banal

Vem försvarar försvaret om Odenberg går, skriver PJ Anders Linder i ledarbloggen på svenskan och undrar hur det skall gå med vår stackars försvarsmakt när den som de flesta andra underkastas hårdare tag ekonomiskt. Det är iofs inte en helt irrelevant fråga, men den är inte hälften så viktig som en annan fråga: Vem försvarar oss från försvaret om han inte går? Odenberg är mannen som kommenterade lagförslaget om total elektronisk avlyssning av alla svenskar med Idag tar vi ett viktigt steg för att förbättra den enskildes personliga integritet. Vem behöver fiender med såna vänner? Det var inte bara bra att Mikael Odenberg avgick, det var en total, absolut nödvändighet. Inte för att jag tror att stasitramset vissnar bort bara för att han kastar in handduken när han inte får tillräckligt med pengar att leka med, men jag hoppas att det får ett stort symbolvärde på spelplanen där demokrater möter antidemokrater som använder 1984 som en arbetshandbok.


Edit.
Det här, halvtuggat och spekulativt som det är, dämpar inte direkt känslan av att vi klarar oss väldigt mycket bättre utan Odenberg.