banal

När Skarpnäcks stadsdelsnämnd drar in föreningsstödet till Södra Fot med motiveringen att evenemanget Allsång mot alliansen var politisk agitation så har de inte - tvärtemot mot vad iögonfallande många uppenbarligen imbecilla marknadsliberala bloggare tror (se kommentarerna) - lyckats konstruera historiens första praktiskt användbara definition av konst och kultur. Däremot har givit sig själva rätten att godtyckligt avgöra vad som får uttryckas i en kulturell kontext. Politiska smakdomare med andra ord.

Nu skall man inte luras att tro att detta är något oerhört. Alliansen i Skarpnäck har i denna aspekt en hel del bröder i historien. Hitler, Stalin, Mao, Mussolini, Honecker, Ceaucescou, Hussein, Khomeini för att nämna några. Ett så fint sällskap förstår man ju att varje intelligent människa vill tillhöra.

Troglodyta tyckare må tro att det är ett skarpt markerat steg mot en marknadsanpassad kultursektor och därigenom en god handling för en god sak. Men vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser, och vägen som Skarpnäck har tagit in på har historiskt sett en tydlig slutstation.

Andra bloggar om: Södra fot, skarpnäck, politisk censur