banal

Arton år innan Sverige överlämnade Ingermanland till Ryssland grundlade Peter den store det framtida maktcentrat St Petersburg djupt inne i territoriet. Om man skalar bort det visionära och det kaxiga från tsarens handling så får man möjligtvis en något haltande analogi till när dumheten bygger en huvudstad djupt inne i pompositetens territorie. Först fnissade jag till (på ett extremt maskulint sätt) när jag såg att någon faktiskt tror att en moders böner har det största inflytandet över ett barns liv. Nästan samtidigt satte jag i halsen när jag insåg att de här människorna faktiskt är den maktbas som presidenterna Reagan, Bush och Bush stod - och står - på. Visserligen finns det tårar i all stor komik, men det finns även skratt i alla stora tragedier. Jag tror att det här faller under den senare kategorin. Jag tror också att det finns en bra anledning till att den som skrev förordet heter Fern.