banal

Plötsligt hördes en kvinnas röst över bakgrundsljuden. Hon ropade efter sin dotter. Hon ropade igen och igen och igen och här och var började folk se sig omkring efter ensamma små flickor. Efter ytterligare någon minuts ropande kom dottern äntligen till rätta. Tjejen som hasade sig fram till sin mamma var i femtonårsåldern och fullt normal. Helt klart veckans märkligaste upplevelse.

Jag har allvarligt övervägt att flytta banalbloggen till metros magnifika bloggsatsning. Inte för att det skulle skapa något sorts communitymervärde för läsarna - eller ens för att dra in en krona i veckan på sidträffar. Nej det som frestade mig att flytta dit var möjligheten till fler uppslag. Och med det menar jag den oemotståndliga sporren få vara där på metro och skriva ännu mer skit om Karolina Lassbo och Boris Benulic.

Om jag stoppar in en chokladpralin med en bild på en stor pepparfrukt och ordet CAYENNE skrivet med ilande röd färg på omslaget i munnen så förväntar jag mig att jag kommer att springa omkring med armarna flaxandes över huvudet och vråla OH MY GOD, THE PAIN! THE PAIN! PLEASE MAKE IT STOP! på engelska för att jag har glömt bort mitt modersmål. Men inte då. Det smakar mest choklad och nougat.

Purgatid har börjat experimentskriva en bloggbok, där läsarna inbjuds att delta i skapandet. Processen är inspirerad av rollspelsmetodik och bokens genre glider mellan skräck och fantasy... i alla fall så länge ingen tvingar iväg berättelsen åt ett annat håll. Resultatet står att läsa på (ny adress) erabok.blogspot.com:

• "Det här är en ännu inte skriven bok. Men den skall skrivas. Av mig (naturligtvis) men också av de som läser den, det vill säga ni. Det är ett pågående arbete där slutet avgörs av läsarnas tankar om huvudpersonen."

När jag kom tillbaka från min lilla minibloggsemester möttes jag av frågan Vem sa egentligen vad i Hitlerkrysset. Eftersom det var en tio månader sen quizen publicerades kan det väl vara dags att avslöja svaret... fast jag lägger det i kommentarsfältet utifall att någon vill testa sina citatkunskaper.

Det tog sin modiga tid, men till slut hittade jag ändå någon som kan tävla med Walburga Maria Helene Elisabeth Franziska Habsburg Douglas (född von Habsburg-Lothringen) .......... även om han är fiktiv.

Jag skrev inget om Gahrtons rattfadäs när jag fick höra talas om den, för jag trodde inte att någon hade missat att smasha en så upplagd boll. Men när jag kollade på knuff.se nyss hittade jag ingen som hade gjort det. Bloggosfären har uppenbarligen mycket bättre omdöme och humor än jag. o_O

Så här kommer det några dagar senare utan omständiga krusiduller som sammanhang och build-up.

Varför klagar alla på Gahrton när han leder med föredöme och kör på etanol?

Jag tycker det här är vansinnigt roligt i sammanhang med teorin att allt blir roligt till Yakety Sax.

Tänk dig att du är en teknisk utvecklare som har jobbat i fem år med en spännande, potentiell genombrottsteknik som kan bli hur stor som helst om ett år eller två. Tänk att dina resultat skall offentliggöras via pressmedelanden till tekniska tidsskrifter, men att cheferna på företaget du jobbar på inte litar på att du kan beskriva det du har utvecklat. Tänk dig sen att du måste ägna tre ändlösa timmar åt att förklara vad det är du har gjort för en ointresserad pr-människa med ett kromosomfel som läkarkåren inte visste existerade. Någon vecka senare ser du vad pr-människan har skickat ut, men av någon outgrundlig anledning är det olagligt att strypa folk där du bor :)


Här är ett exempel från Panasonic:

Conventional MOS image sensors require polymer onchip microlenses and dyed RGB color filters, which are fragile and extremely susceptible to sunlight exposure and a change in temperature. As a result, color images captured by a [digital] camera used under direct sunlight, including the ultra-violet (UV) portion, and higher temperature conditions will fade faster.



Här ett annat guldkorn från Panasonic...

Först borde man kanske nämna att ju mindre en "pixel" är (rent fysiskt) i en digitalkamera, desto brusigare blir bilden ... samt att de har klämt in fler "pixlar" än någonsin i den här kompaktkameran, och samtidigt har en av de minsta sensorplattorna i branschen. Därtill är Panasonics (Matsushitas) sensorer redan ökänt brusiga vid höga iso:

The DMC-FX100 incorporates a new 1/1.72-inch large CCD with 12.2-megapixel rich recording resolution. This super-high resolution is possible because sufficient light-receiving area is allocated to each pixel, thus preventing noise that would otherwise be generated by a smaller pixel area.

Om man får tro business opportunities dot biz är banalbloggen värd strax över femtontusen dollar mer än jag trodde att den var. Jag hittade grejen på blogges blogg, som föga överraskande är värd minst fyra gånger mer än detta enkla kyffe. Att kolla hur något mer kända bloggar värderas enligt kriterier man inte förstår är lite roligt det med. Ett smått masochistiskt nöje, men ändå...


Dick "betala mig annars slutar jag blogga" Erixon: $0.00
Isobel:$18,629.82
Inredningsbloggen: $32,178.78
Magnus Ljungkvist: $38,388.72
Katrine Kielos: $47,985.90
Johan Ingerö: $58,712.16
Virtanens exblogg: $60,405.78
Matälskaren: $66,615.72
Marcus Birro: $80,729.22
Linda Skugges exblogg: $81,293.76
Esbati: $92,020.02
Jinge: $103,875.36.
Federley: $128,715.12
Johan Norberg: $210,008.88
Carl Bildt: $370,338.24

Från ett avsnitt av dokusåpan Trading Spouses, där två  fruar byter familj under en vecka.
För en av deltagarna blir påfrestningen lite för stor.

:-(

Också inom mitt eget parti har man försökt att bemöta nytänkande med tuffa metoder, skriver F-Fed i en debattartikel i DN, i anslutning till sin stundande avgång som ordförande för CUF. Rädslan för oliktänkande är stor inom centerpartiet, är rubriken. Och jag kan bara säga jag vet hur det är. Herregud som jag veeet! Det gäller inte bara CUF heller. Vilket jävla motstånd jag mötte som driven laestadiansk paleokonservativ ideolog under min tid i Ung Vänster. Alltså, fatta hur indoktrinerat trögrodda de här gamla institutionerna är som inte kan acceptera åsikter som avviker från deras traditionella tankemönster. Till slut blev jag utbränd och gav upp. Det var nästan som om jag hade hamnat i fel ungdomsförbund.

Vad kan man tillägga?

Kombinera bildlagringstjänsten Flickr med Googlemaps i realtid och stirra dig dum på resultatet i Flickrvision.

Det där vill jag ha som skärmsläckare.

Men om någon lägger på en midiversion av We are the world ser jag rött.

Och på tal om att dra väldigt långa växlar på paljettspektaklet i lördags - kolla in Johan Norbergs blogg. Menar karln allvar eller är det sofistikerad självironi? Jag står svarslös.



Uppdatering:
Det går inte att länka till hans sida från blogg.se,
så den som vill läsa hans kommentar får köra cut&paste:
http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=5&year=2007#2283