banal

Helgens skitsnack är påståendet att den militariserade mikrovågsugnen är harmlös. Det finns många undersökningar som tyder på att mikrovågor skadar DNA och ger upphov till cancer. Men vapnet är inte bara farlig för hälsan, det är ett hot mot alla människor också, vare sig de är fria eller förtryckta. Det optimala användningsområdet är crowd control, dvs att man avfyrar det mot demonstranter och får dem omgående att springa skrikande från platsen i panik. Väldigt praktiskt. Det finns säkert de som tycker att det vore smidigt att ha tillgängligt i samband med antiglobaliseringsprotester som de i Seattle och Göteborg. Det är lätt att argumentera för ett "harmlöst" vapen när det ställs mot en sönderslagen stad. Men i händerna på skrupellösa maktmänniskor som inte har något emot en totalitär ordning garanterar vapnet lydnad. Dissidens osynliggörs och omöjliggörs. Hade vapnet varit tillgängligt tidigare i historien hade studenterna i Peking inte kunnat åskådliggöra det brutala förtryck landet står under. De hade sprungit i panik från den himmelska fridens torg, befriat från insyn av pressen i skydd av nattens mörker, långt innan stridsvagnar ställdes mot individer och kameror.

När till och med Alex Schulman har fattat att tjuvlyssnat är en bedrövlig chimär (och det bara fyra timmar efter mitt första gnällinlägg) så kan man nog anta att det finns fog för ifrågasättandet av möget. Tror jag. Jag vet inte om jag är säker på vad det är jag är säker på.

Andra bloggar om: tjuvlyssnat

Var tredje engelsman ljuger tydligen om vilka böcker han/hon har läst, uppenbarligen för att delta i diskussioner eller imponera på någon. Det föranleder självrannsakan även i den här delen av världen. Här är listan: Böcker jag har ljugit om att jag har läst. Som jag minns i alla fall. Det skall väl sägas att lögnerna hade sitt ursprung i att titlarna stod på litteraturlistor som jag inte pallade att ta mig igenom helt och hållet, utan höll god min i klassrummet ändå. I en normal social situation har jag aldrig ljugit om att ha läst en bok. Vem i herrans namn blir impad av att man läst Dostojevskij? Hey baby, du påminner mig lite om Sonja Marmeladova, vill du kolla på förstautgåvor hemma hos mig?

Det går inte att låta bli att kackla något fånigt om det där. Det går bara inte! Pophögern är inte en pretentiös timbrohäckande marknadsliberal pennquixote med självbildsproblem trots allt. Begreppet visade sig vara för vagt. Så jag lanserar det mer exakta begreppet popkonservat...or, som i en tvåmeters dito från Bromma! *rimshot*

Andra bloggar om: tjuvlyssnat

Noterar också att tacken dagspressen får för att de bar fram Folkpartiets mediastrategi på sina axlar under valkampanjen, med alla provocerande krav på hårdare tag mot allt och alla (men främst de som inte är vita, medelålders och välbeställda män) är ... slopat presstöd. Eller är det kanske tacken för att pressen rotade i SAPNET-härvan? Så går det i alla fall när man bjuder in ormar att sova i sin säng.

Här är några arbetsprover till ett frilansgig som etikettrådgivare i en lokaltidning. Frågorna är autentiska, och har ställts till Magdalena Ribbing på Dagens Nyheter. Jag har inte fått något svar än, men jag håller tummarna så de vitnar.



Fråga: Undrar om du har förslag på smidiga men vänliga fraser att avsluta telefonsamtal med? Har ett flertal vänner som är riktiga långpratare och som helt enkelt bara "måste" berätta alltmer, trots att jag anför att andra sysslor väntar. Vill inte vara snäsig, men behöver uppenbarligen bli tydligare!


Svar: De flesta respekterar att man säger 'du, nu måste jag gå'. De som inte gör det kan man slänga på luren i örat för. Bor personen nära dig kan du bajsa i hans eller hennes brevlåda också. Men tänk på att göra det snyggt utifall att någon ser dig.





