banal

I och med det här utspelet har medialobbyn har tagit ett nytt stort steg mot att kunna säkra sina inkomster i utbyte mot avvecklingen av den personliga integriteten.

När byggnads förlorade waxholmsmålet i EG-domstolen om vad de uppfattade som lönedumpning med hjälp av inhyrda arbetare från låglöneländer ställdes frågan om facket skulle kräva en utgång ur EU. Jag uppfattade det som en retorisk fråga, med en lätt tint av ironi, som om tanken vore så löjeväckande att den inte ens behövde tänkas.

Men när EU var bodströmkaderns främsta verktyg för att införa början till en totalitär ordning med insamling av trafikdata för telefon och datakommunikation, och senare med ambitionen att låta polisen söka fritt i registren utan misstanke om grov brottslighet är det inte alls en fråga att vara sarkastisk med.

När lagarna sen skall införas här hänvisar de ansvariga politikerna till EUs trassliga regelverk, och hur omöjligt det är att sätta sig över dylika beslut. Det går bara inte. Inte ens när det är våra egna representanter som har forcerat beslutet inom unionen. Hyckleriet känner inga gränser.

Att under sådana förhållanden acceptera ett nytt fördrag med innebörden att unionen får ännu större beslutanderätt över medlemsländerna är inte så mycket korkat som det det är en katastrof. Handel är stort, men frihet är större. Och frihet i den här kontexten är inte en tankeleksak för mobbade nördar som tror att de är liberala rebeller som banar väg för en individuell utopi. Det är frihet i en akut absolut betydelse. Give me liberty or give me death-typen av frihet. Och i det perspektivet finns det mycket starka skäl för att lämna en lobbyistkorrumperad union.