banal

En makalöst bra trailer för en makalöst bra film.

Det här inlägget börjar i kärlek och slutar i hat.

Under bloggflytten var jag iväg och såg Once utan att förvänta mig så mycket mer än några oscarsnominerade låtar i någon sorts motvälsk uppradning.

Men ack vad jag bedrog mig. Trots den minimala budgeten på en miljon har filmskaparna lyckats få ihop en sammanhängande berättelse som bär en närmast överväldigande integritet. Kameraarbetet är inte alltid det snyggaste, ljudet är inte alltid helt på, men berättelsen är ... berättelsen är fantastisk! Synopsis är banalt enkelt, men känslan är så genuin och osentimental att det inte går att värja sig mot filmen. Jag var helt knäckt när jag lämnade salongen. Once är den bästa nya filmen jag har sett sen de senaste tio åren.

Soundtracket är förstås en stor del av upplevelsen. Jag tror att alla låtarna utom en kommer från Glen Hansards och Marketa Irglovas skiva The Swell. Filmens öppningslåt, Say it to me now spelades ursprungligen in av Hansards band The Frames och är inte med på The Swell.

Och här kommer vi till hatet.

Jag gick för att köpa soundtracket till filmen från Sony Music. Men det var nerlusat av hot mot pirater och misstänkliggöranden av konsumenterna... så jag avstod. Varför ska jag lägga nästan 200 spänn på att bli förolämpad och misstänkliggjord? Jag kommer att köpa The Swell när jag beställer skivor nästa gång istället. Den är utgiven av ett litet bolag som förtjänar mina pengar. Så fuck you Sony Music för att ni smutsade ner den otroligt bra känslan jag hade av filmen. Hoppas ni går under så fort som möjligt. Ni och era gelikar är de verkliga parasiterna i musikvärlden.