banal

När jag satt och lekte Jan Guillou i Dalta Dårå (vi snackar subtil humor nu), så kom jag att tänka på den gången han visade att han faktiskt har humor. Det var på den tiden då Ny Demokrati och Lasermannen skapade rubriker och Christian Gergils (sedermera farmenvinnare) hade blivit utmanövrerad som ordförande för fria moderata studentförbundet (han var för radikal till och med för dem). Guillou och Gergils stod och debatterade främlingsfientlighet i ett litet eftermiddagsprogram i kabeltv. När Gergils med stor övertygelse klämde ur sig att det är socialdemokratins fel att vi hade ett främlingsfientligt samhälle, var det knappt att han nådde fram till punkt innan Guillou högg in med ja visst, franska revolutionens slagord var ju liberté, egalité, racism. Ja jävlar.