Fråga: Förr var det tabu att ha armbågarna på matbordet, men det verkar vara ok numera? Man ser dagligen människor sitta och äta med enbart gaffel i höger hand, med höger armbåge på bordet. När de tuggar håller de gaffeln i höjd med örat (ev gestikulerar med gaffeln under samtal) alt håller gaffeln med tummen och pekfingret och låter den hänga och dingla ungefär från hakan ner mot tallriken. Jag tycker det ser illa ut, men nya tider, nya seder eller?


Svar: Om du inte är hungrigare än att du hakar upp dig på en armbåge på bordet skall du nog lämna restaurangen och komma tillbaka senare. Man skall inte äta mer än man behöver. Du vill väl inte bli en fet jävla gris som ingen tycker om för att du gnäller på allt? Serveras maten hemma hos dig har du däremot all rätt att skrämma bort de som inte vet hur man beter sig för att du skall vara nöjd.





Fråga: Vi ska snart gifta oss och skulle gärna ha en barnfri tillställning. Hur skriver vi det på ett trevligt sätt i inbjudan utan att uppröra gäster med barn.


Svar: Det skall räcka att ange en programpunkt där lösgående barn kommer att offras på altaret för brudparets välgång. Om det inte fungerar finns tyvärr ingen annan utväg än att ta fram offerkniven efter vigselakten.

När jag stod i en pöl och väntade på att komma över vägen förut slog det mig att jag har lite svårt att identifiera utryckningsfordon utifrån ljudet från deras sirener. Mitt minne är för kort och ljuden är helt enkelt inte tillräckligt distinkta i relation till vad fordonet har för uppgift. Så jag har några förslag på förändringar. Ambulanser. Här behövs något som signalerar att det handlar om liv eller död, dvs ett par takter ur Astor Piazzollas Libertango. Brandbilar behöver riffet från Smoke on the water. Kan det bli tydligare? Polisen, till sist, får La Cucaracha. Inte för att man skall associera till deras yrkesutövning som någon kanske tror, utan för att det vore så hysteriskt roligt. Samhället skulle bli mjukare. Föreställ dig att du blir vittne till utryckningen till nästa värdetransportrån... nio bilar i formation i tvåhundratrettio knyck till tonerna av la cucaracha, la cucaracha, ya no puede caminar. Solen skulle bryta igenom molnen, till och med i det här jävla vädret!

Ett smärre tjafs har brutit ut bland några högprofilsbloggare gällande besöksstatistik. De länkar jag lägger in här är bara slumpvist tagna axplock, och skall inte representera stämningen eller dess omfattning. (Mest för att jag inte iddes sortera dem). Det handlar dels om en kommande, lukrativ annonsmarknad (hoppas de) och om att ta chansen att klättra upp till elitsfären bland bloggare och bli ett namn att räkna med. Själv skall jag avstå ifrån att kokettera med min besöksstatistik och undvika att framstå som en manlig, aglamourös prinsessa. Statistiken är som mina få stackars regelbundna läsare förstår inget att kokettera med. Det är inte heller resultaten i popularitetsomröstningarna direkt från uppehållsrummen i högstadiet eller ens siffrorna på vem som länkas mest. Men så var det ju det här med att flera bloggar har kommits på med att fuska med statistiken. Stämningen är grumlad. Snart flyger förhoppningsvis de små färgglada plastspadarna i luften över det lite mer officiella hörnet av bloggsandlådan. Min statistik! Min plats på den bloggsociala stegen!
Mina (förhoppningsvis) potentiella annonsintäkter! My silly blog!




      Minister: Good morning. I'm sorry to have kept you waiting, but I'm afraid my blog has become rather sillier recently, and so it takes me rather longer to get to work. (sits at desk) Now then, what was it again?

      Mr Pudey: Well sir, I have a silly blog and I'd like to obtain a Government grant to help me develop it.

      Minister: I see. May I see your silly blog?

      Mr Pudey: Yes, certainly, yes.

      (He gets up and shows a few posts, lifting the bottom part of his left leg sharply at every alternate page. He stops.)

      Minister: That's it, is it?

      Mr Pudey: Yes, that's it, yes.

