banal

Regeringen vill att ett internationellt konsortium skall bygga världens största partikelaccelerator (ESS) i Lund. Notera, i Lund. Med bostäder runt knuten. I USA byggs just nu en mindre variant av den här konstruktionen flera kilometer från tätbebyggt område. Där är de fortfarande bundna av sentimentalt trams som lagar om miljöpåverkan och allmänhetens säkerhet. För att inte tala om hänsyn till markvärdet i regionen.

Utbildningsminister Lars Leijonborg är så fokuserad på tekniska framsteg att allt annat får stå åt sidan. Det är progressivt. Miljöminister Andreas Carlgren har också sagt ja till att stödja bygget, trots att hans tjänstemän inte tycker att dess miljöpåverkan är tillräckligt utredd. Det är också progressivt. Vad är väl några ton kvicksilver eller bly mitt i ett tätbebyggt område? Vad är väl risken för radioaktiva läckor? Vad är väl betydelsen av folks hälsa och förstörelsen av värdefull mark mitt i den mest expansiva regionen i landet i jämförelse med framstegstänkandet?

Jag applåderar regeringens initiativ. Och i dess glokaliserade framstegsanda har jag dessutom tagit på mig att helt egenhändigt förhandla fram ett ett avtal med världens kärnvapenmakter. Eftersom de flesta av dem är bakbundna av framstegsfientlig lagstiftning om miljöpåverkan har de problem med att provspränga den nya generationens strategiska kärnvapen. Datorsimuleringar tar en helt enkelt inte hela vägen.

Detta faktum utnyttjar vi genom att låta dem anordna underjordiska provsprängningar i gamla stan, mitt under riksdagshuset. Miljöprövningen kan vi hoppa över, för jag är säker på att parterna är ansvarsfulla och att det förmodligen inte kommer att läcka ut något radioaktivt material i stan. De riskerna, markvärdets utveckling och vibrationerna från detonationerna är bara mindre olägenheter som vi här nere i Skåne är fullt redo att låta Stockholmarna få utstå för de kunskaper och inkomster projektetet genererar.