Årets kommentar
Jag och 29 andra bloggare blev utmanade att lyfta fram ÅRETS KOMMENTAR, för att hedra de som lägger ner möda på att skriva något mer än 'Jag tycker du har fel' i kommentarsfältet.
Signaturen . (punkt) skrev följande på mitt inlägg om likgiltighet inför pervers politisk retorik
Jag nämnde tidigare förluster, förlust av tilltro till samhällsfunktioner, bland annat. En annan slags förlust, som är irreversibel, där vart manifest av den förlusten kommer att utgöra en egen, ny premiss, är det som sker inom en människa som förnedras, när man förgriper sig på hennes integritet och ärbarhet, i form av tvång som indirekt bygger på någon slags mindrevärdesdeklaration, eller som minst ett underkännande av individens vilja, viljestyrka, solidaritetskänsla och uppriktighet.
När jag tänker på ordet "kuva", ser jag en man, nedtvingad på sina knän, med en överhet framför, och en bödel med tillhygge bakom. Ändå känner jag att ordet passar i detta sammanhang. Säkert finns det de som påstår sig vet riskerna förenade med att skapa relationer, reglerade av ensidig rädsla, men för att ens ana de långsiktiga, samhälleliga konsekvenserna av att inte bara en, utan flera individer, inte bara ibland, utan kontinuerligt, inte bara tillåts, utan pressas att leva i självförnedring, på ren viljestyrka, under förhållanden som ständigt manar till att ifrågasätta det egna värdet som levande, tänkande människa, med beskurna handlingsalternativ och tatuerade hotbilder i pannan som molande påminnelser om de premisser som nu är dina: det kommer an på vad man lägger i begreppet medgörlighet, tror jag. Jag tror inte att detta är sättet att få sant medgörliga medborgare. Jag tror att att man, genom att drastiskt förminska en individs handlingsutrymme, bryter ned det som gör oss mänskliga, berättar för oss att vi är, och vilka vi är, vår vilja, manifesterad i våra handlingar.
Jag tror inte att någon människa kan låta bli att förstå, att ändringarna i socialförsäkringsystemet som nu börjat ta en tillräckligt klar riktning, inte kan tjäna, upprätthålla och säkra mänskliga värden. Här kan man nämligen inte befästa värden, genom att kringgå dem. Så, se till handlingarna, bedöm dem, snarare än orden bakom. Vad säger handlingarna?
Att de som utfört handlingarna inte vet, att både självbevarelsedrift och fruktan, kan avta, och för en tid, eller all framtid, upphöra.
Det man då ställs inför, som politisk ledare, är en ganska dråplig historia.
...och fick därigenom titeln årets kommentar!
Signaturen . (punkt) skrev följande på mitt inlägg om likgiltighet inför pervers politisk retorik
Jag nämnde tidigare förluster, förlust av tilltro till samhällsfunktioner, bland annat. En annan slags förlust, som är irreversibel, där vart manifest av den förlusten kommer att utgöra en egen, ny premiss, är det som sker inom en människa som förnedras, när man förgriper sig på hennes integritet och ärbarhet, i form av tvång som indirekt bygger på någon slags mindrevärdesdeklaration, eller som minst ett underkännande av individens vilja, viljestyrka, solidaritetskänsla och uppriktighet.
När jag tänker på ordet "kuva", ser jag en man, nedtvingad på sina knän, med en överhet framför, och en bödel med tillhygge bakom. Ändå känner jag att ordet passar i detta sammanhang. Säkert finns det de som påstår sig vet riskerna förenade med att skapa relationer, reglerade av ensidig rädsla, men för att ens ana de långsiktiga, samhälleliga konsekvenserna av att inte bara en, utan flera individer, inte bara ibland, utan kontinuerligt, inte bara tillåts, utan pressas att leva i självförnedring, på ren viljestyrka, under förhållanden som ständigt manar till att ifrågasätta det egna värdet som levande, tänkande människa, med beskurna handlingsalternativ och tatuerade hotbilder i pannan som molande påminnelser om de premisser som nu är dina: det kommer an på vad man lägger i begreppet medgörlighet, tror jag. Jag tror inte att detta är sättet att få sant medgörliga medborgare. Jag tror att att man, genom att drastiskt förminska en individs handlingsutrymme, bryter ned det som gör oss mänskliga, berättar för oss att vi är, och vilka vi är, vår vilja, manifesterad i våra handlingar.
Jag tror inte att någon människa kan låta bli att förstå, att ändringarna i socialförsäkringsystemet som nu börjat ta en tillräckligt klar riktning, inte kan tjäna, upprätthålla och säkra mänskliga värden. Här kan man nämligen inte befästa värden, genom att kringgå dem. Så, se till handlingarna, bedöm dem, snarare än orden bakom. Vad säger handlingarna?
Att de som utfört handlingarna inte vet, att både självbevarelsedrift och fruktan, kan avta, och för en tid, eller all framtid, upphöra.
Det man då ställs inför, som politisk ledare, är en ganska dråplig historia.
...och fick därigenom titeln årets kommentar!
Kommentarer
Postat av: .
Tack för utmärkelsen. Den gjorde mig gladstolt. Det känns fint.
Nu tar jag min fjärde sexa Sauza. Lagom till dagens lunchdisk. Som bör föregå middagslagning. Ett axiom. Haha. Min kärlek är. Såsom det känns.
Oändlig.
En ljuvlig kväll önskar jag er alla som läser den läsvärda blodd vars bloggare har det yppersta av omdömesförmågor. Att detta skulle handla om självironi är cyniskt tänkt. Var inte cyniker. Det ger inte stor utdelning på kompisfronten. Inte heller lång livslängd.
Trackback