      Minister: lt's not particularly silly, is it? I mean, the front page isn't silly at all and the subsequent posts merely do an occacional forward aerial half turn every alternate week.

      Mr Pudey: Yes, but I think that with Government backing I could make it very silly.

      Minister: (rising) Mr Pudey, (he blogs about behind the desk in a very silly fashion) the very real problem is one of money. I'm afraid that the Ministry of Silly Blogs is no longer getting the kind of support it needs. You see there's Defence, Social Security, Health, Housing, Education, Silly blogs ... they're all supposed to get the same. But last year, the Government spent less on the Ministry of Silly Blogs than it did on National Defence! Now we get £348,000,000 a year, which is supposed to be spent on all our available products. (he sits down) Coffee?

      Mr Pudey: Yes please.

      Minister: (pressing intercom) Now Mrs Two-Lumps, would you bring us in two coffees please?

      Intercom Voice: Yes, Mr Teabag.

      Minister: ... Out of her mind. Now the Japanese have a man who can bend his wordpress back over his head and back again with every single edit. While the Israelis... here's the coffee.

      (Enter secretary with tray with two cups on it. She has a particularly jerky silly blog which means that by the time she reaches the minister there is no coffee left in the cups. The minister has a quick look in the cups, and smiles understandingly.)

      Minister: Thank you - lovely. (she exits still carrying tray and cups) You're really interested in silly blogs, aren't you?

      Mr Pudey: Oh rather. Yes.

      Minister: Well take a look at this, then.

      (He products a projector from beneath his desk already spooled up and plugged in. He flicks a switch and it beams onto the opposite wall. The film shows a sequence of six old-fashioned silly blogers. The film is old silent-movie type, scratchy, jerky and 8mm quality. All the participants wear 1900's type costume. One has huge shoes with soles a foot thick, one is a woman, one has. very long 'Little Tich' shoes. Cut back to office. The minister hurls the projector away. Along with papers and everything else on his desk. He leans forward.)

      Minister: Now Mr Pudey. I'm not going to mince words with you. I'm going to offer you a Research Fellowship on the Anglo-French

      Mr Pudey: La Blogif Futile?

      (Cut to two Frenchmen, wearing striped jerseys and berets, standing in a field with a third man who is entirely covered by a sheet.)

      First Frenchman: Bonjour ... et maintenant ... comme d'habitude, au sujet du Le Blogif Commun. Et maintenant, je vous presente, encore une fois, mon ami, le pouf célèbre, Jean-Brian Zatapathique. (he removes his moustache and sticks it onto the other Frenchman)

      Second Frenchman: Merci, mon petit chou-chou Brian Trubshawe. Et maintenant avec les pages à droite, et les edits au gauche, et maintenant l'Anglais-Française Blogif Futile, et voilà

      (They unveil the third man and blog off. He is facing to camera left and appears to be dressed as a city gent; then he turns about face and we see on his fight half he is dressed au style francais. He moves off into the distance in eccentric speeded-up motion.)

Andra bloggar om: bloggar, statistik, territorier, voff voff, a quintessence of dust

Andra bloggar om: blogg, bloggande, bloggigast

Dagens nyhet är nog att Dubya har implementerat en ny strategi i kampen mot terrorismen

Drive-by shootings

Nu när det lackar mot jul tänkte jag passa på och sända en tanke till anledningen till att vi firar den: för att detaljhandeln skall överleva de elva tunga månaderna tills nästa jul. Och lite för att det är den standardiserade frälsarfödelsedagen sedan 336 ekr. Kom särskilt ihåg att köpa framförallt musikskivor och dvd-filmer för att fira detta. Hade upphovsrättslobbyn funnits för 2000 år sedan hade kristendomen nog inte funnits idag. Herodes och Kaifas var amatörer i sammanhanget. Med så mycket lånegods som kristendomen har från andra religioner hade idépiratbyrån aldrig vilat förrän den siste fiskbäraren lämnat in nätet. Och vad hade vi då gjort? Firat en kommersiell jul för en fryntlig farbror från Coca Cola? God jul!

 God Jul

Andra bloggar om: folkpartiet, svt