banal

Jag måste erkänna att jag är svag för livets ironier. Danmark har i ganska många år fostrat en uttalad misstänksamhet, för att inte säga fientlighet mot främlingar. Dansk Folkeparti har t.ex. 24/179 platser i folketinget, utifrån en väsentligen rasistisk politisk plattform. Massmedierna betonar alltid etnicitet i brottsrapporteringar, och föraktet för mörkhyade och främmande kulturer och religioner finns kodat i det moderna talspråket. (Jag tänker inte ge exempel på det, dels för att jag tycker att det är olustigt, och dels för att jag inte vill försöka mig på att stava på danska). Och så i september förra året publicerade Jyllandsposten flera illustrationer av profeten Mohammed av olika satirtecknare i en artikel om att en komiker inte vågar driva med islam (bl.a.). Och även om det går att diskutera den intolerans som dominerar islams ansikte mot världen (och det borde göras i större utsträckning), så är JPs artikel bara ännu ett lika illa förklätt som lågt angrepp på det som är främmande. Reaktionerna från förolämpade muslimer i Danmark och övriga världen används för att förstärka bilden av muslimsk intolerans, och samtidigt underblåsa den inhemska intoleransen mot muslimer. Vem tjänar då på att klyftan ökar mellan våra kulturer? Svaret är extremister. Så förutom bojkotten av danska produkter i muslimska länder, så kan deras fullständigt meningslösa tävlan i småsint xenofobi ha gjort dem till måltavla för internationell terrorism. Den politik som har gjort Förenta Staterna till måltavla för islamistiska extremister är i alla fall baserad på maximerad profit. Jag måste erkänna att jag är svag för livets ironier.