer källkritik. De måste våga ta sig tiden att ifrågasätta det som förs vidare innan det matas ut. Vi vanliga svenssons bär också ett visst ansvar eftersom inte heller vi verkar tänka efter (i den mån vi kan förväntas göra det) innan vi propagerar (för vidare) informationsbrus och desinformation. Och den biten kommer definitivt inte att bli bättre när bloggvärlden blir en allt större del av nyhetsförmedlingen och åsiktsmaskineriet.
Å andra sidan blir det kanske alldeles underbart, som en bal på slottet. Jag är förstås skeptisk, men i det här läget går det egentligen bara att spekulera. En del ser jättestora möjligheter utan att ha några manipulativa baktankar. Andra, som jag, är mer försiktiga. Men båda inställningarna kompletterar varandra.
Själv är jag pessimist och tror att förflackningen av relevant information kommer öka exponentiellt ju fler som hanterar informationsflödet ... dvs ju mer detta fenomen växer. Opinionsindustrier med några miljarder på fickan kommer inte att försitta möjligheten att utnyttja fenomenet för att styra oss. Då handlar det både om att manipulera vad vi tänker, och vad vi tänker på. Det senare kan användas för att störa ut saker som vi borde prata om men blir för distraherade för att märka. Om härdade journalister och redaktörer gör det, så lär det vara en barnlek att få bloggosfären att göra det. Och ju mer den växer, desto större del av befolkningen når man.
Det finns massor av sätt att manipulera oss på, många fler än vad en enkel banalitet som jag själv kan drömma fram. Man kan driva egna bloggar där den som skriver har i uppdrag att föra fram en viss agenda. De skapar buzz och blir i sin tur omskrivna. Det finns det redan nu en hel del exempel på i Sverige.
Man kan lyfta fram speciella frågor, som då blir uppmärksammade på bloggportaler och därigenom ännu mer omskrivna. Det kan vara helt barocka saker, som att, säg, en banktjänsteman undersöker klimatförändringen i några timmar på internet. Sen talar han om för oss hur fel alla vetenskapliga undersökningar i frågan har, kastar bort Ockhams rakblad i extas och berättar hur det egentligen ligger till. Om något så dumt skulle ske garanterar jag att bloggosfären skulle tokbubbla av aktivitet kring det. Och det behöver inte ens vara placerat av intresseorganisationer. Man skall inte underskatta den inneboende kapaciteten hos nyttiga idioter.
Man kan även plantera sanslöst dumma men lättkommunicerade catch phrases i anslutning till komplicerade frågor, som i bästa (?) fall infekterar vokabuläret hos de som utsätts för dem. Därigenom reducerar man en komplex frågeställning till en dum fras. Det får gärna vara något populistiskt trams, typ att de man bedriver lobbyverksamhet mot (i renodlat egenintresse) beter sig som sociopatiska mördare från Sicilien. Det är klatschigt. Det nappar många på, och då når man ännu längre i manipulationen.
Man kan plantera nyheter i tidningarna som inte ens behöver stämma, men som drar igång en lavin av kommentarverksamhet eftersom vanliga bloggare inte kan förväntas utöva källkritik. Det förvärras av att bloggportalerna fungerar så att de lyfter fram vissa ämnen som bloggarna reagerar med att skriva om för att vara en del av det. Om några enstaka påpekar att det inte alls är sant spelar det ingen roll - ens om de uppmärksammas - eftersom fröet är sått och skadan är gjord.
Ali Esbati lyfte fram en intressant artikel av Pierre Gilly om en del av problemet. Läs den, men tänk inte på höger eller vänster när du gör det. Tänk på information, var den kommer ifrån och hur den når dig. Är den objektiv, eller har den ett syfte? Vill den få dig att göra något?
Det scenariot är vardagsmat i USA idag, och ser man det utifrån är medborgarna där rent flagrant förda bakom ljuset. Jag vill mena att vi också är förda bakom ljuset och att nyhetsförmedlare bär ett visst ansvar för att de inte ägnar sig åt mer källkritik. De måste våga ta sig tiden att ifrågasätta det som förs vidare innan det matas ut. Vi vanliga svenssons bär också ett visst ansvar eftersom inte heller vi verkar tänka efter (i den mån vi kan förväntas göra det) innan vi propagerar (för vidare) informationsbrus och desinformation. Och den biten kommer definitivt inte att bli bättre när bloggvärlden blir en allt större del av nyhetsförmedlingen och åsiktsmaskineriet.
Å andra sidan blir det kanske alldeles underbart, som en bal på slottet. Jag är förstås skeptisk, men i det här läget går det egentligen bara att spekulera. En del ser jättestora möjligheter utan att ha några manipulativa baktankar. Andra, som jag, är mer försiktiga. Men båda inställningarna kompletterar varandra.
Kommentarer
Trackback
