Pay to play
"Roligt är det ändå att vi även i framtiden kan glädjas, alternativt uppröras, åt Dick Erixons skarpa analyser."
Internetworld kommenterar att Dick Erixon nu vill ha betalt på regelbunden basis för blogg och nyhetsbrev.
Skarpa analyser? Verkligen? Från Dick Erixon? Inte underhållande raljans alltså, utan skarpa analyser? Jag skummade i all hast igenom bloggens förstasida och hittade följande analytiska guldkorn...
"Jag har så svårt att förstå varför de som ljuger blir så populära. Men förmodligen
är det att dessa vänstertyper fyller ett behov av att bekräfta människors fördomar.
Det gör dom farliga, för de agerar i strid med upplysningen och skulle, om de segrar,
föra oss tillbaka till medeltiden. "
Skarp analys av de som uppskattar Noam Chomsky
"[D]et finns många lömska metoder att använda när tiden för deklarerade krig är över och angrepp sker plötsligt och utan tydliga avsändare."
Skarp analys av IT-angrepp i relation till krigshandlingar genom historien
"Exempel på tänkbar typ av uppdrag, som Engelbrektson tidigare nämnt, är Rwanda där denna styrka på 2.800 soldater snabbt kunnat sändas ut för att ge [...] det understöd som nu aldrig kom på plats och då 800.000 människor mördades med machete och påkar."
Skarp analys av hur folkmordet i Rwanda kunde genomföras och vad som hade förhindrat det
Högst på Dickens sida just nu, en skarpsinnig analys av ett meddelande från al Qaida:
Grundfrågan som skiljer verklighetsbilden i väst, är om man ska ta det här på allvar eller skratta åt det. Är det ett skämt behöver man inte försöka bekämpa dessa jihadister.
Och vad säger oss Al-Qaidas uppfattning att USA förlorar? De som ogillar Amerika kan ju känna skadeglädje. Men vad betyder det, annat än att totalitära krafter är på frammarsch och demokratin på reträtt. Är det i så fall något att glädja sig över?
Det jag tycker är mest tragiskt är att samhällsdebatten inte ställer de frågor jag gjort här. Man vill inte ta konsekvenserna av sina resonemang. Denna attityd - att vägra se - har i historien visat sig föregå enorma katastrofer.
En serie halvsmälta tankar som med viss grammatisk generositet kan tolkas som att Dicken håller med al Qaida - bara en sån sak - och sen tycker att de är jättejätteläbbiga som säkert vill komma och sno hans lilla fluga.
