banal

Morgan 'Supersize me' Spurlock är tillbaka med en ny säsong av 30 Days, det i mitt tycke mest relevanta om USA och i förlängningen Europa och Sverige som går att konsumera via rörliga bilder idag. Det är ett program som tar tag i frågor som är så stora att de knappast går att överblicka genom att skapa möten bland de människor som påverkas av dem - och skapar genom detta en ganska tydlig, men inte entydig bild av vad det handlar om.

I det första avsnittet, Immigration, får en patriotisk, gränspatrullerande Minuteman, legalt invandrad från Kuba, som är fientligt inställd till illegal invandring bo hos en illegalt invandrad mexikansk familj i Los Angeles där ett teoretiskt problem får mänskliga ansikten och han får en inblick i deras problematik. I en personlig reflektion blev jag mest överraskad över att han inte hade förstått att det finns de som tjänar grova pengar på att betala skitlöner till papperslösa invandrare att utföra arbeten som ingen annan vill göra. Ungefär som Klas Eklund föreslår att vi skall göra med invandrare här i Sverige i sin debattartikel härförleden.

I det andra avsnittet, Outsourcing, får en programmerare som har sett sitt arbete utlokaliseras till Indien bo i Bangalore i en månad och uppleva några av konsekvenserna av globaliseringen på den andra sidan av staketet. Han överrumplas först över hur olika status samma yrke kan ha i de olika länderna och sen över konsekvenserna av den ojämna fördelningen av de rikedomar som regnar över regionen (en ojämn fördelning som i alla fall jag tolkade som kast/hudfärgsrelaterad). I en tredje personlig reflektion förvånade hans slutsats om vem som bär skulden till att han inte har ett jobb längre mig en smula: Hade han verkligen inte tänkt den tanken tidigare?

Jag ser otåligt fram emot det tredje avsnittet, Atheist, där en ateist som anser att USA diskriminerar ateister, bor tillsammans med en starkt troende evangelisk familj i Texas.

Alla måste inte titta, men de borde.