banal

Apropå min attityd gentemot statsministern kom jag att tänka på den gång jag försökte mig på new age-tänkande för att skapa inre och yttre fred, samt komma i kontakt med yada yada yada genom en nyrituell hantering av rekvisita med symbolvärden. Mer specifikt sagt så köpte jag ett olivträd som en fredsgest och daglig påminnelse om positiva energiers behov av fritt flöde genom yada yada yada. Olivträd har behov, även de. Ett av dem är tydligen en tiogradig vintermiljö. Mitt träd dog i värmen på fönsterbrädet en mörk januaridag, med ett utdraget, tyst skri över läpparna grenarna. Så i den symbolistiska anda jag levde i då drog jag slutsatsen att mitt hus inte är en bördig grogrund för fredens positiva energiyadayada. Och av detta lär vi oss att om man inte har något vettigt att säga kan man alltid skarva och fabulera.

Herr och fru statsminister har registrerat en firma för sitt jordbruk. Det är smart. De kan nog göra sig en förmögenhet som mjölkbönder: Perssons Vispgrädde - fetare och drygare än något annat du upplevt. Ett potentiellt problem är att den kan ta över och dominera maträtten, så att de andra råvarorna inte vågar göra sin grej och hela anrättningen passiviseras till en sladdrig kulinarisk katastrof. Nåja, hur det än går så är ju det viktigaste ändå inte att låta ingredienserna som inte fungerat ta sitt ansvar. Det viktiga är att lära sig av misstagen och fortsätta som om ingenting hade hänt.

  Televinken hette en liten marionettdocka som redan 1964 började hjälpa tant Anita att göra barnprogram i teve. Men vad hände när Sveriges Radio lade ner programmet efter fjorton års trofast tjänst? Vissa rykten låter gällande att han skar av sig trådarna och hängde sig i garderoben på Operakällaren. Men jag kan lyckligtvis tala om att det inte är sant. Televinken hoppar fortfarande glatt omkring med yster spänst. Efter programmets slut tog hans fotbollsintresse överhanden. Men trots en viss talang för sporten, så var han för kortväxt för att nå de stora höjderna i allsvenskan. Så han började studera istället, och idag kan man se honom dansa när någon drar i trådarna i hans roll som Justitieminister.

Är det bättre att vara en upplyst despot, eller en nedsläckt?

Om jag skulle ge mig till att tjäna pengar på poker så skulle jag inte spela det. Istället skulle jag skapa ett nätverk som en massa siter köper in sig på. De skulle få betala sin egen marknadsföring, och själva se till att de har tillräckligt kundunderlag för att överleva. När de har skrapat ihop så många kunder att de har skapat världens största nätverk av pokerspelare åt mig, börjar det roliga. Jag tar in en spelavgift (rake) som är en viss procent av alla potter över en viss summa. Det blir litegrann efter ett tag. Men mycket vill ju ha mer, och så även jag. Så jag börjar manipulera slumpgeneratorn som blandar de virtuella kortlekarna, så att det kommer ut fler höga händer när det är många spelare inne. När många färgdrag och tursamma kåkar plötsligt trillar ut på borden börjar kunderna satsa jättemycket mot varandra. Fyrtalen och färgstegarna står fullkomligen som spön i backen (statistiskt sett) och pottarna blir jättestora. Min andel av spelet ökar kanske fem- eller tiofaldigt, och miljonerna rullar in. Samtidigt är det omöjligt att påvisa. Ingen enskild spelare kan pekas ut som specifikt gynnad av kortdragen. Uppkomsten av höga händer förklaras med statistisk varians och skeptiker kallas dåliga förlorare. Inget går att bevisa utan ett statistiskt underlag som är så stort att det tar mycket lång tid att samla in. Och inte ens då är det säkert att det går att bevisa något eftersom jag vrider till slumptalsgeneratorn för olika händer, och på olika tider. Jag anlitar till och med en revisionsfirma för att titta på resultaten, för att det skall se extra trovärdigt ut. Men sanningen är den att de givetvis inte heller kan säga något om slumpmässigheten i spelet förrän efter väldigt lång tid, om ens då. Skulle någon mot all förmodan ändå kunna påvisa fult spel om några år, är jag långt borta sen länge. Det är det perfekta bedrägeriet, en alldeles prima pokeridé! Jääh!

Höll på att bli nedmejad av en bilist som inte blinkade när jag skulle gå över gatan vid en rondell för någon timme sen. Det händer så ofta att jag inte ens blir rädd av att komma något steg från döden/långvården längre. Istället har jag en ritual som går ut på att jag svär håglöst efter bilen och tänker att om polisen genomförde en landsomfattande razzia mot dessa potentiella mördartrafikanter så skulle de få in halva nästa års budget på ett par timmar. Uppskattningsvis 75% av alla bilister i rondeller vet inte om att de har blinkers eller att de måste använda dem. Innan jag kom så långt i tankarna den här gången avbröts jag dock av en tung duns bakom mig när en cyklist blev påkörd i rondellen.

