Kvällstidningsspråk
Kvällstidningarna har lagt sig till med ett nytt rubrikord ... som de har lyckats devalvera värdet för på bara några veckor. Allehanda -attacker har nu ersatts med hån. Det spelar som vanligt ingen roll om det är avundsjukt skitsnack, travestier eller satir, nu blir alla hånade. Här skulle jag ha tagit sats för att spy galla (dvs håna, för de vars ordförråd är begränsat till kvällstidningsupplagan av Svenska akademiens ordlista) över kvällstidningarnas språkbehandling. Det är ju så lätt och så tacksamt. Men jag stannade upp mitt i ansatsen med tre små funderingar. Kvällstidningar produceras ju av affärsmänniskor snarare än nyhetsförmedlare, så kan det vara så illa att de inte kan sälja sin produkt om de lägger nivån för högt? Ligger den kritiska försäljningsnivån på en trettonårings synonymbefriade ordförråd? Och finns det något som kvällstidningarna kan göra för att jag skall bli nöjd? Just när jag skrev den förra meningen satte radion igång med reklam för Aftonbladets kampanj där de ger bort en miljon kronor till läsarna. Okej, jag ger mig. Den kampanjen fungerar. Tror ni att man kan få pengar till en lobotomi på en lyxig privatklinik i Krakow?
Eek a-Runar
Runar Søgaard (38) ringlade sig med vana rörelser in i kvällstidningarna häromdagen igen. Den här gången var det för att han sades ha något fuffilurens med den aspirerande skådespelerskan Mischa Barton (19). "Hon är en väldigt god vän, säger Runar hemlighetsfullt" skriver Expressen och framkallar en inte helt diskret fantomretning i min gomspene. Man får hoppas att de som sysslar med kändisnyheter inte är utbildade journalister. Det hade annars varit ett öde passande hjältarna i grekiska tragedier. Efter några månader av sådant värv hade jag kastat mig för brevkniven på kontoret. Nu är den visserligen av plast, men det smäller dramatiskt när den går av.