banal

Jag fick svar på den retoriska frågan om västerländska reaktioner på mohammedbilderna hade varit annorlunda om en extremistisk tidning hade publicerat dem. När oxymoronen sverigedemokraterna publicerade en läsarbild på sin site fick UD via Säpo nätleverantören att stänga sidan och plocka bort bilden. Och eftersom syftet med SDs publikation var detsamma som JPs, var är alla känslosamma försvarstal för den västerländska demokratins yttrandefrihet och tryckfrihet nu? Varför står inte Lars Leijonborg vid Sverigedemokraternas sida med knuten näve och bestämd min? Det är skillnad på folk och folk. Man kan inte bara ta på dubbelmoralen här, man kan skära i den med med en slö morakniv, och använda den för att isolera hus med istället för gullfiber.

Uppdatering. Jag var lite för hård mot Leijonborg innan han fick en chans att reagera på händelsen. Enligt SvD säger han att han är "förvånad" över stängningen eftersom det kunde tolkas som om att regeringen indirekt tog ansvar för allt som publiceras i Sverige. Det skrevs dock inget om att han tyckte att alla partiledare borde gå samman och ställa sig på Sverigedemokraternas sida i kampen för yttrandefriheten.














Och nej, de kameravänliga reaktionerna i mellanöstern är varken rimliga eller oväntade.