Standardmjölkens land
Säger man vad man tycker är man provokatör i mellanmjölkens land. Folk ska vara så jävla lika. Sverige är ett kapitalistiskt land men när det kommer till privatlivet ska man vara socialist. Alla ska stöpas i samma form. Jag säger vad jag tycker och jag tycker så här. Då tycker man det är en provokation.
(Realtid.se)
Nog för att jag inte tycker om prokrustesbäddar, men vad säger karln egentligen? Menar han att ingen kan säga något som provocerar honom så länge man verkligen tycker vad man säger för att det är bra att alla inte är stöpta i samma form? Nu talar vi inte om yttrandefrihet alltså, utan om hur man reagerar på vad någon säger.
Jag är en mycket svagare människa än Frederick. Utan att vara det minsta involverad i facklig verksamhet blev jag faktiskt provocerad av att han vid flera tillfällen uttryckte åsikten att fackförbundet HRF är en nära nog identisk analog till organisationer av sociopatiska mördare med sicilianskt ursprung. Men han skulle alltså inte provoceras om till exempel någon apart böghatare jämställer honom med pedofiler och helt ärligt anser att han borde gasas ihjäl. För det är bara mellanmjölksmänniskor som provoceras av ärliga åsikter. För alla åsikter är precis lika mycket värda och precis lika oförargerliga i standardmjölkens land så länge de uppfyller det villkoret.
Det är min ärliga åsikt att F-Fed är en omogen parvel som är så full av egenkär skit att det spiller över. Det provocerar mig inte så mycket som att en man med hans personliga egenskaper är en del av den lagstiftande församlingen. Sieg Heil. Det där sista menade jag inte. Jag ville bara att han skulle uppröras av något om han mot förmodan hittar hit.
Nog hittar jag hit alltid. Och inte gör det så mycket heller. Kan liksom inte göra något åt att du tycker som du gör.
Däremot kan jag glädjas åt solen och att jag ska träffa Lina som blir 3 år i dag.
Liite lite lite avundsjuk är jag väl kanske också över förmågan att inte provoceras.
Som beteendevetare tyckte jag citatet var klockrent. Tyvärr.
Fast vi fokuserar nog på olika saker i uttalandet. Visst, normbrytande beteenden ses snett på av en del. Eller kanske många till och med. Men det innebär inte att man kan eller borde kunna säga eller göra vad som helst utan att någon blir provocerad.
Det är lite som när de som saknar filter mellan stundens tankar och munnen blir förnärmade när deras ärlighetsflöde inte tas emot med öppna armar.
Att folk tycker att man är en idiot när man säger saker som folk tycker är idiotiska är väl ett pris man får betala om man anser att tanke- och yttrandefrihet är något som alla skall få åtnjuta, inte bara något man själv skall få nyttja närhelst man har åsikter om sallad eller vad det nu kan vara.
