banal

Ulrica Messing går i pension eller blir konsult eller hausfrau eller nåt. Som brukligt är försöker jag dra mig till minnes vilka intryck hon har gjort på mig hittills under sin karriär. Det här blir alltså en ganska kort post, även för att komma från mig. Det ena minnet jag har är att hon ville införa cykelhjälmstvång för vuxna för att göra oss mycket tryggare.
Men det hade inte riktigt gjort oss så trygga som människor som inte tillåts fatta egna beslut kan bli. För mitt andra minne av hennes politiska gärning kommer från hennes tid i försvarsutskottet, där hon prompt ville göra oss tryggare genom att låta staten avlyssna allt vi säger och skriver till varandra över elektroniska kanaler. Nu blir du, kära läsare, kanske ledsen och oroad över att trygghetens jihad skall stanna av i och med att denna riddarinna av den sorgliga skepnaden kliver av hästen. Men räds ej! Vi är fortfarande i goda händer! Messing lämnar bara sin riksdagsplats. Hon behåller sina personuppdrag och kan fortfarande oförtrutet arbeta för att frigöra oss från livets faror.