Snille och smak
Satsningen är rolig för filmsverige. Lyckas inte det här blir det svårt att göra stora satsningar framöver. Det borde vissa korkade recensenter begripa, säger han. (Allt om Stockholm)
Men va fan? Fattar inte svenska recensenter att en films kvalitet är en direkt funktion av dess budget? Det är ett objektivt värde ffs. Arn kostade minst 210 miljoner kronor och är därför den bästa svenska filmen någonsin! Hur har vi kunnat få så korkade recensenter i det här jävla landet? Pärlor för svin säger jag. Pärlor för svin!
I USA är alla filmer succe före visningen. I Sverige tror recensenter att man är PK om man ifrågasätter en films kvaliter utifrån budget. Ju lägre budget dess mer konstnärlig är filmen. Bergman vågade man inte sätta in under samma sanning - för han fick ju recensioner i USA. -- Jag älskar historien om konstnärerna som lät apor måla, och recensenterna som sedan var lyriska över detta till sanningen kom fram -- konstnärerna bakom skämtet blev bannlysta i pressen under tjugo år berättade en av de inblandade .
Jag menar bara att budgeten inte betyder ett dyft när det gäller filmens kvalitet. Farväl Falkenberg var en härlig extremlågbudgetfilm. Den jättestora Hamiltonfilmen som såg ut som en lång tuggummireklamfilm från 80-talet var en plåga. Den lilla gangsterfilmen som kronprinsessans ex var inblandad i var också en plåga, men hade den fördelen att den var kortare än Hamilton. Vad jag försöker komma fram till är att jag inte tycker att Jackson Pollock och hans efterföljare inte imponerar på mig mer än sagda chimpanser.
De måste ju ha råd att köpa film till kamera. Fast de bästa filmerna har ju aldrig gjorts för att regissören
fick aldrig hop pengar att göra den. Jo, men aporna fick bra kritik och nog skulle jag gärna haft apkonst på min vägg.
