banal

The International House of Banal

demokratisering av det offentliga rummet

Många sjunger bloggandets lov efter att Jan Guillou deklarerade sitt ointresse för fenomenet. De flesta menar att han är mossig och efter sin tid och att han oroas för en demokratisering av det offentliga rummet.  Han säger att han föredrar information i tryck av olika anledningar, och han menar att kända personers åsikter är mer intressanta än medelsvenssons. (Han sa förstås aldrig vad han tycker om åsikter som knappas ut av pr-byråer och som kända personer skriver under för DN debatt).

Hur som helst.

Det finns 3789 registrerade bloggar på bloggtoppen. De flesta får uppskattningsvis under fem träffar per vecka. De tio mest lästa bloggarna har fått 469000 unika träffar sen igår. Det är 60% av alla träffar bland de 50 mest lästa bloggarna. Bland dessa tio finns det bara en som har en tydlig personlig avsändare. Bland de kvarvarande 40 bloggarna är de personliga avsändarna övervägande personer som var kända för något innan de bloggade. Demokratisering av det offentliga rummet? Knappast. Visst, några enstaka personer har blivit mer kända och fått en knuff i karriären via bloggandet, men en svala gör ingen sommar. Så ... hur många har läst ända hit och tagit till sig tillräckligt mycket av texten för att hålla med eller ha en annan åsikt?

Andra bloggar om: jan guillou, bloggosfären

Jag brukar titta in här för en daglig dos av omsorgsfullt langade banaliteter.

Dessutom snackar Guillou skit. Han avfärdar allt bloggande som pladder och (som jag skrev igår i nåt kommentarsfält) det är lika ogenomtänkt som att avfärda världslitteraturen som skräp bara för att Guillou skriver töntiga pojkböcker om modiga riddare och coola agenter.

Problemet med Guillou är att han inte hänger med i utvecklingen, han erkänner i intervjuer (N24) att han har problem med internet/google/datorer. Då är det ju lätt att avfärda bloggare som pladdrare. Surt, sa räven.

Jan Guillou tycker alltså att åsikter som inte levereras av antingen kända personer eller medlemmar i Publicistklubben inte är värda att läsa.

Att han bara skriver på en mekanisk skrivmaskin är ju också ganska talande.

Själv tycker jag att bloggrörelsen inte är totalt oväsentlig, men att den överdriver sin betydelse kraftigt.

"Själv tycker jag att bloggrörelsen inte är totalt oväsentlig, men att den överdriver sin betydelse kraftigt."

Well, jag har i alla fall inte överdrivit min betydelse. Jag tror de flesta i blogosfären är jävligt långt ifrån Hemingway och Hersh. Det hindrar däremot mig inte från att säga vad jag tycker, ibland underbyggt med fakta o statistik som man länkar till. Sådant är mycket svårare i en papperstidning.

Och allra viktigast - debatten och diskussionen slutar inte bara för att en nitisk tidningsredaktör har valt sida och låter ena sidan få sista ordet. Jag tror det här är Guillous problem. Han vill dräpa motståndaren i en enda kolumn och sedan gå ut leka i skogen.

"Han vill dräpa motståndaren i en enda kolumn och sedan gå ut leka i skogen."
-Det är ungefär som vanligt när han öppnar truten då :)


Visst finns det de som har en realistisk syn på det hela, men kolla även på reaktionerna på Knuff.se och på Sigges drömska syn på bloggfenomenet för något år sen.

Jag vet inte, jag bara smålog när jag läste det Jan Guillou skrivit. Han får väl tycka så då, han kan inte ändra det som händer i alla fall. :-)