Dagens fråga
Jag tycker det känns som en befogad fråga när Svenskt näringsliv via Timbro sponsrar ett hitjob mot Fair Trade (som alla nyliberaler som övertygat följer pengaspåret från centerpartiets tidningsförsäljning såklart upprepar in absurdum). Huvudpoängen är att om man som konsument väljer att handla rättvisemärkt och ge bönderna i tredje världen en skälig ersättning och dräglig arbetsmiljö så är man illojal mot de som knappt tjänar något alls och i värsta fall förgiftas av sitt jobb. Om man väljer att betala mer för varorna för att sova bättre eller nåt sånt så försämrar man tydligen konkurrenskraften för pseudoslavarbetarna så att de förlorar sina jobb i slutänden. Därför är det osolidariskt att vara solidarisk.
Så, är vi för dumma för att veta något om vår mat, eller är vi för farliga för etablissemanget när vi agerar som individer? Liberal diskurs, eller unken företagsprotektionism?
För att börja med att svara på din fråga med en fråga, på vilket sätt handlar man med "fattiga" människor i "tredje världen" om man bara handlar med de som är tillräckligt rika för att betala till föreningen rättvisemärkt? Varorna består dessutom av sådana produkter som det ofta produceras för mycket av på världsmarknaden (t.ex. kaffe) och det vore antagligen mer hållbart om de rikare producenterna producerade något annat än får västvärldens avlatspengar till att fortsätta producera prisinstabila cashcrops. Min magkänsla (och den har koll!) säger att det skulle gynna ekonomisk utveckling mer...
För det andra. Rättvisemärkta varor kostar ibland uppåt 50 % mer än sina konventionella alternativ. Kostnaden för råvarorna är oftast bara en bråkdel av försäljningspriset. Det är ju självklart möjligt att allt i överskottspriset går till ursprungsbonden... Men själv håller jag mig för god med att trångsynt tro att huvuddelen av denna profit går till att göda föreningen Rättvisemärkts distributionskedja med vinst baserat på ett inkvisitionistiskt trummande på latte-fröknarnas (ej genusbetonat) lättvindiga samvete.
Jag har inte koll på hur fair trade-märkningen går till och jag litar inte på Timbro tillräckligt mycket för att ta orden de sponsrar som sanning. Deras uppdrag är så att säga inte encyklopediskt.
Att kalla det avlatspengar visar mer hur du själv är funtad än hur de som väljer att låta konsumentmakten tala trots att de kan komma undan billigare är.
Om fair trade-bönderna bara odlar överskottsprodukter som kaffe, på vilket sätt hotar konceptet fattiga bönder som odlar vanligare grödor?
Du håller dig för god för att betala bönderna en mer skälig ersättning för arbetet när det finns mellanhänder. Som om det inte finns rika mellanhänder som rider på din likgiltighet inför underbetalda bönders situation.
Om du verkligen vill gynna ekonomisk utveckling i tredje världen, varför är du bara redo att betala underpriser för det du handlar från dem? Actions speak louder than words. Om rättvisemärkningen är korrupt, varför inte engagera dig i ett liknande projekt med bättre förutsättningar?
Du har kort sagt ingenting att komma med.
Tyvärr är det uppenbart att det är goda affärer för många organisationer, välgörenhet, natur osv att sälja märkning av produkter. Snart skall vi väl också ha dem märkta med den som kollar dessa organisationer? Klappjakten på Lidl som vägrar betala för märkning måste väl även banal ha märkt. TCO märkte bildskärmar - varför?
Om jag inte har gått på en tidningsanka har lidl många, långa lastbilstransporter där de skulle kunna frakta med tåg... eller köpa mer lokalt. Och så har de en historia av något mindre än hygieniskt optimala förhållanden i en del av transporterna.
När TCO började certifiera bildskärmar (för sina medlemmars intresse) hade de mycket sämre ergonomi än idag. Jag vågar påstå att TCO-märkningen har hjälpt till att driva utvecklingen framåt på bildskärmsområdet. Jag vet inte vad TCO tjänar på certifieringen, men det är väl trevligt för dem om de går på plus med omsorgen för sina medlemmar?
Vilken bekväm inställning. Du har inte koll, men kritiserar ändå en rapport för att du inte gillar avsändaren eller slutsatserna (som du förvisso i stora delar hittar på själv).
För den som inte vill vara fullt så bekväm finns rapporten här:
http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=9175665252
1. Det torde vara uppenbart, men jag får väl skriva det igen i förhoppning att det fastnar med hjälp av upprepning: Jag gillar förvisso inte avsändaren, men det är inte därför jag inte litar på rapporten som enda källa.
2. Jag läste inte rapporten, men väl debattartikeln och skummade igenom sentimenten hos bloggsvansen. Det jag skrev var mitt intryck av kontentan. Jag borde kanske ha nämnt att certifieringen uppges vara kostsam, men jag vet inte hur det ligger till med det och även om det är på det viset så lyfter det inkommande tidvattnet alla båtar och bla bla bla.
3. Jag menar inte att rättvisemärkningen är den bästa av alla lösningar, men det är bättre än det nuvarande alternativet - inget alls. Och den kritik som riktas mot konceptet är inte särskilt tung i sammanhanget.
4. Ta din nedlåtande attityd och ät upp den i en skitfondue.
Den generella medvetenheten när det kommer till mat; produkter, hantering, tillagning är i mitt tycke mer än småusla. Jag gissar vilt på, att det finns svenskar som äter falukorv tre gånger i månaden, har gjort så i tio år, men aldrig läst innehållsförteckningen. År av kundvagnsspionage har gjort mig till det jag vet idag, samt en hel del surögt kisande i övrigt.
Vad jag egentligen menar är, att människan bakom konsumenten ofta väljer okunskapen aktivt, för att kunna vara funktionellt tillfreds med sina val. Så, vi är inte sena att böja våra huvuden i skenbar undergivenhet, lite lätt, en liten stund, och bli avpolletterade som tänkande individer med ett "du med dina fördomar kan ju inte fatta bra beslut, det förstår du väl", om det innebär att vi sedan får vila, vara ifred, och varken känna inre eller yttre krav på att engagera oss och ta ansvar för annat än det som känns överkomligt, hanterbart och tryggt.
Vilken idiot som helst skulle få upp ögonen för hur denna lilla benägenhet kan användas i egna syften. Därför kan man slänga ur sig ett "ursprungslandet ryms inte på förpackningen" i några år, och sedan några år till, och inte möta på något direkt överväldigande motstånd.
Öhm, "tillräckligt rika för att betala certifieringen"? Kostar mellan 3 och 330 kronor att certifieras, något man får tillbaka med råge genom att få bättre betalt för sina varor.
Odlarna får alltid mer betalt genom att sälja rättvisemärkt. Men visst, kravet är ju att man inte ska använda halvslavar som arbetskraft, och det kostar väl lite extra att faktiskt betala lön till sin personal.
http://www.rattvisemarkt.se/cldoc/468.htm
Jag hittar inte debattartikeln nu bara sådär, men var inte ett av argumenten i den kunskapsaltruistiska rapporten att certifieringen var så dyr att väldigt få kunde skaffa den? Har jag drömt?
