Trots allt
Jag såg om 'Paris, Texas' för första gången sedan 1984.
Att åldras med värdighet är en nåd att stilla bedja om, även
för filmer man såg när man var för ung för att förstå vad de
handlar om. Det kan kännas som att hitta hem i 147 minuter.
Eller som en fyra år lång ökenvandring, fast på ett bra sätt.
oj. har jag missat en bra film, månne?
Det finns många sätt att beskriva den för någon som inte har sett den. Ett kan vara att det är en berättelse om en berättelse om svartsjuka.
Paris, Texas. Så längesedan. Kommer bara ihåg att han hittar henne, blir hennes kund, att hon "poserar" för honom och den djävulska smärtan i hans ansikte. Jessica Lange va? M´Vem spelade den manlige huvudrollen? Sam Shepherd? Nä. Vem var de nu?
Sam Shepard skrev manuset (tillsammans med någon) och jag tror han har en biroll i filmen. Men det är Harry Dean Stanton som gör sitt livs roll i huvudrollen. Hans fru spelas av Natassja Kinski (som också gör sitt livs roll kan man väl tillägga om man minns Cat People).
Det var odrägligt länge sen det var 1984 (även om en viss justitieminister gör sitt bästa för att ta oss dit igen) och jag tycker verkligen att det är en film att se igen. Det finns rätt många detaljer om berättande och filmseende inbakat i tillredningen som man kan sitta och spåna över.
