banal

Reaktionerna på Anders Borgs dagsbotsförslag visade sig vara lätta att förutspå. Till vänster rasades det och nävar knöts i fickor över hela landet. Till höger hördes det bifall och diverse uttjatade nyspråksfloskler som "att ställa krav är att bry sig", och här och var gnälldes det till och med över att finansministern är för lätt på handen när dagdrivarna skall in i fållan. Tack vare det gamla arbetarpartiet finns det redan en möjlighet att dra in 25/50/100% av ersättningen i 40 dagar (händelsevis lika länge som Gud lät regnet falla för att dränka alla syndare) om man inte är tillräckligt aktiv i jakten på jobb. Så Borgs förslag är en lättnad i jämförelse, förfasas de i en sorts dissonant kör. Och de har ju fel i klass med att gå på nobelfesten i trasiga jeans. Det här förslaget är pepparsprej. Det gamla sättet att dra in A-kassan på vid passivitet är ett så extremt tillvägagångssätt att det användes väldigt sällan. Det är som polisens skjutvapen. Förslaget med dagsbot är en analogi till att ge polisen pepparsprej som tvångsmedel. Det kan användas mycket mer frikostigt och är tillräckligt effektivt på de flesta att skjutvapen inte behöver användas. Om analogin håller hela vägen ut (dvs att fler får jobb) får tiden helt enkelt utvisa.

Om det är bra eller dåligt är förstås en helt annan fråga. Åsikter därom beror på vilket perspektiv man har. Man kan anta att de som befinner sig framför munstycket tenderar till att betrakta det som en dålig position, oavsett vilka ambitioner de har i övrigt. Och på tal om ambitioner så misstänker jag att det kan finnas en annan kontext att se förslaget i... en kontext som kommer att växa fram under kommande år. Fast det är en annan historia och den har sin tid.

Förlåt för det här inlägget. Jag skall försöka vara lite roligare i nästa.

Andra om: Borg, dagsbot, reaktioner