banal

Idag har jag bestämt mig för att ställa tillvaron på huvudet och bryta mot det värsta tabu man kan bryta mot i en demokrati med yttrandefrihet. Hade jag varit en känd person, eller snygg för den delen, så hade jag fått stå till svars för det här inlägget i kvällstidningarna och blivit dissikerad i tvåhundra bloggar och kanske till och med fått någon debattartikel tillägnad mig i DN om en månad. Men eftersom jag saknar både makt och attributen som triggar den kändisfetischistiska diskursen, så existerar varken jag eller mina åsikter. Det har helt klart sina fördelar, även om jag ofta undrar om folk skämtar när de reagerar på kvasivegetativa personers åsikter bara för att de syns. But I digress. Föreställ er att jag är Natascha Peyres plastbror i liberala ungdomsförbundet i Burlöv eller nåt sånt, och gör er redo för att gå i taket och tugga fradga. Här kommer inlägget...