banal

Levin Dombrowsky begick 1879 självmord i Lunds häkte. Hans kvarlevor togs om hand av den numer nedlagda anatomiska institutionen i Lund, där de sedermera har använts för rasbiologisk forskning.

Efter många turer bestämde 2005 rektorn på Lunds universitet, Göran Bexell att kraniet skulle överlämnas till judiska församlingen i Malmö för begravning. För detta JO-anmäldes han av osteologiprofessorn Elisabeth Iregren och juridikstudenten Niklas Selberg.


När Levin Dombrowsky som sjuttonåring kom till Sverige från Polen 1871 var han en skötsam ung man. Han fick 1874 en anställning på ett pappersbruk i Munkedal, där han uppskattades för sin flit, och befordrades flera gånger. Sen gick allt fel.

Först ville arbetsgivaren sänka hans lön med 25%, vilket fick Dombrowsky att säga upp sig. Sen dömdes han till fyra månaders fängelse för stöld. Efter fängelsetiden sökte han sig till ett nytt liv i Skåne, där han återigen greps, misstänkt för stöld från en handelsman i Lund. Bevisen mot honom var starka, men innan rättegången kom igång, den 25:e september 1879 hängde han sig i sin cell.

Trots att hans bror bodde i Sverige lämnades kvarlevorna av någon anledning inte ut till honom. Istället överlämnades kroppen till anatomiska institutionen i Lund. Där ingick hans kranium i en samling som bland annat använts till rasbiologisk forskning.

När kraniet ställdes ut på Kulturen 2001 i samband med en utställning om rasbiologi i Sverige krävde judiska församlingen i Malmö att Dombrowskys kvarlevor skulle överlämnas till dem för begravning, vilket alltså skedde fyra år senare. Den 27:e april 2005 begravdes Levin Dombrowsky i Malmö.

De som JO-anmälde Bexell menar att han olovligen förfogat över statlig egendom. Iregren gick så långt som att säga att hon hoppades att Bexell skulle prickas för detta eftersom det kan ha konsekvenser för framtida forskning. Bexell menade att det inte var ett problem eftersom det handlade om en namngiven person vars kvarlevor skulle omhändertas på ett värdigt sätt.

Och så igår kom beslutet från JO. Det fastslogs att Levin Dombrowskys kvarlevor var statligt lösöre och att Göran Bexell inte hade rätt att lämna ut dem. Ett sådant beslut kan bara fattas av regeringen. Däremot hade han haft rätt att sälja eller byta bort lös egendom som "inte längre behövs för statens verksamhet eller har blivit obrukbar".




Jag kacklar ur mig den här sammanfattningen för att få möjligheten att uttrycka är att det inte finns tillräckligt många paragrafryttarjurister i världen för att förklara på ett acceptabelt sätt hur en identifierad människas kvarlevor kan vara egendom. Det är nästan lika obscent som att betrakta levande människor på samma sätt.