Bekännelser
Var tredje engelsman ljuger tydligen om vilka böcker han/hon har läst, uppenbarligen för att delta i diskussioner eller imponera på någon. Det föranleder självrannsakan även i den här delen av världen. Här är listan: Böcker jag har ljugit om att jag har läst. Som jag minns i alla fall. Det skall väl sägas att lögnerna hade sitt ursprung i att titlarna stod på litteraturlistor som jag inte pallade att ta mig igenom helt och hållet, utan höll god min i klassrummet ändå. I en normal social situation har jag aldrig ljugit om att ha läst en bok. Vem i herrans namn blir impad av att man läst Dostojevskij? Hey baby, du påminner mig lite om Sonja Marmeladova, vill du kolla på förstautgåvor hemma hos mig?
Ulysses - Joyce
Jag skippade större delen av boken och läste den inre monologen på slutet. Den var i alla fall inte minnesvärd utan resten av romanen som kontext.
De sotarna, de sotarna - Lars Ahlin
Juloratoriet - Göran Tunström
Jag läste inte ett ord ur de romanerna.
Röda Rummet - Strindberg
Jag hatar fan Strindberg och jag tar hellre Ibsen vilken dag som helst (även om RR såklart inte är en pjäs).
Stormen och Vreden - Faulkner
Tror inte ens jag kom igenom första kapitlet. Men jag var nykter. Det var inte Faulkner.
Mot fyren - Virginia Woolf
Tog mig väl igenom halva boken inför en föreläsning innan jag insåg att jag inte var tillräckligt mycket av en modernist för att ta greppet att inte markera vem som tänker vad till hjärtat.
Faust, del 2 - Goethe
Del ett var mer än nog. Mycket mer än nog. Såhär i efterhand är jag dock glad att jag tog mig igenom den första delen. Men jag kan inte förstå hur någon skulle vilja sätta upp den.
Sålunda talade Zarathustra - Nietzsche
Friedrich var inte bara galen, han var tråkig också.
Kort sagt, pudelns kärna, mitt liv som bluff.
Kommentarer
Trackback
