banal

Kammaråklagare Viklund backar ett steg och lägger ner åtalspunkten om 23000 musikfiler, men driver vidare processen om 30 filmer. Jag förstår det inte riktigt. Har hon insett att bevisningen står på för tunn is? Eller skulle det krävas ändlösa förhandlingar för att nå fram till ett domslut? Är det spel för gallerierna eftersom hon hoppas att det räcker att mannen fälls för filmerna för att släppa lös ett sorts privatgestapo i landet? Eller är det en tom gest för att blidka kritiker av hennes vidriga hantering av fallet? Mig blidkar det i alla fall såhär mycket: Avskeda kammaråklagare Viklund på stående fot!





Edit:

ÖC svarar på frågan:
Kammaråklagare Britt-Louise Viklund fick uppenbara problem att bevisa att 31-åringen verkligen ägnat sig åt fildelning i den stora utsträckning som hon påstått i åtalet. På 31-åringens begäran hördes it-experten André Rickardsson, med ett förflutet på Säkerhetspolisen, som vittne. Han sågade den tekniska utredningen längs med fotknölarna.


Själv är jag inte förvånad över sågningen av den tekniska bevisningen när den har utförts av målsägande part. En part som har gjort sig ökända för sitt skarvande med sanningen och förkärlek för bristande känsla för rimlighet och rättsamhällets principer.

Det stinker. Det stinker. Det stinker.