banal

Se den här till slutet. Det är så läckert! Undrar hur många reklamare de gick
igenom innan de hittade två som nappade på stimuli.

Det illustrerar också en av anledningarna till varför jag avskyr marknadsföring.
När vi interagerar med andra människor har vi ett sorts integritetsmässigt
skyddsområde. Med några få undantag tycker vi inte om att främmande människor
kommer för nära om det finns utrymme nog för att hålla avstånd. Tar du ett extra
steg framåt när du skall hälsa på någon för första gången är sannolikheten hög
att personen tar ett steg bakåt.

På ett liknande sätt tycker jag att marknadsföring är som en främmande person
som inte bara trycker upp sitt ansikte mot mitt, utan till och med tar sig in i huvudet.
Det var en känsla som kom till mig med en lite mer analytisk syn på information
i början av 90-talet. Då hade man kanske kunnat beskriva det som advertising fatigue.
Jag tog det mentala steget bakåt när jag fick reklamen i ansiktet. Sen dess har det
utvecklats till något som man kanske kan kalla advertising hostility. Jag blir förbannad
över att inte få vara i fred någonstans, och i förlängningen blir jag fientligt inställd mot
all reklam som inte är ren prisinformation. Och jag lovar, det översätts inte till
omedvetna märkesval när jag handlar. Men det påverkar hur jag tänker och jag
hatar det intensivt.

Finns det förresten någon reklambyrå i malmötrakten som behöver en copywriterlärling?