När jag satt och lekte Jan Guillou i Dalta Dårå (vi snackar subtil humor nu), så kom jag att tänka på den gången han visade att han faktiskt har humor. Det var på den tiden då Ny Demokrati och Lasermannen skapade rubriker och Christian Gergils (sedermera farmenvinnare) hade blivit utmanövrerad som ordförande för fria moderata studentförbundet (han var för radikal till och med för dem). Guillou och Gergils stod och debatterade främlingsfientlighet i ett litet eftermiddagsprogram i kabeltv. När Gergils med stor övertygelse klämde ur sig att det är socialdemokratins fel att vi hade ett främlingsfientligt samhälle, var det knappt att han nådde fram till punkt innan Guillou högg in med ja visst, franska revolutionens slagord var ju liberté, egalité, racism. Ja jävlar.

Tretton forskare och professorer (varav två är män) har skrivit under en debattartikel i DN som går ut på att Uppsala Universitets granskning av Eva Lundgrens forskning (som kritiseras i den omtalade dokumentären Könskriget) är diskutabel. De menar att granskarna inte har kompetens att sätta sig in i Lundgrens forskning, dels för att de inte har erfarenhet i ämnet den behandlar och dels för att den forskningstradition de representerar är mossigt inaktuell. Granskarna fokuserar nämligen på vederhäftighet, dvs att forskningens teorier skall kunna backas upp av data och prövas för hållbarhet. De uttrycker det som att Kritiken mot Lundgrens forskning formuleras således utifrån tanken att forskaren neutralt kan, som man skriver, "pröva teser". Slutsatsen måste ju vara att man kan kalla vilken smörja som helst för seriös forskning, så länge "forskaren" paxar en postmodern arbetsmetodik. Värdeförflackning måste följdaktligen vara något fint, eller som de skriver Att tänka fritt - inte att tänka "rätt" - måste vara forskarens främsta raison d'etre. För det kan ju inte vara så att de menar man skall särbehandla olika forskningsområden. Helt säkert måste man utifrån den ståndpunkten omfamna t.ex.  en förintelserevisionistisk "forskning" med samma postmoderna metodik utan krav på vederhäftighet. De kan ju inte mena att man till varje pris måste hålla genderfascister och feminazis om ryggen bara för att de just nu är mer poppis bland intellektiker utan verklighetsförankring.


http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=502422&previousRenderType=8

                    

 Hondas robot ASIMO har nu kommit så långt i utvecklingen att den kan interagera med människor och ta emot kreditkortsbetalningar. En möjlig framtida applikation är som bartender. Men vägen dit är fortfarande lång. Innan det kan bli verklighet måste den artificiella intelligensen utvecklas för att efterlikna bartenderns. Det handlar om saker som att ignorera slumpvist utvalda kunder tills de går, kuta fram till snygga tjejer så fort de dyker upp vid bardisken samt hänga kvar vid sagda tjejer i minst fem minuter och flirta ohämmat för att få mer dricks. Fan va fräsch du är ikväll för att vara en biologisk livsform. 

Från OC till JC



 


Jag råkade precis se JCs reklamfilm med Mischa Barton, vilket
framkallade en sorts estetisk motsvarighet till en anafylaktisk
chock hos mig. Att sätta sig ner och rita denna lilla våta fantasi
fick motsvara en fet adrenalininjektion och hjärtmassage av
en yppig, blond sjuksköterska i 25-årsåldern för mig. Varje
gång Mischa faller av taket blir jag lite gladare. Skrev jag
förresten att det är jag som håller i kameran?

Ingen blir kanske förvånad över att höra att den här pistolen
kommer från Schweiz. Denna 130 år gamla pjäs kan just
nu bli din för blygsamma $9000. Dock skall det sägas att
hugade spekulanter av mindre noggrann natur bör överväga
att se sig om efter en annan klenod. Galanta svärmerier
riskerar att sluta i hjärtskärande tragedi om man inte öppnar
vinflaskan med oladdat vapen. Den minst sagt geniala
korkskruven fungerar även som avtryckare för pistolen.

Skulle Michael Jackson ta illa upp om han fick en stegräknare i julklapp?

   Svenskans recensent Dan Backman kallar Per Gessle postmodernist i sin hyllning av den senaste skivan. Det är så att tungan sväller i munnen på en, samtidigt som man förstår att det inte var en slump hur Felix Herngrens kulturtomte fick sitt namn. Om man styr bort från porslinstrucken kan man notera att Gessle själv skapade rubriker när han menade att visst måste man betala för musiken. Jag läste aldrig artikeln, men vi snackar om en monumental liednersk knäpp om han har insett att han borde betala folk för att lyssna på sina alster: Mainstream taget till en helt ny och, ärligt talat, rimlig nivå.

Övergångsställen tas bort för att olyckor ökar när
bilister höjer farten nära dem för att slippa stanna.
Fotgängare sägs luras in i en falsk trygghet av den sk
zebralagen, och blir mer utsatta pga de bilister som
inte tycker att trafiklagar och människoliv är något att
bekymra sig över. Nåväl, min lösning på problemet
är inte att ta bort övergångsställen. Det vore att närma
sig problemet från fel ände. Istället skall man beväpna
fotgängare med handeldvapen och införa absolut
eldgivningsplikt mot bilister som ökar farten vid
övergångsställen. Detta handlar om principer:
Lika för lika - hellre en motorburen lustmördare
i ett hål i marken, än en fotgängare. Jääh!