Pillren gör dig inte gladare
Men stämmer det som vår kära rubrikkåta tabloid skriver? Är placebo lika verksamma som SSRI-preparat.
Kort svar: Nej.
Däremot bör inte alla som går på preparaten idag göra det. Undersökningen kom fram till det föga förvånande resultatet att SSRI-medicinerna överförskrivs och att de inte hjälper mot tillfällig nedstämdhet. Det är inte alls så förvånande med tanke på hur medicinerna och läkemedelsbranschen fungerar. Om patienten inte är djupt deprimerad är det som att förskriva penicillin mot en virusinfektion. Vinstmarginalen är å tillverkarnas sida så stor att de säkert inte har något emot att medlen förskrivs nästan per automatik. Undersökningens upphovsmän rekommenderar därför en mer restriktiv hållning till förskrivningen än idag, vilket i alla fall jag tycker verkar klokt. Eli Lilly som tillverkar Prozac/Fluoxetine håller dock inte med:
"Since its discovery in 1972, fluoxetine has become one of the world's most-studied medicines. Lilly is proud of the difference fluoxetine has made to millions of people living with depression."
Kanske inte så förvånande inställning, nej.
Aftonbladet tar inte heller upp The Guardians uppmaning att ta det lugnt och inte göra något drastiskt med medicineringen om man går på SSRI.
"This analysis has only examined a small subset of the total data available while regulatory bodies around the world have conducted extensive reviews and evaluations of all the data available, and this one study should not be used to cause unnecessary alarm and concern for patients."
Allt sammantaget tycker jag nog att Aftonbladets bristfälliga referat gör mer skada än nytta.
Jag har ett antal invändningar mot att AB referatet gör mer skada än nytta. Se:
http://blogg.aftonbladet.se/13212/perma/747050/
Du har fel i ditt inlägg eftersom du inte tar hänsyn till att preparaten inte används som de är avsedda att användas.
Något jag reagerade på när jag får några år sedan sökte läkarvård pga depression var att husläkaren var uttalat ovillig att remitera mig till en specialist ifall jag inte gick med på att äta ssri.
Själv ville jag inte börja knapra piller utan att först konsultera en specialist, vilket gjorde det hela till lite av ett moment 22.
Allmänläkaren -borde- kunna göra en hyfsat korrekt bedömning, men så har det ju inte varit precis.
Allmänläkaren kan i regel göra en korrekt bedömning (och gjorde det absolut i det här fallet).
Och jag kan även förså att specialistvården helst ser att deras begränsade resurser inte slösas bort på saker som kan skötas av husläkare.
Men i just mitt fall var jag personligen ganska säker på att depressionen bara var ett symptom på annan underliggande problematik och hade således ingen större lust att äta dessa piller i (enligt mig) onödan.
Jag gick efter några månader med på att testa skiten
och min erfarenhet är att de förutom gav mig en remiss till en mer adekvat del av vården så är det ganska obehagligt att sluta med sådan där medicin...
Inom vården kallar dem det för utsättningsbesvär och
påstår att ssri inte är beroendeframkallande.
Jag skulle kalla det för abstinensbesvär..men det kanske bara är jag det.
Det enda man kan hoppas på är att förskrivningen av dessa rävgifter minskar. Dessa piller kan om man har otur orsaka fruktansvärda fysiska och psykiska biverkningar och får man dessa ska man inte inbilla sig att förskrivande eller annan läkare lyssnar, tar det på allvar och rapporterar det. Dessutom är det för vissa nästan omöjligt att sluta utan månader och i vissa fall år av fruktansvärda abstinenssymtom som kan bli mycket handikappande.
Att längsamt trappa ner dosen kan minska besvären men inte ens det fungerar för alla och vad gör den som redan fått hemska biverkningar och måste sluta mycket snabbt?
För den som hamnar i detta helvete, kan situationen bli mer än outhärdlig och merparten av läkarkåren är helt ovillig att lyssna på patienten eller tro på det som berättas. Har man en gång tagit något av dessa medel blir man stigmatiserad och betraktad som icke trovärdig.
Jag tar piller,ssri. Det gör mig inte gladare men det gör att mina 'dalar' inte blir lika djupa och att min panikångest inte kommer lika ofta. Det gör det lite lättare men inte bra. Däremot så blir det förjävla illa om jag missar dem i ett par dagar (t ex om jag packat ner för få när jag reser)2-3 dgr räcker för att det ska kännas & mer än det är totalt outhärdligt. Jag bad först om att få slippa medicin till jag bad om det själv och bara få terapi men det var omöjligt.
Det fysiska beroendet och abstinensen ni talar om finns det massvis av vittnesmål om, men av någon anledning verkar producenterna och vissa delar av läkarkåren ovilliga att erkänna dem. Dessutom har jag för mig att det inte rekommenderas att behandlingen pågår i mer än 6-9 månader i taget.
Men jag tror inte att man blir stigmatiserad av att ha ätit ssri.
Hmm!!!!
Ja vad ska man säga,har de här pillren i massa år
och min erfarenhet är både goda och dåliga.
pillren gör nytta och onytta.
1:aMan bilr platt som människa,varken glad eller ledsen.
2:aÅngesten dämpas till kortta stunder (bra)när man lärt sig denna märkliga känsla.
3:a Man kan må fruktansvärt dåligt ibland,(för mig på morgonen,ångest kräkningar m.m.
Mitt problem var att jag gick i väggen.
Jag har stått på SSRI mellan år 1994 och 2007 aug.
Var svårt deprimerad och blev rekommenderad att ta SSRI som "kryckor" för att överleva. Det gjorde jag och säkerligen blev det min räddning. Har haft turen att inte ha några som helst biverkningar; har under åren minskat dosen men aldrig klarat av att sluta medicinera förrän jag slutligen gick totalt i väggen, slutade jobba och stressa (tog för tidig pension helt enkelt). Efter ett år bestämde jag mig för att trappa ned min medicinering och det tog ca 5-6 månader innan jag kunde säga att jag mådde helt OK utan någon medicin. Har dalat en gång och då nöjt mig med 1/4 av den för mig normala dosen och därefter kommit på fötter igen. För min del är jag lycklig över att SSRI finns med de FÅ biverkningar som de faktiskt har jämfört med tidigare läkemedel för depressioner. Men självklart blir man inte LYCKLIG av att äta dessa läkemedel, men de räddar många liv och det bör man alltid ha i åtanke. När det gäller många läkares kunskaper om antidepressi-va så är det tyvärr så att de inte känner till (faktiskt !!) att man inte bara kan sätta ut sådan här medicin utan nedtrappning. Det låter löjligt, men det är sant !
Hej!
Jag tycker att det skrivs ut för mycket av dessa tabletter och piller.
Det är dags att hitta alternativa behandlingar och lösningar.
Hälsn,
Peter
Håller med Peter U Larsson
Tack!
Peter
